OBS! Bilden är ett kollage. Men vad fett det vore om de hade träffats!

Att vara tonåring suger. Press, krav och framtidsoro. Normer att följa, normer att bryta. Kroppsideal att fängslas i. En sexuell identitet som ska utforskas, utvärderas och omvärderas. Men mitt i allt brus så finns det några som tar dem i handen, följer dem igenom det. För jag tycker mig se en ny grupp av kvinnliga artister, som stöttar och som pekar på och ifrågasätter normer. Som står för mångfald. Som kämpar för allas rättigheter, som är alltid politiska och aldrig ointressanta.

Det här är artister som värnar sina fans och ger dem en stabil och mångfacetterad grund, där de tillsammans tillåts utmana normer, privilegium och ideal. Jag tänker såklart på de femme-tastiska artisterna Grimes, Nicki Minaj, M.I.A, Lady Gaga, Beyonce och Marina and the Diamonds. De alla har många unga fans. Personer som ser upp till dem, håller dem som idoler, dyrkar dem, tar efter dem. Och som framför allt lyssnar på dem.

Varför är dessa artister sådana fantastiska förebilder?

De ifrågasätter könsnormer. Marina and the Diamonds har pratat om det, hon säger: ”As a female, you’re expected to look and act a certain way, and I don’t believe in that”. Nicki Minaj pratar om hur hon blir uppfattad som kvinna i en mansdominerad hiphop-scen: ”When I’m assertive, I’m a bitch. When a man is assertive, he’s a boss. HE BOSSED UP! No negative connotation behind being bossed up, but lots of negative connotations behind being a bitch.” Båda två uttalandena handlar om att omvärdera vad som tillåts finnas inom en kvinnlig och manlig domän och hur dessa bör upplösas.

Grimes skrev nyligen ett öppet brev på sin blogg om om hur hon inte vill bli illa bemött, sexualiserad, infantiliserad och om hur hon vägrar kompromissa med sina egna principer för att kunna leva på musik. Att folk - även om de menar väl - ska sluta kalla henne ”waif” och ”cute” eftersom det är förminskande.

Det är samma Grimes som inte rakar sig (och gärna visar sitt hår på scen, på fotografier etc), precis som Marina and the Diamonds inte alltid heller gör det. Dessa artister ifrågasätter normer, och säger därigenom till sina fans, ofta unga personer, att det är okej att bryta, ifrågasätta, följa och upplösa normer om kön, genus, sexualitet och identitet.

De skriver och framför politiska texter. Lady Gagas sjunger i en av sina låtar: ”No matter gay, straight or bi, lesbian, transgendered life, I’m on the right track, baby, I was born to survive. No matter black, white or beige, chola or orient made, I’m on the right track, baby, I was born to be brave”, är som ett episkt manifest för unga. Marina and the Diamonds pratar om könsroller återigen när hon sjunger: ”History could set you free from who you were supposed to be”. M.I.A. är alltid är politisk, och hennes låtar anses ofta vara en kontroversiell aktivist med tanke på hennes låtämnesval. Born Free som visar på förtryck mot diskriminerade grupper, eller Bad Girls som tar upp problemet med patriarkala och förtryckande strukturer.

De pratar om feminism. Marina and the Diamonds pratar om trendiga ord, och säger indirekt till sina fans att de borde kalla sig feminister och inte något annat: ”I like how women wrinkle their noses when asked ‘Would you call yourself a feminist‘. It’s more fashionable to be sexually empowered than “intellectually” empowered, it seems.” Eller när Beyonce pratar om feminitet i en intervju för GQ: ”Let’s face it, money gives men the power to run the show. It gives men the power to define value. They define what’s sexy. And men define what’s feminine. It’s ridiculous.” Eller för att referera tillbaka till Grimes episka brev: ”I’m sad that my desire to be treated as an equal and as a human being is interpreted as hatred of men, rather than a request to be included and respected.”

De är aktivister. De startar olika organisationer, som Beyonces Survivor Foundation som hjälper utsatta familjer. Lady Gaga skapade Born This Way Foundation som arbetar med självförtroende, välmående och antimobbning hos barn.

Nicki Minaj skapade en Barbie till hennes fans, där vinsten gick till Project Angel Food, som levererar mat till kvinnor, män och barn med HIV/Aids, cancer och andra allvarliga sjukdomar. Varför en Barbie? För att hennes fans kallar sig för Barbies, eller Barbz, som en homage till Minajs rosa peruk.

De tar hand om sina fans. Beyonces fans kallas ”bees” och Beyonce startade därav fansajten BeyHive där de alla får komma tillsammans i ett forum. Lady Gagas fans kallas Little Monsters, något hon också låtit tatuera in på sin arm som en hyllning till dem. Grimes bloggar, på Tumblr (såklart! Man är väl nere med kidsen). Nicki Minaj talar om hur det är att som kvinna ta plats på en manlig, ibland misogyn, domän förklarar att hon inte gör det för sig själv, utan för ”dem”. Dem som i hennes unga fans, som ska ha en bra förebild att se upp till. Så pass viktiga är fansen för dem, något som fansen, de unga, vet om. Tänk känslan att få vara viktig för en stor idol när man är ung?

Lady Gaga startade också nyligen Body Revolution där hon skrev: “My mother and I created the Born This Way Foundation for one reason: To inspire bravery. This profile is an extension of that dream. Be brave and celebrate with us your ‘perceived flaws,’ as society tells us. May we make our flaws famous, and thus redefine the heinous. Now that the body revolution has begun, be brave and post a photo of you that celebrates your triumph over insecurities.” Lady Gaga la sedan upp den första bilden på sig själv iförd underkläder. Texten löd: “Bulimia and anorexia since I was 15.” Efteråt publicerades ett hav av bilder på unga fans som la ut bilder på sina egna kroppar som de, mer ofta än sällan, var missnöjda med eller hade ett problematiskt förhållande till för att få support och stöd – ibland från Lady Gaga själv.

Många underskattar vikten av att dessa förebilder gör fel och misstag. De säger: ”Men hen tog droger”, ”hen sa det här och det där” eller ”hen har opererat sig”. Okej, none of your fucking business, säger jag. Och bra, ”snedsteg” visar hur svårt det är att leva i ett system som man inte tror på, inte vill eller inte kan anpassa sig till. Hur det är att försöka bryta normerna inuti det systemet. Det är deras imperfektioner, starka övertygelse och principer som gör dem till sådana bra förebilder för unga. Och i ärlighetens namn, anledningen till att vi ofta tycker att just kända personer gör fel, är för att vi granskar dem dygnet runt, och att de därmed inte får något svängrum att göra misstag. Jag tror också att en av de viktigaste delarna i det här är att lära unga att det är okej att göra misstag. Det är oviktigt att ”vara rätt” och ”göra rätt”.

En annan sak som ibland kritiseras är att ett par av dem ses som en allmän backlash för feminismen. Detta bygger man då främst på artisternas uttryckssätt, sexualitet etc. Beyonce och Nicki Minaj, två svarta kvinnor med enormt lite utrymme att få vara sexiga på egna villkor utan att ses som för sexuella eller som artister som kuvats under patriarkala strukturer. När Lady Gaga gör samma sak tolkas det som en ny typ av stärkande feminism, men Minaj och Beys artisteri tolkas som riktat mot en manlig publik och en backlash, vilket givetvis är felaktigt.

För alla dessa sex artister visar att det finns många sätt att vara ung. Du kan vara femme, androgyn, sexuell, reclaima ord som bitch eller reclaima femininitet. Du kan göra fel, vara fel. Du kan ha ätstörningar. Du kan vara queer, bi, trans, cis. Du kan vara svart, vit, biracial. Du kan raka dig eller låta bli.

Att bra förebilder och nyttigt informationsflöde hjälper unga tycker jag också att man märker av. Några av de jag följer på twitter är inte äldre än 16-17 år, men har väldigt utvecklade tankar kring politisk aktivism, normer, sexualitet etc., precis som ni, unga, bloggläsare har.

Så kom ihåg: Ni kan vara precis så bee, monster och barbz som ni vill!