På SVT Play kan en nu se dokumentärfilmen ”Pappas unga fru”, som handlar om en 73-årig kanadensisk man vid namn Dale som träffar en ung kvinna vid namn Girlie på Filippinerna. Filmaren är ingen annan än Dales dotter, hon vill göra en film för att komma närmre sin pappa Dale och för att undersöka varför han träffat en kvinna som är långt mycket yngre än henne själv.
Filmen är inte helt oproblematisk. Det positiva är att jag tycker den ger en tydlig kritik mot patriarkala strukturer, om män som mer eller mindre köper kvinnor som sedan förväntas ta hand om dem. Jag tycker också kritiken mot hur postkoloniala strukturer fungerar är tydlig, dvs. Dale har en förlegad bild av en kvinnlig könsroll, en bild som han tycker att filippinska Girlie införlivar. Men, som Taggigt påpekar, förstärker filmen också till viss del bilden av asiatiska (eller rasifierade överhuvudtaget) kvinnor som ”golddiggers”, Girlie porträtteras delvis som ett offer för patriarkala och rasistiska strukturer men även delvis som en kvinna som utnyttjar Dale (och hans pengar).
Se dokumentärfilmen här. Jag mådde dåligt när jag såg filmen, så jag kan ju passa på att utfärda en triggervarning för en enormt äcklig kvinnosyn. Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tyckte om den (obs: spoilers i kommentarsfältet).
Vad anser du vara skillnaden på män som köper kvinnor och kvinnor som köper män?
http://www.sydsvenskan.se/resor/i-gambia-kallas-sexhandeln-semesterromanser/
GillaGilla
Två strukturer. Lika illa.
GillaGilla
Håller verkligen med om problematiken du nämner ovan. Blev golvad bara fem minuter in i dokumentären och sen blir ju bara ”värre” dessutom… Dales förlegade kvinnosyn och framställningen av Girlie blir så problematiskt på så många plan. Uh, luften gick verkligen ur mig. Otroligt problematiskt hur han verkade så jävla nöjd i att vara den upphöjda vita patriarken i Girlies familj. Hur de vita männen som reser till Filippinerna har högre status just pga sin vithet och utnyttjar detta - det är så en vill kräkas alltså.
GillaGilla
En liknande har gjorts i Finland, Kummisetäni thaimorsian (min gudfaders thaibrud), där dokumentärfilmaren Wille Hyvönen följer med sin gudfar till Thailand, där han träffat en kvinna som han sedan också gifter sig med. Vissa av klippen är textade till engelska. Såg den då när den visades på bio i Finland, den var mycket intressant. Jag vill dock minnas att den var betydligt mindre obehaglig. Gav mest Hyvönen en smäll på fingrarna för hans fördomar om asiatiska kvinnor som golddiggers.
http://www.kummisetanithaimorsian.fi/
GillaGilla
Jag tyckte också den var hemsk på många sätt, men tyckte rent generellt att det var en dålig film. Jag gillade inte hur filmaren skapade dramatik. Jag menar, varför hetsa upp sig så himla om Girlie är 23 eller 16? Varför blev DET den avgörande faktorn för att fördöma sin pappas handlingar? Sedan håller jag nästan med pappan i sista klippet, känns som att hon inte vill komma honom nära utan bara göra en skandalfilm. Som leder till…?
GillaGilla
Förmodligen hetsade hon upp sig för att en 23-åring är vuxen medan en 16-åring är ett barn. Lika gammal som hennes dotter.
GillaGilla
Elisabeth: Det är klart det är ENORM skillnad på 23 och 16 år. En 16-åring är inte myndig, hon är ett barn. Jag hetsade också upp, blev så jävla arg när jag hörde hur gammal hon var.
GillaGilla
Jag tyckte att det var en väldigt bra dokumentär även om den var jobbig att se. Det är synd att den förstärker existerande fördomar för de innebär så mycket lidande.
Jag har pratat med kvinnor som flyttat hit från Asien som berättar att folk tror att de är prostituerade eller att deras män köpt dem. Min svägerska kommer från Afrika och många tror samma saker om henne, antyder att hon är en egoistisk golddigger eller att hon är en korkad ”vilde”. Det gör mig så förbannad när hon i själva verket är högutbildad, mycket intelligent och väldigt snäll.
GillaGilla
den är SÅ intressant. hade dock velat höra mer ur girlies perspektiv, vad hon tyckte och kände.
GillaGilla
Personligen tyckte jag det var skitjobbigt att se denna. Jag är så jävla trött på att asiatiska kvinnor porträtteras på det sättet. Min mami kom hit från Sverige under 80-talet, och att hon skulle vara hemma/importfru är någonting både jag och mamma fått höra flertalet gånger, bara på grund av hennes ursprung. Och sedan är ju Dales kvinnosyn redigt förlegad.
GillaGilla
Jag såg dokumentären och blev upprörd, tankar satte igång att snurra i huvudet. Jag förstår dokumentärfilmarens (Dales egen dotter) känslor av ilska och besvikelse. Man kan omöjligt vänta sig en objektiv dokumentär när de är släkt, men hon försöker ändå förstå och prata med de inblandade. Skulle min far på 70 år komma hem med en flicka på 16, oavsett etnicitet, skulle jag bli otroligt ledsen, besviken och äcklad.
GillaGilla
Tack vare det som tas upp i denna dokumentär uppstår situationer som den jag skriver om i mitt blogginlägg nedan.
Som asiatisk kvinna (tidigare tjej) har jag nog hört de flesta fördomar som finns gällande asiatiska kvinnor. Redogör för några av dem här: http://www.chip72.com/2013/09/when-harry-met-asian-babe.html (sorry för snyltandet i annans blogg, men ämnet…) och här: http://www.chip72.com/2014/04/hello-kitty-really-must-die.html
Jag förstår om man inte orkar klicka vidare, men in short:
Det är inte samma sak som när vita kvinnor köper färgade män pga det fysiska övertaget män i princip alltid har, även om jag håller med om att det handlar om ett utnyttjande av orättvis resursfördelning. Jag menar bara att asiatiska kvinnor hamnar i en helt annan typ av beroendeställning till sina oseriösa män. Självklart är inte alla förhållanden oseriösa, men det är inte dem vi snackar om nu.
Synen på den asiatiska kvinnan som ”befriad från västerländsk feminism” handlar inte om kulturyttringar utan om fattigdom. Inbilla inte någon att någon enda 23-åring eller 16-åring som har ett val som innefattar utbildning, ekonomisk självständighet (menar inte oberoende a la Trump) och fritt yrkesval skulle välja en fattigpensionär från Kanada. Hennes underdånighet har endast med ekonomiskt beroende att göra och att kalla hennes golddigger är magstarkt, med tanke på att de flesta av oss som ser den där dokumentären inte har en aning om hur det är att gå en dag i hennes skor.
Att jag som asiatisk (adopterad) kvinna i Sverige gnäller känns egentligen förmätet, men den orättvisa som kommer till uttryck i dokumentären berör även mig, mina gelikar och våra barn, för det formar synen på alla som ser ut som oss.
Vidrig film på många sätt. Och ja - en aning effektsökande, men även det är fullt förståeligt.
GillaGilla
Jag tyckte att den var så bra! Mådde dåligt genom hela filmen och kunde inte sluta titta! Tyckte tyvärr att den var lite väl ”amerikansk”…
GillaGilla
Fram till det att Girlies verkliga ålder avslöjades var mina tankar ungefär: 1 - Vidrigt hur han så uppenbart njöt av att i egenskap av vit vara ”mer värd” i Girlies familj och i det Fillipinska samhället i stort, och utnyttjade det. 2 - Att Girlies underdånighet kom ur det totala ekonomiska beroendet tyckte jag framgick (eller det var min subjektiva tolkning iallafall) när de besökte hennes hem, och i om att han gav henne möjlighet till utbildning etc. 3 - Jag tycker verkligen inte att det framställdes som att Girlie på något sätt utnyttjade honom för ekonomiska medel då han ljugit henne rätt upp i ansiktet om att han var miljonär etc, tänkte att iom att hon inte hade en aning om att han i princip var pank trodde hon även att han hade råd med allt utan problem. Hade hon varit medveten om att han inte hade några pengar egentligen hade jag sett saken på ett annat sätt. Det var ju först när dokumentärfilmaren i Hongkong berättade hur det låg till som hon fick reda på det hela, om än knappt. Sen fick hon ju en bättre livssituation, rent ekonomiskt, men i övrigt har hon ju inte så mycket att hämta. 4 - ”Hon är ju iallafall myndig och det är säkert så han kan ursäkta det hela för sig själv, eller iallafall intala sig att det inte är något fel. I synnerhet om båda anser sig tjäna på det (fast på olika sätt) oavsett vad jag sitter framför min TV och tycker om det hela så fine, kör på.”
Sen fick vi veta att hon var 16 när relationen inleddes och 17 när de gifte sig. Då är hon inte myndig, det är en enorm stor skillnad på en 16-åring och en 23-åring. Hon är ett barn, möjligen en ung tonårsflicka beroende på semantik. Han är en 73-åring man som medvetet har en sexuell relation med ett BARN som dessutom är beroende av honom på alla sätt. Där brast det för mig och även om en självklart inte kan förvänta sig en objektiv dokumentär av en familjemedlem har jag full förståelse för hennes reaktion. Det finns ju en anledning till att 16-åringar inte får gifta sig..
GillaGilla
16 och 70 är en jäkla stor skillnad. Men samtidigt tycker jag inte att man ska dra alla över en kam, även om det i detta fall handlar om en sjuk kvinnosyn. Åldern spelar ingen roll om man trivs tillsammans. Själv är jag 25 och skulle inget hellre vilja än leva livet med en man som är lite över 50 (men ser och beter sig yngre ut), men hans familj skulle inte acceptera mig, dels för att hans barn är i min ålder. Även om detta har gjorts förut, och är accepterat av kändisar som Clint Eastwood. Men vi lever i ett litet samhälle där inte mycket är accepterat. Man kan inte anta att alla unga kvinnor som föredrar mycket äldre män är ”golddiggers”. De kanske tycker om varandra på riktigt. Jag t.ex. har alltid gillat äldre män för att jag tycker att de är lugnare och mognare. Det finns inget värre för mig än killar i min ålder som inte har växt upp än, som fortfarande går med byxorna så långt ner så man ser deras kalsonger, och som bara vill festa och lyssna på DJ Tiesto. Jag själv sitter hellre hemma och dricker te och tittar på Antikrundan och löser korsord ;)
GillaGilla