Jag finner det ytterst intressant att somliga förnekar att Sverige är ett klassamhälle. ”Ordet klassamhälle klingar dåligt”, menar man. ”Vi har inga klasser. Vi kanske har små skillnader, men det är inte olika klasser”.

Att Sverige är ett klassamhälle är lika självklart som bakispizza. Det märks på de allra minsta detaljerna, och på det stora hela.

Jag brukar kontemplera detta när jag åker tåg mellan Malmö och Lund. 1 klass, står det på dörren. Där kostar det mer att sitta. Om man inte bokat någon biljett blir man utslängd därifrån av konduktören. En hytt enbart för dem med en 1:a klass-biljett. En obetydlig detalj som på ett extremt tydligt sätt illustrerar vad klass handlar om – pengar, social status, tillgång till olika rum. Rummet heter till och med klass.

En annan sak jag finner bisarr är att vi fortfarande har monarki i Sverige, ett förlegat statsskick. Ibland när man ser bilder från Kungahuset undrar man om man någon lagt magiska svampar i ens lunch eller om this is real life. Det finns alltså människor i Sverige som föds in i en rik familj vars enda uppgift är att ”representera Sverige”. Vi har en kung. VI HAR EN KUNG. EN FUCKING KUNG.

I måndags när jag var megatrött gjorde jag denna inspirationsbild för att kicka igång dagen.

Det här det värsta jag vet, när man påstår att alla har samma möjligheter och förutsättningar i Sverige. Det har vi inte.

Men hur har vi inte det?

Denna seriestrip förklarar på ett enkelt sätt hur möjligheter och förutsättningar kan skilja sig barn sinsemellan. Illustratören påpekar att det handlar om de små sakerna. Som att man har råd att köpa en ny vinterjacka till sitt barn, att man har ett stort kontaktnät, att man inte behöver arbeta dubbla skift. Detta ger barnet en mer rakspårig sträcka att vandra.

För ett annat barn finns det fler hinder att hoppa över. Sträckan är inte lika rak. Detta leder till en rad konsekvenser, även i Sverige.

”Livslängden vid en tunnelbanestation kan vara flera år högre än vid en annan. I Stockholmsförorten Danderyd, där arbetslösheten är låg och inkomsterna är höga, ligger medellivslängden i topp med 83,7 år. Men när tåget rullar söderut, på andra sidan centrala Stockholm, så sjunker livslängden från station till station. Framme i Vårby gård är livslängden 79,5 år - flera år lägre än i Danderyd. […] Lägger man till utbildningsnivå så växer hälsogapet rejält. Skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är idag 18 år.” - Källa

18 år. Jag håller med, klassamhälle klingar väldigt dåligt.