Idag har jag läst om Laura Mulveys klassiska artikel Visual Pleasure and Narrative Cinema som handlar om blicken i film.
Det finns (enligt Freud) två sätt att betrakta:
1) Skoptofili. Då finner man njutning i att göra den man betraktar till ett objekt som man har kontroll över.
2) Ego libido (ur narcissism). Då identifierar man sig istället med den man betraktar.
Mulvey menar att Hollywood generellt bygger upp filmnarrativ så att man identifierar sig med den manliga protagonisten och objektifierar den kvinnliga (ofta passiviserade) rollfiguren. Detta betyder att kvinnan blir objektifierad i två led – av den manliga huvudrollen och av den betraktande publiken.
Publiken ser filmen genom den manliga huvudrollens ögon. När mannen då ”erövrar kvinnan och gör henne till sin” (ägandeskap som patriarkalt koncept återkommer konstant i film), så innebär det i förlängningen att tittaren känner att den äger rätten över kvinnan.
Visual Pleasure and Narrative Cinema finns att läsa på nätet som pdf, t.ex. här, och är värd tiden. När du läst artikeln kommer du att vilja se filmen Vertigo (1958) som handlar om just detta och för övrigt är en fantastisk film.
Har du sett Still Alice med Julianne Moore? Om inte så borde du :) Hade varit intressant att höra vad du tycker.
Tack för bra blogg
GillaGilla
den ligger på min vill-se-lista! :D tack för att du läser!
GillaGilla
Hej där!
Har sommarplöjt en serie de senaste dagarna, och kom nu helt spontant att tänka på att jag kanske borde tipsa dig om den! Serien heter ”The Fall”, och har Gilliard Anderson (min nya crush!!!!) i huvudrollen. Extremt extremt extremt bra skriven, Gilliards roll är helt jävla amazing!! Sjukt komplex, realistisk, fullständig som människa, begåvad och extremt duktig på sitt jobb, och kände rakt igenom serien att hennes sätt att hantera relationer med män (och kvinnor) verkligen var helt fantastiskt. Hon är ledare i en polisutredning av en serie sexuella mord av yrkeskvinnor, och parallellt med Andersons jakt på mördaren, så får publiken även följa själva seriemördarens liv och tillvägagångssätt(publiken vet således hela tiden vem förbrytaren är).
Det är en anmärkningsvärt välskriven serie, manuset är strålande, och Andersons skådespeleri är magiskt i denna oerhört kittlande och skräckinjagande men ändå lågmälda psykologiska thriller. Första säsongen är bara fem avsnitt á ca 1h.
Den är på många vis extremt feministiskt, men på ett outtalat vis. Samtidigt är den på andra sätt, något problematisk i mina ögon. Vill inte säga hur jag tycker den är problematisk för vill inte att det ska prägla din uppfattning av serien när du ser den, men det skulle vara extremt intressant att höra dina tankar om serien om du någon gång ser den. Älskar den helt och fullt och har sett första och andra säsongen nu.
Verkligen ett genuint tips!! Men kanske har du redan sätt den? Uppskattar verkligen dina inlägg om film och populärkultur - det finns inget riktigt motsvarande på internet och jag tycker du gör det så bra!!!
Massa sommarkramar!
/Sofia
GillaGilla
Håller med! Tipsade om den alldeles nyligen. :)
GillaGilla
Hittade det inlägget nu, måste missat det! Kul att du också verkar gilla den :) Kan säsong tre släppas nuuuuu tack haha
GillaGilla
Kan inte du snälla lägga upp det här youtube-klippet på din facebook? <3
(har såklart också gjort det men tänkte du har ju så många följare)
Om hur transsexuella blir diskriminerade.
GillaGilla