Skärmavbild 2015-07-14 kl. 15.28.38

Every now and then I fall apart!

 

Detta har jag säkerligen tipsat om innan, men eftersom det är ett av mina topp 10-internetklipp någonsin förtjänar det extra omsorg. Christina Bianco är skådis, sångerska och imitatör samt fucking amazing. 2013 spreds detta klippet, där hon imiterar sina favoritdivor med låten Total Eclipse of the Heart.

Mina favoriter är (föga förvånande): Britney Spears, Christina Aguilera, Celine Dion och Zooey Deschanel. 6 minuter och 36 sekunder av ditt liv som du för alltid kommer att älska. Varsågod.

Ibland när jag tänker på feministiska killar vill jag skjuta något

Processed with VSCOcam with b1 preset

Uppdatering från livet.

Jag lyssnar på Silvana Imams Tänd alla ljus på högsta volym. Det tjuter hårt i öronen, som redan smärtar efter att jag gjorde ”en Girls-Hanna-OCD-grej” och tryckte in topsen alldeles för långt i mitt högeröra. Jag har roligt för livet är för kul för att ha tråkigt. Jag försöker konversera med nya människor och det är så himla svårt eftersom jag avskyr att kallprata så istället frågar jag vad man tycker om solen, alltså som koncept.

Jag gillar inte solen så mycket. Jag såg Radioens Undergangsorkester (DK) och jag älskar när man bygger upp krautmusik mot ett crescendo, precis som Sleep Party People och Sigur Rós gör så bra. Jag är lite lat och orkar inte laga någon avancerad mat, för vem har tid att laga mat på sommaren när det är hundra grader varmt i köket och det är enklare att köpa ännu en halloumirulle. Jag köpte två fläktar på Clas Ohlson i april, för jag har världens bästa framförhållning vad gäller värme-prevention. Anna Books instagram är det bästa som hänt mig.

Jag läser att Chris Hemsworth får lov att vara med i nya Ghostbusters (2016). Hans roll är att vara en sexig receptionist. Det måste vara sommarens bästa nyhet. Resten av filmen kommer att vara all female cast, och jag ser fram emot att se den på bio. Jag tänker mycket på Sex And The City, och har ändrat mig det senaste året och nu landat i att jag tycker att det är en av de bästa serierna som producerats. Jag är 79 % Miranda och 21 % Samantha.

Jag köper en vuxenpresent samt en present till mig själv på Lego Store i Köpenhamn. Nästa gång jag kramar någon ska jag viska ”please help me” och sedan le som om ingenting har hänt. Ni vet när man öppnar selfiekameran av misstag och tänker ”phew, tur att ingen man haft sex med sett en så här” och sedan tänker man ”…oh wait”. Ibland när jag tänker på feministiska killar som gått på strippklubb eller köpt sex vill jag bara skjuta något litet, typ ett träd.

Jag sätter mig ensam och gör absolut ingenting när det blir för mycket, och jag avskyr att planera mina dagar, för de blir alltid fulla av aktiviteter ändå. Jag läser alldeles för lite, tänker för mycket och tänker att jag ska skriva men hjärnan har ändå checkat ut på något slags sommarlov. Fast jag får ingen ledighet, för att jag är frilans så jag jobbar varje dag. Utom vissa fredagar, då jag sover till 12.

Jag känner mig lite splittrad och vet inte vad jag ska blogga om så jag bloggar om en uppdatering från livet.

Livet är så himla bra.

Du identifierar dig med mannen och objektifierar kvinnan

vertigo_600x340

Idag har jag läst om Laura Mulveys klassiska artikel Visual Pleasure and Narrative Cinema som handlar om blicken i film.

Det finns (enligt Freud) två sätt att betrakta:
1) Skoptofili. Då finner man njutning i att göra den man betraktar till ett objekt som man har kontroll över.
2) Ego libido (ur narcissism). Då identifierar man sig istället med den man betraktar.

Mulvey menar att Hollywood generellt bygger upp filmnarrativ så att man identifierar sig med den manliga protagonisten och objektifierar den kvinnliga (ofta passiviserade) rollfiguren. Detta betyder att kvinnan blir objektifierad i två led – av den manliga huvudrollen och av den betraktande publiken.

Publiken ser filmen genom den manliga huvudrollens ögon. När mannen då ”erövrar kvinnan och gör henne till sin” (ägandeskap som patriarkalt koncept återkommer konstant i film), så innebär det i förlängningen att tittaren känner att den äger rätten över kvinnan.

Visual Pleasure and Narrative Cinema finns att läsa på nätet som pdf, t.ex. här, och är värd tiden. När du läst artikeln kommer du att vilja se filmen Vertigo (1958) som handlar om just detta och för övrigt är en fantastisk film.

Säg hej till mig runtom på www!

Processed with VSCOcam with f2 preset

Här underlättar jag din stalking av mig genom att skriva var jag finns och vad jag postar där. Jag använder alla platser på lite olika sätt. Nu förklarar jag var du ska följa mig och vad du får ta del av.

FACEBOOK: HEJ BLEKK
På min facebooksida lägger jag upp länkar från bloggen, men inte varje inlägg. Jag lägger även upp andras texter, artiklar, listor, dokumentärer, tips m.m. här. Facebooksidan fungerar som en feministisk hubb. Gilla den för att få nyheter och artiklar samt utvalda blogginlägg härifrån i ditt facebook-flöde.

INSTAGRAM: @hejblekk
På instagram är det fokus på ”friends, food, feminism”. Följ mig om du gillar den kombon. Instagram är min favoritplats, jag älskar att hänga på instagram, kommentera och gilla era bilder. Ibland gör jag shoutouts och såna grejer.

Jag har också ett instagram-konto för min webshop horrorpopriots.com som jag använder flitigt. Där lägger jag upp nyheter, tävlingar, reor, regrams från er m.m. Du hittar det instakontot på @horrorpopriots.

TWITTER: @hejblekk
På twitter är jag mest oseriös och töntig. Det är typ 50 % skämt, 30 % populärkultur och 19 % feminism. Jag la också ut mina tuttar igår, så tuttar 1 %. Sånt man gör när man kan!

SNAPCHAT: hejblekk
Om twitter räknas som oseriöst så är snapchat på samma intellektuella nivå som en nyfödd get. Jag har en öppen snapchat, så alla kan följa och skicka snaps till mig. Jag addar också lite random folk som jag skickar fler snaps till (lägger inte upp så mycket i my story), men skicka gärna en snap och säg ”hej, detta är jag” så vet jag vem jag addar.

PINTEREST: hejblekk
Jag gillar grafisk design, diy, inredning (särskilt mid-century). Det ligger lite tryckidéer och bilder på min lägenhet och inredning där, men jag är inte så himla aktiv.

BLOGGEN
Eftersom jag inte delar alla länkar på facebooksidan, så finns det självklart alternativ om du vill få en push om varje nytt blogginlägg. Ett sätt är att använda bloggtjänsten Bloglovin, där du följer dina favoritbloggar och får upp alla nya inlägg från dessa bloggar i ett flöde. Du kan också följa bloggen via RSS eller via mailutskick (se längst ner till vänster).

Nu har du fått klarhet om mitt liv på internet (eh, dvs mitt liv i allmänhet) och hur du kan följa mig. Jag har säkerligen konton på ask.fm, flickr, tumblr, last.fm och massa andra platser, men dessa använder jag inte längre så don’t bother. :)

”Får du mycket hat?”

Igår kom en läsare fram till mig på stan (Hej du! Tack för de fina orden!).

Hon frågade mig om jag får mycket hat. Jag tycker det är så himla intressant att det är en av de vanligaste frågorna jag får. Får du mycket hat? Jag brukar svara nej, för att jag vet att frågan handlar om jag får mycket hat i egenskap av bloggare.

Som bloggare, nej, jag får en del hat, men inte mycket hat. Jag har inte så mycket att jämföra med, men eftersom det inte är något som påverkar min vardag eller mitt psyke så vill jag inte påstå att jag får mycket hat.

Men så känner jag att jag ändå vill svara ja. För egentligen handlar ju inte frågan om huruvida jag får hat som bloggare. Det handlar ju om huruvida jag får hat som kvinna.

”Ja, det får jag. Och det får du med”, vill jag svara.

Det hat som riktas mot mig handlar aldrig om mig i egenskap av någon typ av ”offentlig person” eller bloggare. Det handlar ju enbart om att angripa mig i egenskap av kvinna. Det handlar t.ex. om att jag som kvinna ska hålla käft, jag ska våldtas, jag ser ut si eller så, jag är jobbig ”för att vara kvinna”. Jag har även fått höra att en hora som jag borde dödas.

Hänger du med på vad jag menar? Frågan om man får mycket hat skulle kunna riktas till vilken kvinna som helst. Jag skulle kunna gå fram på stan till en kvinna och fråga ”får du mycket hat?” Svaret är ju alltid ja.

De allra flesta kvinnor kommer någon gång att uppleva hot om våldtäkt, faktisk våldtäkt, rädsla för våld, faktiskt våld, kommentarer om utseende och kropp, skällsord i form av slyna, hora. Det här är hat som är specifikt riktat mot kvinnor.

Samhället hatar inte bloggare. Det hatar kvinnor. :) :) :) Duuuråå, får du mycket hat?