Pausen

IMG_6451

Hej era göllon! Jag har bloggat kontinuerligt i flera år och nu behöver jag en paus. Jag skriver fortfarande varje dag – men jag skriver dagbok och jag skriver krönikor. Skriver för min egen mentala hälsa och för att det är det sätt jag föredrar att både kommunicera med andra och med mitt eget huvud.

Men bloggen hej.blekk.se tar en paus, bland annat för att jag ska kunna ägna mig åt andra projekt (som jag kommer berätta mer om). Ja, bloggen är det roligaste jag haft, men den ger mig inte en krona.

Acbj8xeoi

• Mitt instagramkonto @hejblekk är nu min främsta kommunikationskanal, följ mig där om du vill.

• Min webshop horrorpopriots.com håller öppen.

• Jag frilansar fortfarande heltid, mer information här, och tar som vanligt emot jobbförfrågningar på mailen [email protected].

Tills vidare: kolla in argumentationsakuten när ni behöver snabba svar, och läs mina favoritinlägg när ni är rastlösa. LOVE U GUYS!!!!!!!

Om humanoida sexrobotar

her-2013-10

True Companion har börjat producera humanoida sexrobotar i rätt rimliga prisklasser. Enligt True Companion är deras kvinnliga sexrobot Roxxxy alltid villig, alltid redo.

Jag läser ofta VICE, deras systersida Motherboard är inriktade på teknologi, spel och rymden. VICE Motherboard har nu intervjuat professorn Kathleen Richardson som diskuterar hur sexrobotar förstärker patriarkala strukturer. Läs hela intervjun här.

Jag tycker att Richardson har en väldigt spot on analys av sexrobotar. Hon menar att eftersom vi lever i ett samhälle där människor kan köpa sex utan att ta hänsyn till den andra personens tankar och känslor, kan vi nu också överföra denna typen av relation till maskiner och robotar.

Richardson konstaterar att prostitution legitimerar en värld där människor ses som saker och ägodelar, och att detta inte är en önskvärd sak att reproducera.

True Companion berättar att de håller på att göra en manlig robot. Men Richardson understryker då att den är riktad till målgruppen homosexuella män, vilka också är en stor del av prostitutionsvärlden.

Detta förstärker (den falska) idén om att män skulle ha en högre sexdrift än andra, och att de också har rätt att få den tillfredsställd oavsett medel. Sexuell lust är organiserad kring manlig sexualitet, inte kvinnlig sexualitet”.

VICE frågar om det hade varit okej att göra en robot för kvinnor. Richardson svarar att nej, det är fortfarande exploatering eftersom man påtvingar sin vilja på någon annan, bara för att man har fler resurser eller större makt. Det enda sexrobotar gör är att normalisera en omoralisk maktdynamik.

Acbj8xeoi

På detta temat vill jag rekommendera filmen Her (2013) med Joaquin Phoenix och Scarlett Johansson. Jag gav Her 5 av 5, enastående film.

Jag tycker att Her utforskade just denna (sexuella) maktobalans som Richardson pratar om, samt gav tittaren en ordentlig chans att fundera över hur människa-maskin-relationer kan utvecklas och vad som är moraliskt försvarbart.

Ni som har sett Her: vad tyckte ni? No spoilers, tack.

Filmtips: The To Do List

to-do-list-promo-640

Denna söndag ska du se komedin The To Do List (2013). Briljanta Aubrey Plaza i rollen som Brandy, den pluggiga tjejen som bockar av sexuella aktiviteter på en ”att göra”-lista innan hon ska börja på college. Väldigt kvickt manus fullproppat med populärkulturella referenser och fina oneliners som ”Enjoy your dick!” och ”You had me at eating pussy”.

Dessutom har filmen en bra, feministisk sensmoral angående sexualitet och sex, vilket är sällsynt även i mer alternativa produktioner. Jag gillar att den har en tolerant syn på sexualitet, men också att den skildrar allt med hennes njutning i fokus. Det är små detaljer som att hennes mamma rekommenderar lube (och inte preventivmedel som i liknande filmer). Brandy är feminist och namedroppar massa författare och kända citat.

Brandy: Don’t you have a dick to suck or something?
Amber: Several! Unlike you, fucktard!
Brandy: Cluck you!
Amber: Cluck? Say fuck, like a normal person.

Något jag alltid uppmärksammar är vad filmer har för snittbetyg på IMDB. The To List landar på 5.8, vilket är lågt. Ofta är det så, att när en film kretsar kring en eller flera tjejer, så landar den alltid lägre än en motsvarande film med killar, som t.ex. Superbad med sina 7.6.

tumblr_mwambkTSJk1qzi80do1_500

The To Do List är en komedi som råkar kretsa kring en tjej, till skillnad från exakt alla andra komedier där fokus ligger på killar som ska sexdebutera. Den är inte vulgär för att den handlar om tjejer. Det är inte en brudfilm. Näru, 5.8 är inte korrekt med tanke på genomarbetad regi, fina skådespelarinsatser (Plazas tajming är utom denna värld?) och extremt rolig dialog.

Var du kan se den? Hm, jag vet inte, jag köpte den på VHS. :) Trevlig söndag!

Att göra sig förtjänt av och att unna sig mat

Processed with VSCOcam with f2 preset

Dagens lunch. Gott va?!

Nej, jag har inte gjort mig förtjänt av detta, för ätande handlar aldrig om moral. Människor som tycker att mat handlar om rätt och fel, menar också att maten överför inneboende egenskaper till oss människor.

• Förtjäna: att förtjäna något på grund av ens tidigare handlingar. Att ha förtjänat är att vara värdig någonting.
• Unna sig: att kosta på sig, vilket man gör utan att ha gjort sig förtjänt av det.

Acbj8xeoi

Om jag äter pommes frites så måste ha gjort mig förtjänt av pommes genom tidigare goda handlingar (ätit sallad, sprungit etc). Om jag inte har gjort mig förtjänt av pommes så heter det att jag unnar mig pommes, för att unna sig är att kosta på sig, alltså att man adderar ett fel på redan fel handlingar. Kan användas på samma sätt som ”att synda”, man syndar när man äter Ben & Jerrys.

”Du är vad du äter” är ett jättebra uttryck för att förklara detta. Mat har då slutat vara ett grundläggande behov och istället fått en egen identitet. För om jag är vad jag äter, så måste maten tillföra mig specifika egenskaper. Maten symboliserar hela begreppsvärldar. Pommes frites kopplas samman med lathet, ineffektivitet och oduglighet i kontrast till salladens effektivitet, kontroll och självbehärskning.

Så varje gång någon säger: ”Unna dig det du!” säger den egentligen ”ät du det, fast du egentligen inte borde göra det, eftersom den maten är dålig för dig, och indirekt så är du vad du äter”. Hur värdelöst synsätt på mat är det egentligen? På en skala 1 till 10 typ tre ruttnade chiafrön man odlat själv i sin raw food-fabrik.

Acbj8xeoi

Detta är förkastligt eftersom man överför den föraktande synen på mat till människan, vilket syntes bland annat när jag åt fryspizza och någon kommenterade: ”Ät du din fryspizza medan jag driver mitt företag och betalar skatt”.

Inte för att fryspizza har något överhuvudtaget att göra med min egen deklarationsblankett, utan för att fryspizza anses ha inneboende egenskaper som då överförs till mig som person – jag är vad jag äter. ”Den dåliga medborgaren”, fel, låg moral, lathet, ineffektivitet, oduglighet.

Det finns ingen moral i ätande och mat. Det pratar jag ofta om i kroppsaktivismen, att man måste få bort den moraliska aspekten av synen på mat. Man förtjänar inte. Man unnar sig inte. Man äter. Punkt.

”Jag har en pojkvän” är det enklaste sättet att få en kille att lämna dig ifred

IMG_0446 (1)

I helgen, när jag var i Budapest, fick jag tillfälle att säga detta till en kille som vägrade lämna min vän ifred, tills jag sa att hon hade pojkvän och han svarade ”what, you should’ve told me!”

”Jag har en pojkvän” är det enklaste sättet att få en kille att lämna dig ifred eftersom han respekterar en annan kille mer än ditt ”nej”. Det är självklart inte jag som kommit på detta citat, det är ett väl beprövat koncept. Alla tjejer som varit på krogen vet att detta generellt stämmer.

Då kanske man kan argumentera för att det inte handlar om att killar enbart respekterar killar, utan att killar respekterar att det finns en partner inblandad. Men alla gaytjejer vet att detta inte är sant, när man sagt ”jag har en flickvän” vet jag killar som kontrat med ”får man vara med?”

Dessutom tycker jag att det är ett ogiltigförklarande av tjejen när det krävs en partner för att ge legitimitet till hennes ”nej”. Hennes nej ska kunna stå helt allena, utan varken vidare förklaring eller partner.

Att ”jag är upptagen” väger tyngre än ”nej, tack” är ett sådant smärtsamt bevis på hur man generellt ser på tjejer – som någons och inte som egen.

Vad har ni för tankar om detta?