
Dagens lunch. Gott va?!
Nej, jag har inte gjort mig förtjänt av detta, för ätande handlar aldrig om moral. Människor som tycker att mat handlar om rätt och fel, menar också att maten överför inneboende egenskaper till oss människor.
• Förtjäna: att förtjäna något på grund av ens tidigare handlingar. Att ha förtjänat är att vara värdig någonting.
• Unna sig: att kosta på sig, vilket man gör utan att ha gjort sig förtjänt av det.

Om jag äter pommes frites så måste ha gjort mig förtjänt av pommes genom tidigare goda handlingar (ätit sallad, sprungit etc). Om jag inte har gjort mig förtjänt av pommes så heter det att jag unnar mig pommes, för att unna sig är att kosta på sig, alltså att man adderar ett fel på redan fel handlingar. Kan användas på samma sätt som ”att synda”, man syndar när man äter Ben & Jerrys.
”Du är vad du äter” är ett jättebra uttryck för att förklara detta. Mat har då slutat vara ett grundläggande behov och istället fått en egen identitet. För om jag är vad jag äter, så måste maten tillföra mig specifika egenskaper. Maten symboliserar hela begreppsvärldar. Pommes frites kopplas samman med lathet, ineffektivitet och oduglighet i kontrast till salladens effektivitet, kontroll och självbehärskning.
Så varje gång någon säger: ”Unna dig det du!” säger den egentligen ”ät du det, fast du egentligen inte borde göra det, eftersom den maten är dålig för dig, och indirekt så är du vad du äter”. Hur värdelöst synsätt på mat är det egentligen? På en skala 1 till 10 typ tre ruttnade chiafrön man odlat själv i sin raw food-fabrik.

Detta är förkastligt eftersom man överför den föraktande synen på mat till människan, vilket syntes bland annat när jag åt fryspizza och någon kommenterade: ”Ät du din fryspizza medan jag driver mitt företag och betalar skatt”.
Inte för att fryspizza har något överhuvudtaget att göra med min egen deklarationsblankett, utan för att fryspizza anses ha inneboende egenskaper som då överförs till mig som person – jag är vad jag äter. ”Den dåliga medborgaren”, fel, låg moral, lathet, ineffektivitet, oduglighet.
Det finns ingen moral i ätande och mat. Det pratar jag ofta om i kroppsaktivismen, att man måste få bort den moraliska aspekten av synen på mat. Man förtjänar inte. Man unnar sig inte. Man äter. Punkt.

