Behöver du ett argument snabbt? Kolla hit!

head

VARMT (pun totally intended) VÄLKOMMEN TILL ARGUMENTAKUTEN! Jag har samlat en jäkla massa inlägg som passar vid olika typer av diskussioner du kan tänkas ha med feminister, antifeminister, rövhattar, ett träd, din pappa, lärare, toyboy eller partner. Det är bara att leta upp vad den andra personen sa och klicka på länken under.

1

Den säger: ”Feminister tycker att män är djur!”
Ditt svar hittar du här: Det är antifeministiska män som tycker att män är djur

Den säger: ”Feminister är fula!”
Ditt svar hittar du här: This is what a feminist looks like

Den säger: ”Feminister hatar män!”
Ditt svar hittar du här: Om kvinnor som hatar män

Den säger: ”Kvinnor som rakar sig är sämre feminister!”
Ditt svar hittar du här: Det finns inga dåliga feminister, bara ett skitsamhälle

Den säger: ”Jag gillar naturliga tjejer!”
Ditt svar hittar du här: Det är inte modigare att ta av sig sminket

Den säger: ”Tjejer passar inte i tatueringar!”
Ditt svar hittar du här: Om tatueringar och ”naturliga tjejer”

Den säger: ”Kvinnor får alltid fördelar och kvinnor har en speciell sexuell makt!”
Ditt svar hittar du här: Vi kvinnor ber inte om det

Den säger: ”Tjejer som opererar brösten är korkade!”
Ditt svar hittar du här: Skyll inte på tjejerna, skyll på systemet

Den säger: ”Surrogatmödraskap är väl nice!”
Ditt svar hittar du här: Varför är det fel med surrogatmödraskap

3

Den säger: ”Jag fattar inte vad kapitalism och feminism har med varandra att göra!”
Ditt svar hittar du här: Varför feminism är antikapitalism

Den säger: ”Feminismen har en dubbelmoral!”
Ditt svar hittar du här: Feminismen och dubbelmoralen

Den säger: ”Ge mig någon konkret förändring du vill genomföra då!”
Ditt svar hittar du här: Handlingsplan för jämställdhet

Den säger: ”Hjälp mig att praktisera feminism!”
Ditt svar hittar du här: Hur kan du praktisera feminism

Den säger: ”Högerpartierna har fler kvinnliga partiledare, så de är mer feministiska!”
Ditt svar hittar du här: Det kvittar om Kinberg Batra är feminist

Den säger: ”Högern driver också feministiska frågor!”
Ditt svar hittar du här: Högern driver kapitalistiska frågor, inte feministiska

Den säger: ”Bevisa patriarkatet!”
Ditt svar hittar du här: Bästa sättet av förklara patriarkatet

Den säger: ”Jag kallar mig jämställdist!”
Ditt svar hittar du här: Varför det heter feminism

4

Den säger: ”Nä, jag som man vill absolut inte använda preventivmedel!”
Ditt svar hittar du här: 5 argument mot p-medel för kukbärare

Den säger: ”Kvotering är diskriminering mot män!”
Ditt svar hittar du här: Därför behövs kvotering

Den säger: ”Vad är det för fel på maskulinitetsnormer, dom är la goa!”
Ditt svar hittar du här: Maskulinitetsnormer är ett samhällsproblem

Den säger: ”Vad är det för fel på att bjuda dig på en drink då?!”
Ditt svar hittar du här: Paketsexualitet handlar om att ”förtjäna” sex

Den säger: ”Sverige är världens mest jämställda land!”
Ditt svar hittar du här: Är Sverige världens mest jämställda land?

Den säger: ”Vi behöver ett mansparti nu när F! finns!”
Ditt svar hittar du här: Hej Maskulint Initiativ

Den säger: ”Omvänd sexism!”
Ditt svar hittar du här: Ja, då vore det omvänd sexism

Den säger: ”Män diskrimineras också! Kolla bara på självmordsstatistiken eller vårdnadstvisterna!”
Ditt svar hittar du här: Visst vore det underbart att störta patriarkatet?

Den säger: ”Du är sjuk i huvudet!”
Ditt svar hittar du här: Det spelar ingen roll om jag är ett ”vandrande exempel på att psykvården i vårt land inte fungerar”

Den säger: ”Du är liksom en av grabbarna!”
Ditt svar hittar du här: Lathund för jämställda konversationer

Den säger: ”Män våldtas också!”
Ditt svar hittar du här: Män våldtas också

Den säger: ”Jaha, ska vi vita män bara hålla käft i all evighet?!”
Ditt svar hittar du här: Det var en gång en feminist som pedagogiskt försökte förklara för män

Den säger: ”En dag växer du upp och förstår bättre!”
Ditt svar hittar du här: Hej Anders, tack för ditt mail

Den säger: ”Inte alla män!”
Ditt svar hittar du här: En hävdar inte individualism när någon påpekar en struktur

2

Den säger: ”Du överdriver – män och kvinnor porträtteras likadant i reklam!”
Ditt svar hittar du här: Bildspråk och genus 101

Den säger: ”Kolla! Män objektifieras i reklam!”
Ditt svar hittar du här: Det här är inte omvända roller

Den säger: ”Varför får kvinnor kommentera mäns utseende då?!”
Ditt svar hittar du här: När män mottar kommentarer om sitt utseende förskjuts inga maktpositioner

Den säger: ”Vi blir fetare och fetare!”
Ditt svar hittar du här: Några myter om vår feta sjuka värld

Den säger: ”Det är jämställt nu, för nu finns Ladies Night!”
Ditt svar hittar du här: Det är jämställt nu, för nu finns Ladies Night

Den säger: ”Dieter handlar om att ha respekt för sin kropp!”
Ditt svar hittar du här: Jag är så infernaliskt trött på hälso-ivrare

Den säger: ”Men Nicki Ninaj är faktiskt ganska smaklös!”
Ditt svar hittar du här: Den goda smaken är en man

Den säger: ”Jaha! Är det sexism att stirra ner någons tuttar i en intellektuell diskussion men inte sexism att gå topless på stranden, jag fattar inte för jag är dum i huvudet!”
Ditt svar hittar du här: Att vara topless är en fråga om att få vara ett subjekt

Snälla, snälla (Nöjesguiden)

Idag skriver jag på Nöjesguiden (ng.se, kolla in deras nya, fina sajt!) om hur vårt samhälle tycker att män och deras bekvämlighet är viktigare än alla de kvinnor som far illa. Förslag som läggs och förändringar som går igenom ställer aldrig krav på män. Däremot ställer de alltid krav på kvinnors handlingsförmåga.

När appen Not Alone lanseras handlar den om att kvinnor måste skydda sig mot män. Kvinnor ska inte vara ensamma, kvinnor ska mobilen med sig, kvinnor ska ha hörlurarna i öronen. Alltid redo. Redo att skicka ett nödlarm till sina systrar. Fick du mitt larm? Snälla, snälla.

När Lisa Holm försvinner är en man snabb med att påpeka att alla kvinnor behöver ett nödlarm runt halsen. ”Tyvärr”, tillägger han.

Läs hela krönikan här.

Feminismen och dubbelmoralen

Ofta i diskussioner om feminism, men aldrig i diskussioner med feminister, dyker ordet ”dubbelmoral” upp. Att feminismen skulle ha en viss dubbelmoral och att feminister applicerar en dubbelmoral.

Som exempel menar man att det är dubbelmoral att Molly Sandén enbart anställer kvinnor och att det är dubbelmoral att Zara Larsson publicerar en bikinibild på Instagram.

Argumenten torde – de förklarar sig aldrig närmre utan skriker bara DUBBELMORAL!!! – alltså då lyda: ”Det är dubbelmoral att vara för jämställdhet, men sedan utesluta män genom att bara anställa kvinnor” och ”Det är dubbelmoral att vara emot objektifiering av kvinnokroppen men sedan lägga ut bikinibilder på sig själv”.

Dubbelmoral innebär att man har en uppsättning principer, men att man inte applicerar dessa konsekvent i likartade situationer. När ens principer och värderingar appliceras lite hipp som happ, när man inte är konsekvent, då har man en dubbelmoral.

Problemet med argumentationen är att man missar den sista delen i beskrivningen av dubbelmoral, det där om likartade situationer. Som feminist har man en uppsättning principer. Om man som utomstående inte riktigt har koll på feministisk teori kan man lätt tro att dessa principer appliceras hipp som happ inom feminismen.

Man menar då att det rentav är sexistiskt att Sandén gör så här. Men för att sexism ska existera krävs politisk, ekonomisk eller institutionell makt. Kvinnor kan självklart vara elaka, fördomsfulla och vidriga. Men de kan inte vara sexistiska. Kvinnor kan inte ägna sig åt ”omvänd sexism”.

Det är inte dubbelmoral att inte anställa män – det är att jämna ut en maktobalans. Det är inte dubbelmoral att publicera bilder på sig själv – det är att ta tillbaka rätten över sin (kvinnans) kropp. Ser du? Det handlar om systemkritik där principerna appliceras alldeles korrekt och konsekvent.

Om man nu ska tala om vad dubbelmoral faktiskt kan vara, så är det till exempel dubbelmoral av mig att argumentera mot en surrogatmödraskapsindustri i Indien men sedan köpa en t-shirt på H&M som är tillverkad i en minst lika exploaterande industri i samma land. Det är två likartade situationer. Som jag tidigare förklarat är det omöjligt att befinna sig i ett kapitalistisk, patriarkalt och exploaterande system utan att själv vara en del av det, men dubbelmoralen består ändå.

Att hävda ”dubbelmoral” i fallen ovan är att göra två saker: 1) Att inte förstå ordets innebörd, samt 2) att inte förstå principen om makt och förtryck. Over and out.

Svårigheten i att skilja på vad du vill och vad samhället vill

Precis som de flesta andra har jag haft perioder där jag inte riktigt känt att jag hört hemma någonstans. Liksom som att jag är malplacerad i alla sammanhang. Att jag är ett gosedjur i en sån där maskin som någon tagit upp med krok och släppt ner på en random plats.

Ibland har jag tyckt att det varit svårt att skilja på vad jag vill, och på vad samhället vill. Vill jag verkligen detta? Eller tror jag att jag vill detta? Trivs jag verkligen i detta sammanhang, eller tror jag bara att jag trivs?

Dessa känslor har blivit bättre med åren. När jag läser mina dagböcker från när jag var runt 20 år bestod nästan varenda sida av dessa tankar. Vem är jag, vad vill jag. Vad vill jag – verkligen? På riktigt.

Det har varit skönt att erkänna för mig själv när jag utsatt mig för saker som inte jag vill, utan som samhället vill. Det finns en rad olika normer, institutioner och sociala koder som jag aldrig förstått mig på – men alltid intalat mig själv att jag ändå vill ha.

Jag läste Alex Schulmans krönika om dysfunktionella beteenden som normaliserats. Jag ryser bara jag tänker på det. Jag vill aldrig vakna upp om 20 år och finna mig i en sådan position, i en sådan relation, forma ett sådant liv.

Jag tar gärna del av andras liv (hur det än ser ut) och många saker man gör av kärlek och respekt för de man älskar och andra medmänniskor. Men när jag funderar på vad jag verkligen vill med mitt eget liv finns det noll procent av den varan. Införliva normer för andras skull. Spela med. Kontrollera. Mig själv. Andra. Som att man slutat lyssna på sig själv och enbart försöker känna sig så lite malplacerad som möjligt.

Det som har hjälpt mig är att frångå mitt allt för pretentiösa tankesätt och försöka anamma ett nytt om att livet inte är på blodigt allvar. Livet är som livet är, och jag fokuserar allra helst på saker som får mig att må bra. Må bra för stunden.

Vänner. Mat. Populärkultur. Familj. Jobba hårt, men leka hårdare.

Jag har inte direkt något drömliv. För vissa kanske det låter fruktansvärt hemskt och tråkigt. För mig är det väldigt rogivande. Det enda jag önskar är att slippa de där dysfunktionella beteendena, de samhälleliga överenskommelserna. Lyssna mer på vad jag vill, och mindre på vad samhället vill.

Det är därför jag älskar filmer som White Bird in a Blizzard, Gone Girl, Lost in Translation, Her och Wild – för de behandlar detta.

Det handlar om de små sakerna

Jag finner det ytterst intressant att somliga förnekar att Sverige är ett klassamhälle. ”Ordet klassamhälle klingar dåligt”, menar man. ”Vi har inga klasser. Vi kanske har små skillnader, men det är inte olika klasser”.

Att Sverige är ett klassamhälle är lika självklart som bakispizza. Det märks på de allra minsta detaljerna, och på det stora hela.

Jag brukar kontemplera detta när jag åker tåg mellan Malmö och Lund. 1 klass, står det på dörren. Där kostar det mer att sitta. Om man inte bokat någon biljett blir man utslängd därifrån av konduktören. En hytt enbart för dem med en 1:a klass-biljett. En obetydlig detalj som på ett extremt tydligt sätt illustrerar vad klass handlar om – pengar, social status, tillgång till olika rum. Rummet heter till och med klass.

En annan sak jag finner bisarr är att vi fortfarande har monarki i Sverige, ett förlegat statsskick. Ibland när man ser bilder från Kungahuset undrar man om man någon lagt magiska svampar i ens lunch eller om this is real life. Det finns alltså människor i Sverige som föds in i en rik familj vars enda uppgift är att ”representera Sverige”. Vi har en kung. VI HAR EN KUNG. EN FUCKING KUNG.

I måndags när jag var megatrött gjorde jag denna inspirationsbild för att kicka igång dagen.

Det här det värsta jag vet, när man påstår att alla har samma möjligheter och förutsättningar i Sverige. Det har vi inte.

Men hur har vi inte det?

Denna seriestrip förklarar på ett enkelt sätt hur möjligheter och förutsättningar kan skilja sig barn sinsemellan. Illustratören påpekar att det handlar om de små sakerna. Som att man har råd att köpa en ny vinterjacka till sitt barn, att man har ett stort kontaktnät, att man inte behöver arbeta dubbla skift. Detta ger barnet en mer rakspårig sträcka att vandra.

För ett annat barn finns det fler hinder att hoppa över. Sträckan är inte lika rak. Detta leder till en rad konsekvenser, även i Sverige.

”Livslängden vid en tunnelbanestation kan vara flera år högre än vid en annan. I Stockholmsförorten Danderyd, där arbetslösheten är låg och inkomsterna är höga, ligger medellivslängden i topp med 83,7 år. Men när tåget rullar söderut, på andra sidan centrala Stockholm, så sjunker livslängden från station till station. Framme i Vårby gård är livslängden 79,5 år - flera år lägre än i Danderyd. […] Lägger man till utbildningsnivå så växer hälsogapet rejält. Skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är idag 18 år.” - Källa

18 år. Jag håller med, klassamhälle klingar väldigt dåligt.