Någon frågade om jag tycker att killar undkommer kroppsideal. Kort och gott är svaret nej.
Om en kollar på de krav som ställs på killars kroppar och utseende så är de väldigt skilda från de som ställs på en kvinnas kropp. De är annorlunda, men de kan vara lika svåra.
Medan tjejer förväntas banta, noppa, ansa och smörja sina kroppar inhyser en killes kropp andra krav. Deras största icke-krav är att de kan gå ut genom dörren utan smink och utan att vara ansade och ändå vara tillräckliga, deras ansikte får vara exakt så naturligt som det är. Det kan aldrig en tjej.
Men kroppen då? Jag tänker på den hetsiga träningskultur som råder i många olika grupper av killar. Den pushar dem till att ta till olika medel för att förändra sina kroppar, såsom proteinshakes, dieter och långa pass på gymmet. Killar kan uttrycka saker som ”Jag mår dåligt om jag inte tränar varje dag” eller ”Jag är fixerad vid min kropp och mina muskler”.
Medan tjejer förväntas krympas och hållas små (även ansade!), har killar inte sällan motsatta krav. Att vara explosiva, starka och stora. Det vi ser är återigen den klassiska dikotoma uppdelningen passiv (kvinna) och aktiv (man). Just det stora och explosiva går hand i hand med den hegemoniska maskulinitet som ett patriarkalt samhällssystem rymmer. Där måste killen vara överlägsen, aktiv, rationell, försörjande och stark. Det är en enormt snäv könsroll som ofta skadar killarna i fråga.
Killars kroppar kan även avkrävas (eller tvingas in i) andra ideal än det stora och explosiva, jag tänker då främst på två olika grupper.
Den ena gruppen är den där det är trendigt även bland killar att vara smala och ”spinkiga”, något som enklast personifieras med en slags Pete Doherty-stil. Det kroppsidealet är också krympt, där finns ofta ett ohälsosamt sätt att se på sin kropp. Detta kroppsideal kan också vara en konsekvens av att inte ”kunna” träna sig musklig och stor, och inom vilken norm ska en kille då finna sig?
Den andra gruppen är transkillar. Fler transkillar än ciskillar har ätstörningar och transkillar lider i ungefär lika hög utsträckning som cistjejer av ätstörningar. De menar att det är ett sätt att få bort de ”feminina delar” på sin kropp de inte trivs med, ett sätt att kontrollera sin kropp och könsidentitet.
Killar som läser tidningar har också vissa stereotypa kroppar att förhålla sig till, två stereotyper kan vara musklig/stor och smal/androgyn, och det måste finnas respekt för den upplevelsen. Deras upplevelse av kroppen, hur den ska se ut, vilken kropp som är normbildande och vilken kropp som duger.
Det jag vill svara på frågan om killar undkommer kroppsideal är nej, det gör de inte. Kraven kan se annorlunda ut och i många fall kommer killar ”undan med” att t.ex. slippa ansa, sminka och noppa – de duger ibland ”som de är”. Men för de killarna som faktiskt lider av en skev kroppsuppfattning, stränga krav eller ätstörningar spelar könet ingen roll, det är lika svårt att handskas med.
Tack för ditt inlägg. Vill verkligen instämma. Jag är själv transperson och kopierade i stort min mors hets kring mat och kropp. Det har slått mig på senare tid att jag egentligen aldrig följt maskulinitetsidealen om muskler eller jämfört mig med stora och muskulösa män utan sökt mig till en mer androgyn och slank kropp. I perioder är jag ganska så överviktig och känner då mig obekväm med att gå ut och träffa vänner för jag då är rädd för att andra skall äcklas över min övervikt. Innan jag började förstå att min identitet skilde sig så noppade jag faktiskt både ögonbrynen och filade naglarna och ibland målade dem för att jag tyckte det var snyggare så. Jag tog ofta efter lillasyster och mamma men upphörde med detta senare då jag förstod att ”pojkar inte gör så”, innan jag kom ut som trans och gjorde som jag ville. Jag har försökt vara lite mer queer på senaste år och acceptera min ”manskropp” men det har mest gjort att jag blivit metrosexuell. Trots att jag har skägg är jag mån vid hur det ser ut, rakar noggrant efter linjer, noppar felväxande hårstrån och vill klä mig på ett sätt som absolut inte följer något herrmode.
GillaGilla
Hej! Ville bara säga att jag tycker att du är så fruktansvärt grym på att skriva! Din blogg får mig att tänka så mycket längre i fråga om beteenden och normer som jag har tagit för givet tidigare och det är jag verkligen tacksam för. Du gör skillnad!
GillaGilla
Jag tycker manskroppar är representerade i en annan sorts mångfald i popkultur. Självklart finns det normer om ideal, men även andra manliga kroppstyper än detta får ta plats, älskas eller bara finnas till. Den tunna, den tjocka, den ovältränade, den biffiga, den äldre, den långa och den korta. Det är ofta en varierad mix av kroppar på bio, på musikscenen, i datorn och på tv. Där även den som inte efterliknar idealet inte blir systematiskt straffad pga sin kroppsform eller ålder. Det är ju fantastiskt.
GillaGilla
Att vara kort är också ofta ett stort stigma för killar.
GillaGilla
Hej, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig och jag vet inte vilken respons jag vill få, vill bara försöka om det går att sätta ord på mina känslor och tankar. När jag var yngre (är 18 nu) så var jag smal, muskulös och en riktigt pojkflicka. Jag hade jätte mycket killkompisar och vi spelade fotboll och bröt armbrytning(jag vann alltid). Sen för 4-5 år sedan då man började får mer underhudsfett och blev kurvigare så försvann alla killkompisar, killar villa bara ha och göra med mig och jag ville ”göra saker med dem” eller typ bli tillsammas. Och många tjejer i min klass tyckte jag var player/lösaktig då jag umgicks med flera killar i klassen. Jag har inga killkompisar nu då de endast träffar mig om de är intresserade av mig. Och jag bara vill vara vänner så drar dem. Får ofta höra nu för tiden (från killar) att ”killar inte vill ha tjejkompisar”. Och när jag träffar en kille som jag gillar så har de liksom inga krav på en. De vill bara att man ska stå och se snygg ut. Jag känner inte att jag blir tagen på allvar. Ingen är intresserad över vad jag kan skapa, vad jag vill jobba med, vad jag brinner för osv. När det exempelvis pratar om feminism med en kille så får man alltid samma respons. Typ ”jaja då är en såndär som tror på jämlikhet, killar kommer alltid vara fyiskt och psykist bättre på allt så ni feminister ljuger bara för er själva”. Så vad fan ska man göra för att bli tagen som en människa, inte en tjej att titta på. Jag har anorexia, och jag tror att en av anledningarna till det beror på att jag inte villa vara kurvig så killar skulle kolla in en. Jag ville/vill vara som dem. Jag vet inte riktigt vad jag vill att du ska svara på det här(om du svarar). Du kanske har något bra boktips/film/podcast som kanske handlar om sånt här. Älskar din blogg, du är en av dem som får en att känna hopp.
GillaGilla
Hej!
Ville bara säga att jag blev så glad när jag precis gick in på horror pop and riot att Simone och Frida fanns i lager och att jag beställde direkt! Längtar så efter paketet nu :)
Sen vill jag säga att TACK för att du skriver denna blogg, du är enormt inspirerande!
GillaGilla
Tack!
Läste någonstans (som jag tyvärr inte kommer ihåg eller hittar just nu) en avhandling där slutledningen blev att kvinnokroppen objektifieras medan manskroppen idealiseras. Tänker att det säkert kan stämma.
Vill även tipsa om Mike Featherstone som är sociolog. Han har en del intressanta tankar om synen på kroppen kopplat till konsumption och sådant.
Slutligen vill jag säga att jag själv har haft otroliga komplex för min spinkighet och ibland kommer dessa gamla tankar upp igen. Och så är jag kort, vilket jag fortfarande får höra några gånger i veckan… och jag vet att det inte är av elakhet folk säger det (oftast) men ändå blir jag ledsen varje gång och jag börjar få svårt att hantera det då det tar mer och mer av min energi. Folk skall fan få se ut som de gör! Så enkelt är det.
Du skriver bra saker.
GillaGilla
det absolut värsta för män är storleken på snoppen, det finns massor av män som inte vågar ha sex för dom inte vet om den duger åt er kvinnor, det skämtas gärna friskt om snoppar, då om att dom inte är tillräckligt stora eller en man med liten är ingen riktig man mm, där har ni kvinnor ett enormt ansvar att vissa att detta synsätt är helt sjukt galet på alla viss, att vissa att vi duger som vi är …. att säga nej och fy när era kvinnliga bekanta drar sådana ”skämt”…..
GillaGilla
Magnus. Penis, pengar och muskler är tre saker pojkar säger till pojkar att de behöver ha. Det är ytterst sällan flickor som gör detta, det är pojkar och den media pojkar ofta konsumerar, en media flickor ofta finner bisarr och främmande. Mycket av prestigehetsen mellan pojkar bygger på just detta, ju mer mansexklusiv ju mer fokuserad blir den på dessa attribut. Men det stämmer inte. Även om det finns en vattendroppe av kvinnor som åtar sig rätten att trycka ner en man pågrund av dessa egenskaper så är det faktiskt inte en önskan hos kvinnor rent generellt. Men ju mer osäker pojken är, destu värre kommer de må i ångest för att de inte passar in i krav de inte behöver följa. Depression, ångest, frustration och ibland våld följer…
Jag tror att heterosexuella personer ofta prioriterar sitt eget kön som vänner och det är där heterosexuella far illa. De får inte lika stora möjligheter att lära sig hur mycket pojkar och hur mycket flickor skiljer sig från varandra utan går lätt på de myter om generaliserade kön som deras egen grupp skapar för dem för att sedan skylla den egna gruppens mytologi på det motsatta könet. Men dem du egentligen bör ifrågasätta är de pojkar/män som sagt åt dig att du behöver stor penis, mycket pengar och mycket muskler för att bli uppskattad av kvinnor.
GillaGilla