Okej. Så TV3 har länge sänt det brittiska programmet Supersize vs. Superskinny. Jag vet att de har sänt det länge eftersom jag själv såg det på tv när jag hade ätstörningar – för typ sex år sedan. Supersize vs. Superskinny handlar om att två personer, en underviktig och en överviktig, möts i en isolerad miljö för att under ett par dagar byta diet med varandra. Supersize får Superskinnys diet och vice versa. Allt kontrolleras av Dr Christian Jessen. Jessen ska stå för ”förnuftet” i programmet, medan Supersize och Superskinny är clueless.
Problemen med det här programmet är så många att jag inte vet var jag ska börja. Men vi börjar väl här.
1. De går inte på ”en diet”, de har ätstörningar
Programidéns utgångspunkt är ungefär att dessa människor hålla osunda ”dieter”, och Jessen ska hjälpa dem att äta nyttigt och hälsosamt. Vad programmet missar i det här är att, så gott som alla, personer som medverkar inte bara håller en osund diet utan lider av en ätstörning. Ibland anorexia, ibland bulimi, hetsätning, ortorexi etc.
Dr Jessen tvingar personerna att abrupt sluta med deras egna dieter och direkt anamma en annan ”extremdiet” - ofta alldeles för mycket mat, eller alldeles för lite mat, för att en kropp ska må bra. Jessen tar aldrig hänsyn till personernas psyke eller försöker förstå ätstörningsproblematik och mekanismerna bakom en ätstörning. Det är ungefär lika illa som att be en anorektiker ”Men bara ät, då”, eller en kraftigt överviktig att ”Men bara sluta ät, då”.
Jessens mål är att personerna ska gå upp, respektive ner, i vikt. Inget annat. Med den ökade vikten för en underviktig kommer ”hälsan”. ”YOU LOOK FANTASTIC!!!! YOU LOOK SO BEAUTIFUL NOW!” utropar doktorn medan han granskar den anorektiska tjejen eller killen som nu väger 5 kilo mer, men som fortfarande inte fått hjälp med sin ätstörning. ”I COULD NEVER IMAGINE YOUR WEIGHT LOSS!” striker Jessen, nöjd över att att den överviktiga tjejen eller killen nu gått ner 7 kilo, lärt sig en ny diet, men som fortfarande inte fått hjälp med sin ätstörning.
Det är bisarrt hur ett helt program kan plocka in en ätstörd efter den andra, men aldrig ens röra vid ätstörningsfrågan utan enbart prata om mat som kilon, kalorier, fett, kolhydrater och något som är helt naturligt. Det vill säga motsatsen till vad den är för en ätstörd. För en ätstörd är maten ångestladdad, fel, ful, äcklig, god. För en ätstörd leder mat till hetsätning, svält, laxering, kräkningar.
Jessens utgångspunkt är ungefär att dessa två personer bara är så dumma att de inte förstå vad nyttig och hälsosam mat är, och att de behöver hjälp med att lära sig detta under ett par dagar. ”Nej, du kan inte äta 643542 kg pommes varje dag. Nej, du behöver mer än en banan i magen om dagen”. Tror Jesssen på allvar att människor som äter så här inte har ätstörningar?
Programmet skadar ätstörda, men också friska, tittare genom sin naiva utgångspunkt där dieter, och inte människors mentala hälsa, är i fokus.
2. Programmet är ätstörningstriggande
Så här funkar Supersize vs. Superskinny. Människor sitter hemma och är avundsjuka på Superskinny. Ätstörda anammar Superskinnys diet, och längtar efter att ha en lika undernärd och smal kropp. För så fungerar ätstördas tankar. Det är inte enbart Supersize vs. Superskinny, det är Top Model, tidningen ELLE, thinspirationbloggen, dokumentären om anorektiker.
Ätstörda tar skadliga beteenden och anammar dem, suger in dem, lever dem. Det fungerar som pro ana-material, en trigger för att gå ner ännu mer i vikt. En trigger för att bibehålla sin ätstörning. För ingen vill ju bli Supersize. Då gäller det att hålla samma diet som Superskinny. Pro ana är inte bara forum, bloggar och hemsidor. Pro ana kan också vara ett tv-program.
3. Programmet fatshame:ar
Pro ana kan också vara fettfobi. Det vet alla ätstörda som har sett programmen Du är vad du äter, Biggest Loser, alla fat camp-program, dokumentärer om tjocka människor. För en ätstörd kan sådant material också fungera som triggers, fast på ett annat sätt. Materialet avskräcker, ger äckelkänslor och påminner den ätstörda om att fortsätta svälta, laxera et cetera för att inte bli ”som dem”. Program som vinklas åt det här hållet, där man uppenbart märker att den överviktiga personen medverkar för att förändras, gå ner i vikt, bli ”normal”, bli ”sund” har också en annat syfte.
Fatshame:ing. Fatshameing handlar om att få alla som är överviktiga att känna sig lata, dåliga och dumma som är överviktiga. Utgångspunkten är aldrig någonsin ”hey, jag gillar min kropp och min kost”, utan fokus ligger alltid på att personen är ”äcklig” och ”gör fel”. Folk i tv-soffan håller med producentens vinkling. ”Ja, men fy så lat denna människa är. Att hen inte bara kan äta lite mer bra mat?! SOM JAG! Jag är ändå bra, för jag är inte så fet”.
4. Programmet hycklar
Sista saken som stör mig något så infernaliskt, är hur ambivalent programmet är. Dr Jessen hycklar. Programmet säger sig utgå från två extremiteter – ”Supersize” och ”Superskinny”. Det är bara det att en av dem är norm i vårt samhälle, och den andra är stigmatiserad. Supersize kan aldrig vara rätt, inte i någon miljö – medan Superskinny kan.
Vad jag menar? Jo, att vår västerländska kultur utgår från en smalhetsnorm, kläder görs för smala personer, inte för överviktiga. Modebranschen anställer underviktiga personer, inte överviktiga. Fat camp finns, men inte thin camp. Att vara smal är norm idag. Att vara smal är också en dygd som premieras. En smal person anses ha egenskaper som disciplin, självkontroll och styrka medan en tjock person anses vara lat, okontrollerad och odiscplinerad. Ändå säger programmet att båda har lika extrema dieter, något som inte är sant. Vårt samhälle har sagt att den ena kroppstypen och dieten är lite bättre än den andra.
Jag mailade TV3 nedan mail, och fick följande svar: ”Det är många som uppskattar programmet och därför kommer det inte att sluta sändas. Självklart har alla ett val att inte titta på det.” Att säga att alla har ett val att inte titta på det, är som att säga ”Vi kommer ej nedmontera patriarkatet, självklart har alla ett val att inte delta” eller ”Vi kommer ej nedmontera pro ana-sajter, självklart har alla ett val att inte gå till URL:en”. Maila TV3 på [email protected] du också!
Och värdighet. Ovärdighet. Det känner jag ofta, jag som inte är smal.
Vad skönt att någon annan också reagerar på det där helt sjuka programmet! Förstår verkligen inte hur dom kan tro att det skulle hjälpa. Det är så hemskt att sitta och se på när den ”supersmala” sitter och hulkar och försöker klämma sig i en enorm tallrik fett och den ”supertjocka” sitter och ska titta på, skithungrig.
Å shit det progreammet hade jag glömt bort! Jag såg nått program för flera år sedan som fick mig att må direkt dåligt! och Superskinny levde på fem frukter om dan och hon sa hela tiden ”I eat my five a day” och menade på något kostråd om att man ska ”äta fem portioner frukt/grönt om dagen”. Sen fick hon infon om att man inte BARA ska äta fem frukter om dagen utan fem frukter utöver ordentlig mat sen ansåg man att det var ur världen. Jag bara satt och gapade - de måste väl fatta att hon är ätstörd och inte faktiskt trodde på sina ”five a day” - att hon inte vägde 38 kg för att hon är korkad utan för att hon är sjuk. Sen kom det nått litet inslag om flickor på en anorexiaklinik så jag andades ut och trodde att NU kommer det men ICKE. Det var bara nån lite följetång de petade in mitt i programmet och de gjorde inga koppling alls till superskinny-flickan
Så vidrigt program!
Gud så sant, har tänkt såhär jättelänge och håller verkligen med dig!
En ännu sjukare dokumentär som också gick på TV3 och som har visats ett par gånger är den med två journalister som påbörjar ett race till size 0. På riktigt, så är den första upplästa repliken i ”…two women are about to get into a daaaangerous crash diet..they’ve got five weeks to drop five dress sizes”.. I bakgrunden har de lagt på läbbig musik dessutom. Det är inget obskyrt eller litet bolag som ligger bakom den här smörjan, utan det är BBC, ett världsledande bolag som definitivt är närvarande i Sverige på fler än en kanal.
Dokumentären förmedlar budskapet under någon förtäckt ursäkt om att det skulle kunna vara en vetenskaplig undersökning, denna hetsbantning. Vad en egentligen får se är två sunda tjejer skada sig själva fysiskt och mentalt genom att på 5 veckor sätta sig in i ett gediget pro-ana-tänk. HELT SJUKT.
Inte skulle någon producera en dokumentär där man på sex veckor låter en människa bli drogberoende eller sexmissbrukare, men att däremot offra personer för att banta och riskera livet på sig själva (en av tjejerna kollapsar) - det går däremot bra.
Perspektiv.
Man kan ju ställa sig frågan om TV3 och BBC hatar ”tjocka” människor och i synnerhet kvinnor med fett på kroppen. Jag tror de gör det.
Jag har bojkottat TV3.
Kram, den här bloggen är amazing.
Tack, detta är första gången jag hör någon ta upp detta och jag känner tyvärr igen mig i allt. Just nu försöker jag hela tiden undvika att se just detta program för mina tankar blir helt knäppa av det så det är bra om någon försöker få bort serien.
Man kanske ska komma ihåg att dom en gång i programet hade en del där ett gäng med ätstörningar fick träffas och fick rätt hjälp med folk som kunde sjukdomarna och sådant. Men självklart, det hjälper ju inte nåt om huvudtemat i programet är just detta med smal och tjock.
Skitbra skrivet. jag har blivit utsatt för fatshaming på vårdcentralen av läkare och kurator. som skrattade åt mig och sa att jag skulle söka till biggest loser. och fick även frågan om jag ” vill vara fet”. allt för att jag inte ska må bra eller känna att jag duger. tappade aptiten och nu äter jag väldigt lite istället för nyttigt.
Har ofta börjat läsa här på senare tid, och tycker du skriver så otroligt bra! Jag är inte lika analyserande som du, men du lyckas skriva ner mina känslor på papper(eller webben).
Din blogg är som en frisk fläkt i min vardag. I stort sett varenda gång jag läser dina inlägg känner jag delvis vilken fruktansvärd plats världen egentligen är, men även att jag bara vill rusa ut och göra något åt det! Man får verkligen perspektiv på saker och ting när man läser din blogg, keep up with the fantastic work!
Otroligt bra att du skrev in till TV3 också!! Det kanske man skulle göra helt enkelt. De vet ju inte vad man sitter och tänker i tevesoffan. Ja, jag ska banne mig också skriva in! Mailen måste väl finnas på deras hemsida, eller hur?
Maila [email protected]! :)
Åh så himla viktigt inlägg!
Jag hade problem med ett ätstörning i 6 år och jag andades det där programmet.
Alla superskinnys var min personliga mentor och alla supersizes min demon. Jag tänkte på mig själv som den överviktiga som ville bli den underviktiga. Det var nog mer triggande för mig än något annat program på tv och jag var bara så glad att ingen förstod det så jag kunde fortsätta kolla. Sanja nämnde även dokumentären om de två kvinnorna som skulle banta ner sig fem storlekar på fem veckor. I princip fungerar sånt här som en ”how to” manual för mig som ätstörd, och fortfarande fastän jag kommit ur det klarar min hjärna inte av att bearbeta det på en hälsosam nivå.
Jag håller absolut med dig att tv3 borde sluta sända program som uppenbarligen ignorerar och även kan bidra till att skada andra människors psykiska hälsa, särskilt när det kommer till något som kan påverka en stor del av befolkningen.
Tack för att du tar upp viktiga frågor!
Håller helt med om allt du har sagt i det här inlägget - särskilt när det kommer till att man dessytom skrämmer upp sina tittare helt i onödan. Jag känner själv att när jag har tittat på det att jag omedelbart börjar tänka på vad jag äter. Jag blir helt paranoid och känner hela tiden medan jag tittar att ”Herregud, jag måste se till att jag aldrig börjar äta så mycket/lite som hen för då kommer jag genast att se ut sådär!”.
Och grejen är just också det att jag inte vill ”se ut” som de gör, inte att jag vill vara hälsosam och må bra - allt blir fixerat på utseendet - vilket ju är tvärt emot vad det egentligen bör handla om. Om man är frisk och mår bra både fysiskt och mentalt ska det väl inte spela någon roll hur man ser ut eller väger? Men så verkar det ju inte vara, varken på tv eller i ”verkliga livet”.
Fick faktsikt höra från skolläkaren när jag var en tolv år eller så - själv tyckte jag att jag såg helt normal ut och inte hade någon skillnad från mina klasskamrater - att jag vägde för mycket för min längd. Och lägg märke till att det här faktiskt var innan jag ens hade börjat växa klart och hade en massa höjd att ta igen, vilket skulle ha gjort att det hela hade jämnat ut sig i slutänden.
Som tur var lät jag ju inte det här påverka mig, men jag måste säga att det stang rejält att höra det. Och från en skolläkare dessutom, som ska se till att eleverna inte far illa av sådana saker som ätstörningar. Det hade ju varit en sak om det hade varit höga värden som påverkade min hälsa negativ, men faktum var att det inte var mer än tre, kanske fyra kilo det gällde. Det är sånt som helt enkelt inte ska hända.
Och det här var tio år sedan. Hade jag varit tolv idag och fått höra det från min läkare samtidigt som medierna tjatar mer än någonsin på hur ”smal och vacker” man ska vara tror jag inte att det skulle ha gått lika bra. Känner fortfarande ibland hur ”tjock” jag är med alla dessa typer av program, att jag helt enkelt har slutat titta på dem helt och hållet.
Jag ser ut som jag gör, och jag är nöjd och mår bra med det - gillar folk det inte kan de låta bli och titta och hålla sina åsikter för sig själva.
Det är verkligen underbart att du har gått igenom allt det här och skriva om det som så många nog känner och håller med om, men kanske inte har kunnat formuler på ett bra sätt.Tack så mycket för att du tog upp det! Fantastiskt!
(Himmel, vilken lång kommentar! Men det kändes verkligen skönt att få ut det här någonstans!)
Hoppsan! Läste precis din kommantarpolicy - jag ber om ursäkt för den mindre uppsatsen jag precis skickade iväg. Det var verkligen inte meningen att hålla på så länge som jag gjorde. Kommer inte hända igen.
Hej Sara! Det är absolut okej att skriva långt ibland, bara man inte skriver långa inlägg varenda gång. :) ingen fara. Glad att du delar med dig! Kram.
Så sjukt bra skrivet! Helt rätt verkligen! Det är skönt att någon tar upp detta då jag själv satt och triggade mig själv med dessa program under en tid.
Nu tänker jag maila tv3 själv för flera röster hörs starkare än en!