Olika rörelser inom feminismen

Idag tänkte jag förklara lite olika grenar inom feminism. Givetvis är det så att det räcker gott och väl att vara feminist, men inom feminismen finns det olika rörelser som kan vara av intresse att känna till. Här kommer en förklaring till vad liberalfeminism, radikalfeminism, postkolonial feminism och queerfeminism är. Inom rörelserna finns också olika övertygelse, det vill säga alla liberalfeminister håller inte med om allt vad liberalfeminismen står för och så vidare.

Särarts- och likhetsfeminism
Innan jag kort förklarar några av de olika grenarna, vill jag klargöra vad särarts- och likhetsfeminism innebär. Särartsfeminism är en tro på att män och kvinnor är olika av naturen, och därför också har givna roller i samhället. De skilda egenskaperna anses komplettera varandra. Särtartsfeminismen anser att kvinnor är mer biologiskt lämpade för vissa göromål än män. Likhetsfeminismen är den dominerande synen inom feminismen, de har en konstruktivistisk syn på kön. Likhetsfeminismen utgår från att genus är socialt och kulturellt konstruerat. Olika rörelser har vid olika tillfällen sympatiserat med båda av dessa teorier, men idag är likhetsfeminismen den dominerande uppfattningen inom de flesta feministiska grenar.

Liberalfeminism
Liberalfeminismen är en av de mer kända grenarna inom feminismen. Liberalfeminismens mål är att fler kvinnor ska få tillträde i det offentliga rummet. Historiskt sett har liberalfeministerna kämpat för att få in kvinnor i utbildningsväsendet, lagliga rättigheter samt politiskt deltagande – såsom rösträtt. Liberalfeminismen fokuserar på att kvinnor ska få tillträde till den offentliga och politiska sfären på samma villkor som män har. Idag är några av kärnfrågorna lika lön, lika politisk representation för kvinnor och lika tillgång till viktiga poster i yrkes- och politiskt liv.

Kritiken som förs mot liberalfeminismen är främst att de inte har någon teori om vad kvinnoförtryckets djupare mekanismer består i, dvs. varför har inte kvinnor alltid haft rösträtt eller tillträde till universiteten? Att de utgår för mycket från vad individuella kvinnor åstadkommer, snarare än kvinnor som grupp. En annan kritik är att de utgår från en historisk bild om vad förnuft är, ett filosofisk teori som formades av vita män, vilket gjort att förnuft kopplats samman med manlighet. Liberalfeminismens lösning kan tolkas som att kvinnor bör närma sig den manliga, mer förnuftiga, sfären och inte att de två ska mötas på mitten. Liberalfeminismen är en av de tidigare grenarna, och en av anledningarna till att kvinnor idag har rösträtt, tillträde till universitet med mera.

Några kända liberalfeminister: Mary Wollenstonecraft, Betty Friedan, Gloria Steinem, Naomi Wolf.

DSC_0048

Radikalfeminism
Radikalfeminismen bildades ur den radikala kvinnorörelse som formades på 1960-talet i bland annat USA och Europa. Medan liberalfeminismen fokuserar på det offentliga, fokuserar radikalfeminismen på det privata. Ett av deras slagord är ”det privata är politiskt”, det vill säga att kvinnors privata liv är något politiken måste ta sig an. Det privata kan innefatta saker som mäns kontroll av kvinnor i familjen, sexuellt våld, kvinnomisshandel och kvinnoförakt. Sexualpolitik är en viktig fråga för radikalfeminismen, och den är generellt sett emot pornografi och prostitution.

Radikalfeminismen kritiserar liberalfeminismen för att ha en alltför enformig syn på hur ojämställdhet ska lösas. De menar att även om kvinnor får tillträde till det offentliga rummet i samma utsträckning som män, så kvarstår ojämställdheten i samhället. Radikalfeminismen förklarar detta genom sina teorier om patriarkatet, ett samhälleligt system som bygger på mäns dominans över kvinnor. Kärnan i radikalfeminismen är alltså dels fokus på den privata sfären och dels övertygelsen om att kvinnoförtrycket upprätthålls av patriarkala strukturer. Att detta inte kommer lösas genom att kvinnor får tillträde till det offentliga rummet, utan genom att patriarkala strukturer upplöses.

En del av kritiken som riktats mot radikalfeminismen är dess övertygelse om att kvinnoförtrycket upprätthålls, inte av orättvisa lagar som liberalfeminismen tror på, utan av män. En annan kritik är den att radikalfeminismen historiskt sett utgått från den vita, medelklasskvinnans perspektiv. Den förstnämnda kritiken är ofta missförstådd, då kvinnoförtrycket upprätthålls av patriarkatet, och däribland män, inte av män.

Några kända radikalfeminister: Valerie Solanas (Valerie-fotot har jag tagit i Göteborg!), Andrea Dworkin, Robin Morgan.

Postkolonial feminism
Postkolonial feminism utgår från olika maktstrukturer, dels kolonialism och rasism och dels mäns överordning i ett könsmaktssystem. Postkolonial feminism menar att mäns överordning upprätthålls inte enbart genom en förtryckande struktur, dvs. patriarkala, utan även rasistiska och postkoloniala strukturer. Detta innebär att den rasifierade kvinnan är dubbelt förtryckt, som kvinna och som icke-vit. Den postkoloniala feminismen fokuserar på det intersektionella begreppet, hur kön, rasism, klass, funktionsnedsättning och annat samverkar.

Queerfeminism
Queerfeminismen, eller queerteori, sätter sexuell identitet och sexualitet i fokus och man ser på kön som föränderligt. Hetero-, homo-, bisexualitet eller transpersoner utgör möjligheter i en socialt konstruerad sexualitet/identitet/könsuttryck. Queerfeminismen utgår från radikalfeminismen och gayrörelsen, och menar att heterosexualitet, eller heteronormativitet, har en central roll i könsmaktsordningen. Queerfeminismen är influerade av bland annat Judith Butlers teorier.

Queerfeminism kan också innefatta kroppspolitik som t.ex. fat, disabled, queer. Queer är ett ord som kan användas med olika betydelser, man kan vara queer, queeraktivist eller queerfeminist. I korthet innebär queerteori en öppenhet och respekt inför olika kroppar, identiteter och sexualiteter. Kritiken som förs mot queerfeminism är bland annat den om att allas sexualitet inte alls är föränderliga eller elastiska, som exempel är kvinnors kroppar på grund av strukturer förtrycka.

Det finns många fler grenar än dessa fyra, du hittar ganska bra artiklar om de olika grenarna på wikipedias feminismportal. Jag har skrivit om några av rörelserna utifrån Gemzöes bok Feminism. Intressanta att läsa vidare om är socialistisk radikalfeminism, marxism/socialistisk feminism och anarkafeminism. Trevlig läsning!

46 kommentarer

  1. Sara · oktober 30, 2013

    Åh vad jag behövde det här! Så himla intressant. Har inte riktigt listat ut vart jag står än men jag sympatiserar nog mest med radikalfeminism men håller även med (i många fall) i övriga grenar. Tack så hemskt mycket för att du skrev om detta!

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Vad bra, Sara! Tack för att du läser. Läs även om socialistisk radikalfeminism, det är en blandning av socialistisk feminism och radikalfeminism, som är väldigt intressant.

      Gilla

  2. Fine - en 21årings syn på sex, kärlek & relationer · oktober 30, 2013

    Wow tack, detta var verkligen upplysande! Hjälpte en att få lite struktur :)

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Varsågod! :)

      Gilla

  3. A · oktober 30, 2013

    Hej! Undrar varför du identifierar dig som radikalfeminist istället för postkolonial feminist? Du skriver att ett ”inkluderande klimat” måste skapas eftersom radikalfeminism mest fokuserat på den vita medelklasskvinnan, så du erkänner att det finns en imbalans inom radikalfeminismen gentemot ras, klass, bl.a. Varför tror du ej på postkolonial feminisms förklaring till detta problem?

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Bra fråga. Jag håller med den postkoloniala feminismen, men förstår inte varför deras teori inte skulle kunna inkluderas i radikalfeminismen. För min del handlar det snarare om kunskapsinhämtning just nu, om radikalfeminismen finns väldigt mycket att läsa och lära, medan jag inte finner den postkoloniala feminismen som lika bred och utvecklad. En radikalfeministisk hållning med postkolonialt perspektiv hade varit optimalt.

      Gilla

  4. Fröken Ollonpaj · oktober 30, 2013

    Bra sammanfattning!
    /ny följare då va

    Gilla

  5. Per · oktober 30, 2013

    Väldigt bra och pedagogiskt! Saknade kanske något om socialistisk feminism, men en kan väl inte få allt här i världen! En liten grej som jag såg, om jag förstått det rätt från t.ex. mitt ex som var transsexuell så bör en inte säga transsexualitet, eftersom det inte är en sexuell läggning utan ett könsuttryck. Hellre transexualism eller transpersoner eller liknande. Kanske framstår som en petites men jag tror att en del transpersoner upplever det som viktigt. Men det är ju ingen kritik, bara nått jag tänkte på.

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Hej! Tack för inputen. Uteslöt socialistisk feminism, men håller med om att det är en stor och viktig gren.

      Ang. transpersoner så tackar jag för förslaget. Jag utgick från Lena Gemzöes bok där hon skriver transsexualitet, men även forskare kan använda fel uttryck. Ändrar det i min text.

      Gilla

  6. Sekhmet · oktober 30, 2013

    Hej! Bra redogörelse men en viktig sak att sätta i ljuset är ju motsättningarna inom queerfeminism vs radikalfeminism. Det är ganska stor grej i debatten mellan inriktningarna och tänkte att det kan vara ett bra komplement till texten! :)

    Queerfeminism vill ge folk flexibilitet i kön och könsroller genom att uppmuntra människor som känner sig obekväma i sitt kön
    Radikalfeminism säger däremot att queerfeminism och LBGTQ-rörelsen bejakar könsroller istället för att radera dem, genom att bland annat uppmuntra könsbyte. Radikalfeminism menar att detta tyder på ett skevt samhälle där psykiska egenskaper kopplas ihop med ett visst kön, vilket betyder att könsbyten förstärker förväntningarna på män och kvinnor.
    En del radikalfeminister är av uppfattningen att transpersoner flyr från insikten om patriarkatet istället för att kämpa mot det(instead of breaking the box = adapting the box).

    Jag läste en gång en avhandling av en radikalfeminist(minns ej vem…) som sammanfattade det hela ganska bra: queerfeminism vill ha många könsroller medan radikalfeminism inte vill ha några alls.

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Ja, den delen av radikalfeminismen tycker jag är helt galen, särskilt transfobin som ibland yttrats. Känner dock ingen radikalfeminist själv som sållar sig till de åsikterna, och hoppas de håller på att dö ut. Tack för kommentaren!

      Gilla

  7. menskroppen · oktober 30, 2013

    Grymma sammanfattningar!! Men har inte radikalfeminismen även kritiserats mycket för att vara cissexistisk och trans- och queerexkluderande, eftersom fokuset ligger på cismannens förtryck av ciskvinnan?

    Gilla

  8. Lena · oktober 30, 2013

    Super!

    Gilla

  9. Sosso · oktober 30, 2013

    Vilken toppen och informativ text. Jag gillar få lära mig lite sånt här också blandat med all popkultur och sånt som du skriver om. Fattar mer och mer.
    Men när jag läser så tycker jag att det verkar jättedumt att bara utgå från en av dessa. Det är ju som att försöka måla en tavla av ett landskap och bara använda färgen röd. Speciellt om man tittar på radikal- och liberalfeminism. Man måste ju göra både och, eller hur? Samma sak vad gäller Särarts- och likhetsfeminism, båda har ju rätt men inte helt och hållet.

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Om en skulle arbeta feministiskt hade det varit svårt att göra både radikal- och liberalfeminism som exempel eftersom deras arbetssätt skiljer sig åt. Vilken rörelse det handlar om avgör på vad fokus ligger, och på vad man tror kommer lösa jämställdhetsfrågan. Eftersom svaren skiljer sig åt, skiljer sig också processen åt. Som exempel, jag tror många liberalfeminister är emot kvotering, medan jag som radfem är för kvotering. Därav går det inte att göra båda.

      Vad gäller särarts- och likhetsfeminism är dessa så vitt skilda att de inte går att jämföra. Dessutom är särartsfeminism i stort sett utdöd i Sverige (tack och lov) eftersom särartsfeminismen tror att kvinnor t.ex. är mer lämpade för vård och omsorg, att män och kvinnors biologiska skillnader gör att de skiljer sig väsenskilt från varandra. Likhetsfeminismen är vad vi är vana vid att prata om i genuskretsar, dvs. att kön är socialt och kulturellt konstruerat.

      Gilla

    • matilda den vilda · oktober 30, 2013

      Håller med om att dem borde gå hand i hand. Men før mig kænns det som att liberalfeminsmen bara ”botar symptomen” medan radikalfemismen vil gå på djupet och hitta en cure til ”sjukdomen”. Om vi uppnår jæmstælldhet från grunden kommer det innebæra att det blir lætter før kvinnor att synas offentligt.

      Gilla

      • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

        Bra sagt!

        Gilla

  10. ellin☮r · oktober 30, 2013

    Tack för att du tar upp detta, gilla gilla! Brukar mest bara få ett ”huh..?” om jag säger att jag är queerfeminist. Vill bara att folk ska LÄSA PÅ och ta till sig sånt här!

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Jag tycker själv queer kan vara svårt att förklara, eftersom det är ett så vitt begrepp! :)

      Gilla

      • ellin☮r · oktober 30, 2013

        Jo, det har du iofs rätt i! Men feminism och hbtqi-frågor vad jag brinner för mest, så det känns fint att kunna kombinera de båda, liksom :)

        Gilla

  11. Karl · oktober 30, 2013

    Jättebra lättförstådd och OBJEKTIV sammanfattning av olika inriktningar! Tänk om man som kille kunde få vara öppet feministisk utan att få sneda blickar överallt :( Ska läsa vidare på bloggen!

    Mvh Karl

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Här får du inga sneda blickar. :) Tack för att du läser!

      Gilla

  12. Chris · oktober 30, 2013

    Skitbra sammanfattning! Tror att du öppnar ögonen på många när de får det såhär komprimerat men ändå utförligt :) Keep up the good work!!

    Gilla

  13. Robert Johansson · oktober 30, 2013

    Gött! Keep up the good work! Fick fel på en gammal tenta i feministisk teori. Det ”privata” skulle bytas ut mot; det personliga är politiskt. http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/systerskap/personligt/

    Gilla

  14. Ida · oktober 30, 2013

    Hej och hallå!
    Sådana här sammanfattningar är lite svåra att göra pga folk har olika uppfattningar och tolkningar av de olika feministiska rörelserna och dessa stämmer inte alltid överrens med varandra. Jag tror det är en omöjlighet att beskriva dem ”objektivt”, pga det finns inga fastnaglade sanningar, och man kommer ”skriva fel” oavsett vad man skriver. Det kan vara lite farligt att beskriva en annan feministisk grupp än sin egen och lansera den som objektiv, pga att man tar tolkningsföreträde och sprider en uppfattning om en grupp som gruppen själv inte ställer sig bakom. Dvs man målar upp sin egen bild som objektiv, som en kunskap, en sanning, och sprider den till andra, utan att berörd grupp får chans att definiera sig själva.

    Jag ser mig som queerfeminist och känner inte alls igen mig i beskrivningen.
    För mig är kärnan i queer det normkritiska, att rikta blicken mot den som ÄR normen och inte mot de som faller utanför. Att se hur normen ser ut och hur den skapas och upprätthålls. tex att flytt fokus på ”varför kvinnor förtrycks” till vilka förtrycker och varför”. Flytta fokus från ”man kan vara homo” till ”varför är utgångspunkten att folk är hetero”.
    Queer handlar om att dissekera normen. Inte att kräva att ”även avvikarna skall ha lika rättigheter” utan ”varför och hur anses just dom där som normala”. Det är en idologi som tar makten tillbaka genom att den säger att ”vi köper inte att du är normalare än vad vi är, normal är något påhittat, och vilka processer tillåter samhället att tro och låtsas att du är norm”.

    Queer är även ett förkastande av kategoriseringar. Homo, hetero och bi är kategorier som är påhittade och konstruerade och ger en felaktig bild av vad en sexuellt läggning är.
    Queer är upplösande av kategorier och normer och identiteter.
    Queer har gått via sexualitet och kön, men kan appliceras på allt.

    Queerfeminsimen kom på 90-talet och har uppstått tidsmässigt efter de andra feminismerna.

    sedan vill jag också påpeka (i queer-anda) att gränserna mellan dessa grupper är flytande och att kategoriseringen ger en lite felaktig bild av hur dom ”är”. postkolonial feminism är för mig en hopbakning med queerfeminismen, en del av samma rörelse. men det tror jag inte att alla håller med mig om. Sedan finns det givetvis folk inom queer som inte bryr sig om frågor om ras, och folk inom postkolonial feminism som inte bryr sig om queer, men i tankegrund ser jag dessa grenar som lika, pga att dom är den nya normkritiska rörelsen som _inte_ vill bli sedda som jämlika TROTS sin avvikelse, utan undrar varför/hur någon har privilegiet att idémässigt göra en annan grupp till avvikare. Dom ifrågasätter hela idén om att dom är och kan ses som avvikare.
    Det är det som för mig är kärnan i queer.

    Gilla

  15. vixenxen · oktober 30, 2013

    Grym sammanfattning! För tips på kända postkoloniala (afrikanska) feminister, se: Ifi Amadiume, Gwendolyn Mikell och Oyeronke Oyewumi. De har skrivit asbra böcker som du nog skulle gilla!

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Tack för alla tipsen! Ska kolla in. :)

      Gilla

  16. vixen · oktober 30, 2013

    Sedan finns det en helt sjukt bra text som heter ”Miscegenation as Metonymy: Sexuality and Power in the Colonial Novels” av Abena P.A. Busia som handlar om hur svarta och vita kvinnor har beskrivits i texter om ”Afrika”. Finns i Oyewumi’s African Gender Studies!

    Gilla

  17. Sofia · oktober 30, 2013

    Har funderat lite kring det här med kön som social konstruktion. Jag sympatiserar inte med särartsfeminism som du beskrev den anser att män och kvinnor är olika av naturen och därmed lämpade att göra olika saker. Dock kan jag inte undgå att tro att våra olika hormonnivåer som man och kvinna ger vissa benägenheter (väldigt varierande individuellt men ändå skillnader grovt sett). Män har en större andel av könshormonet testosteron som man främst har kunnat koppla samman med högre aggressivitet. I dagens samhälle står män för majoriteten av våldsbrotten och jag kan inte undgå att tro att de, jämfört med kvinnor, högre testosteronnivåerna bidrar till detta. Så min fråga är, förkastar man helt att vår hormonsammansättning har en inverkan på våra könsroller eller säger man att könet är en social konstruktion för att förenkla budskapet? Jag förstår att det inte är så konstruktivt att hävda att vi är olika mentalt biologiskt sett då detta är så väldigt varierande från person till person och många skulle dra teorin längre och hävda att män och kvinnor också är olika lämpade att göra saker, bör ha olika intressen etc (såsom särartsfeminismen gör).

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Hej! Jag ska skicka med dig lite artiklar att läsa. Det finns nämligen studier som motbevisar det mesta som särartsfeminismen tror på. T.ex. vad gäller testosteron och män. En studie visar att testosteron inte alls ökar aggressiviteten: http://www.sciencedaily.com/releases/2009/12/091208132241.htm. En annan studie visar att testosteronhalten är ett resultat av miljö, inte biologi. I vissa kulturer och samhällen har män mer testosteron, för att de lärt sig att ta till våld etc. när de är arga, medan män på andra platser har låga halter eftersom de aldrig behövt utveckla testosteron: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=strange-but-true-testosterone-alone-doesnt-cause-violence.

      Om du funderar mycket på sådana frågor om biologi, kvinnor och män. Läs runt lite, vad säger forskningen? Är det verkligen skillnad på kvinnor och män? Och om det är skillnad, beror den skillnaden på biologiska faktorer eller inlärda miljömässiga faktorer?

      Tack för att du läser!

      Gilla

  18. Ping: Ledig torsdag | HEJ BLEKK!
  19. sally · oktober 30, 2013

    skulle vara intressant/kul om du gjorde en ”fortsättning” på denna text där du tar upp de andra rörelserna som inte finns med i detta. en grej som jag undrat över ett tag är ekvivalism. är det någon slags patriarkat-förnekande jämställdism? eller är det en bra grej?

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Det låter som allt annat som egentligen har feministiska värderingar, men som hellre använder ord som ”jämställdism”, ”equalism” osv. Låter kasst vid första anblick, ska läsare vidare om det! Tack för tips.

      Gilla

  20. Staffan Bengtsson · oktober 30, 2013

    Många av tolkningarna av andra feminismer kommer ur det konfliktsperspektiv som de senare har lämnat, dvs antagandet att världen är indelade i stora grupper som kan korsstuderas i olika kontexter. De poststrukturella intersektionalistiska perspektiven ifrågasätter gruppkonstruktionerna i sig och menar att de är kulturellt bundna. De menar att dessa uppstår i kulturer och kan sedan exploateras av den kulturen. Både queerteori och postkolonial tittar på hur grupper konstrueras baserat på kulturella föreställningar. Queerteori menar att heteronormativiteten skapar motsättningarna, med ideal för ”mannen” och ”kvinnan”. Talpade Chandra Mohanty i Under Western Eyes kritiserade konstruktionerna av ”kvinna” och menade att skapelsen ”kvinna” antogs a priori i samhällsvetenskaplig analys, istället för att utgå från det som analyserades. Skapelser som ”tredje-världenkvinnan” och ”den arabiska kvinnan” var skapelser på västerländsk analys. I intersektionalism påverkas en hemmafru, genusvetare och modell olika och ingår i olika maktaxlar som kan exploatera dem medan de kan skänka makt i andra sammanhang. På samma sätt ingår atleten, nörden och yuppien i olika maktaxlar som kan exploatera dem. Kön, hudfärg med mera kommer i andra hand.

    I den intersektionella analysen behöver vi titta på hur ”kvinna” konstrueras i den kulturen och hur denna kulturella konstruktion sedan påverkar kvinnor av olika slag.

    Gilla

  21. d s g · oktober 30, 2013

    så himla synd med den upprepade heterosexualistiska kastrationen av queerteori och queerfeminism. du skriver: queerteorin är bl.a. influerad av judith butlers teorier. men på vilket sätt förklarar du det i din beskrivning? inte över huvud taget, du verkar snarare beskriva en klassisk hbt-rörelses likabehandlingskrav. har du läst vad hon skriver? vad andra nyckelfigurer inom queerteorin skrivit? jag gör inte anspråk på att vara elitist men att ta på sig rollen som folkbildare om feministiska inriktningar måste väl ändå kräva någon form av förankring i teoribildningen? förklaringarna om queer som görs av dig och vissa i kommentarsfältet illustrerar på ett nästan övertydligt sätt det som teorin kritiserade från början. bland annat det inbyggda frånvarogörandet av icke-heterosexuella existenser i språkbruket som alltid förvisar oss till ett Annanstans på ett ”välvilligt” men extremt avväpnande och problematiskt sätt.

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Då får du väldigt gärna länka till en bra beskrivning av queer eller skriva ett inlägg om det själv.

      Gilla

  22. Julia · oktober 30, 2013

    Fantastiskt!
    Själv ser jag mig själv främst som liberalfeminist, men det är mycket intressant att läsa dina artiklar ur ett annat perspektiv. Trots att vi ej delar inriktning tycker jag att du har många relevanta/viktiga åsikter. Bra sammanfattning, särskilt att du nämnde kritiken för den gren du själv tillhör.

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30, 2013

      Tack ska du ha, Julia!

      Gilla

  23. Nanna · oktober 30

    Hej! Jag skriver en uppgift i skolan om feminism och min lärare vill att jag ska skriva om hur två olika sorters feminism (radikal feminism och liberalfeminism) skulle vilja lösa det sexuella förtrycket mot kvinnor… Och jag är feminist, men inte så insatt i dessa två olika delar och behöver därför hjälp. Min fråga är alltså: Hur skulle du som radikalfeminist gå till väga för att stoppa kvinnoförtrycket?

    Gilla

  24. Amanda · oktober 30

    Är livmoderfeminism och särartsfeminism samma sak? Tack för en bra liten lektion!

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · oktober 30

      Ja, det är det! Tack!

      Gilla

  25. Simone · oktober 30

    Hej! Skulle gärna vilja ha svar på följande fråga: Är det välförtjänt att jag som feminist får hatkommentarer från andra feminister då jag sagt att misogyni och rasism bör lyftas i separata forum så att de får mer uppmärksamhet och utrymme? Jag tycker även att det är exkluderande att uppmärksamma rasismen inom ramarna för misogyni, endast pga intersektionaliteten. De säger i princip att jag ska hålla käften för att jag är privilegierad och att jag på grund av detta inte är välkommen i den feministiska rörelsen. Detta kanske inte bör tas på allvar då detta inte är representativt, men det upprör mig att människor gör skillnad på folk och utesluter varandra. Jag tror på en rörelse för jämställdhet där alla är välkomna, så att vi uppnår ett jämställt samhälle där alla har lika förutsättningar.

    Gilla

  26. Henric · oktober 30

    Gloria Steinem kallar sig själv för liberal radikalfeminist vet jag och många andra liberala feminister ställer sig även avvisande till liberalfeminismen

    Gilla

  27. Alva · oktober 30

    Hej! Skulle bli SÅ glad om du kunde skriva kritik mot alla sorters feminism då det är så himla svårt att kunna identifiera sig med någon sort när man bara får läsa kritik om ett par stycken? Känns som ett viktigt val att göra. inte för att det är ditt ansvar att upplysa andra människor, men du verkar så himla insatt och det är alltid kul att få läsa det av någon som vet vad hen pratar om. :)

    Gilla

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s