Något som irriterat mig länge är vilken stor plats funktionen ”triggervarningar” får ta inom politiska och feministiska diskussioner. Triggervarning används lite hur som helst, så fort ett ämne är ”känsligt”, ”upprörande” eller ”jobbigt” föregås det av TW – en triggervarning.
Men triggervarningar ska inte sättas före ett innehåll som är känsligt eller upprörande. Triggervarning, i sin ursprungliga funktion, är tänkt att varna läsaren för t.ex. beskrivningar av självskadebeteende, något som kan trigga ett latent eller aktivt självskadebeteende. Eller hos en läsare med ätstörningar, då varnar en för triggande beskrivningar av ätstört beteende som att räkna kalorier, kräkas eller laxera.
Så är triggervarningar tänkta att fungera – sparsmakat vid de allra mest triggande och deskriptiva texter. Men idag används triggervarningar som ett sätt att varna konsumenten/läsaren för allt möjligt innehåll. Triggervarning: liberal dynga. Triggervarning: tandläkarbesök. Triggervarning: nakenhet. Triggervarning: sex. Triggervarning: äcklig mat.
Många har skrivit om detta redan, och konstaterat att triggervarningar som fenomen blivit ett stort problem på universiteten. Studenterna ropar högt när de ska läsa kurslitteratur eller konsumera populärkultur de tycker är obekväm, känslig, jobbig. Varför ska vi läsa den här boken om kapitalism? Vet du om att den här filmen innehåller mobbning?
In College and Hiding From Scary Ideas sammanfattar detta bra. Tänk om universitet skulle vara en miljö där dina idéer bara blev bekräftade? Där du bara fick läsa saker du personligen höll med om. Sockersött. Vadderat. Färdigtuggat. Det är ju utbildningens själva idé – att vidga din världsbild och utsätta dig för tankar och idéer du inte visste fanns.
Även Karin Nykvist sätter ord på fenomenet i en artikel på Sydsvenskan. Hon skriver:
Jag blev förvånad över studenternas invändningar, som både gjorde mig lite glad – de är engagerade! – och lite obekväm – förstår de inte att skönlitteratur är fiktion och förhåller sig till verkligheten på komplicerade vis? En bok som skildrar rasism kanske inte är rasistisk? Eller så är den det och blir till ett utmärkt underlag för en diskussion om hur rasismen i vårt samhälle ser ut.
Det är det här som irriterar mig mest. Att en inte verkar kunna skilja på när kultur iscensätter och porträtterar förtryck, diskriminering, hatbrott, orättvisor – och när kultur är förtryckande, diskriminerande, hatisk och orättvis. En drar helt enkelt ett likamedtecken däremellan och ber sändaren att triggervarna innehållet, som ett sätt att skydda sig själv mot allt som upplevs jobbigt, känsligt och obekvämt.
Om en film handlar om rasism är den inte per automatik rasistisk. Om en film handlar om sexuella övergrepp är den inte per automatik misogyn. Kulturen porträtterar problemet, strukturen, förtrycket. Den kan användas som diskussionsunderlag. Men den ska inte föregås av en varning.
Jag har själv blivit tillsagd att triggervarna alla möjliga saker här på bloggen. Ett exempel var en film som innehöll en scen med ett barn som blev övergiven av en förälder, då skulle jag triggervarna den specifika scenen eftersom personen tyckte det var en jobbig scen som påminde om dennes barndom. Jag förstår att det kan vara en upprörande scen, men alla människor har olika livserfarenhet och om vi aldrig ska utsättas för obekväma saker så får vi sluta konsumera kultur överhuvudtaget.
Om kultur får dig att gråta, skrika, få ångest, bli ledsen, arg, upprörd, irriterad, förbannad – ja, då har den lyckats. Om du inte vill känna de här sakerna, varför ens konsumera kultur? Varför läsa en bok? Varför se en film?
Jag vill inte se filmer och läsa böcker som är sockervaddiga och som bekräftar min världsbild. Jag vill bli utmanad intellektuellt och känslomässigt – det är kulturens själva syfte för mig. Kultur ska få mig att känna saker.
Så nej, jag kommer inte triggervarna allt som kan vara känsligt för någon människa där ute. Om en aldrig vill uppleva något känsligt så får en hålla sig borta från internet, människor, kultur… Ja, då får en typ flytta till Jupiter.
Om inte annat är det omöjligt att triggervarna för allt som någon kan må dåligt av om det ska göras på den nivån. Dåliga dagar kan jag bli triggad av saker som på minner mig om väldigt ångestfyllda minnen från min frireligiösa uppväxt. Sådant som är tämligen okontroversiellt både för folk som inte vuxit upp så och för många som gjort det, men som i mig kan trigga en panikångestattack. Men hur ska gemene man veta att nått som de aldrig reflekterat över skulle vara en stor grej för någon är det för mig? Det är för höga krav att ställa.
GillaLiked by 1 person
Jag är väldigt förvånad över hur fientligt en så pass stor del av den feministiska rörelsen är till triggervarningar, jag fattar verkligen inte varför det ska vara så svårt att ta hänsyn? Till det hör kanske att jag stött på ytterst få människor som sedan inte tar del av t.ex boken, utan den vanliga reaktionen är att stålsätta sig och sedan hålla viss distans till t.ex. texten om man på förhand vet att det förekommer alkoholism i kapitel fyra. Sen att folk utnyttjar ordet ”trigger” till att betyda vadsomhelst obehagligt tycker jag är en annan fråga? Om jag tror att det finns en risk att något jag skrivit eller länkat till triggar folk som gått igenom trauma varnar jag för det, och för att svara Matilda Flodin ovan skulle jag absolut varna för religiös fundamentalism. Själv har jag lyckligtvis inga paniktriggers, men det ger mig inte rätt att avfärda andras? (Och om en text är rasistisk eller skildrar rasism spelar naturligtvis stor roll i andra kontexter, men som traumatrigger gör det oftast ingen skillnad? )
GillaGilla
Det här känns delvis som ett problem uppkommet ur fenomenet att dela kultur utan någon utförlig kommentar om varför, och då också konsumtionen utan att veta. Man går ju inte på en biofilm eller köper en tidning utan att ha en bild av ungefär vad man kan förvänta sig, men däremot är det väldigt lätt att klicka på en film delad i ens flöde utan att reflektera över innehållet på förhand.
GillaGilla
Jag tycker att sättet som triggervarningar används på blir jobbigt eftersom jag har triggers. Efter många år av ätstörningar och självskadebeteende så är det ibland svårt för mig att kunna fungera på ett bra sätt i vardagen om jag blir överrumplad med ingående beskrivningar av sådana saker - på det sättet fyller triggervarningar en viktig funktion för mig. Problemet är att när folk triggervarnar ALLT som berör ett sådant ämne så slutar de fylla den funktionen - istället får jag välja mellan att exkluderas ur samtal kring ämnen som i hög grad som berör mig och att riskera att triggas.
Sen tycker jag inte att vissa ämnen är mer eller mindre värdiga en triggervarning - att ha blivit utsatt för våld inom familjen känns t ex lika möjligt att leda till kraftiga reaktioner på triggers som att ha en psykiatrisk sjukdom. Men jag tycker att det ska sparas till tillfällen då det faktiskt rör sig om ingående beskrivningar.
GillaGilla
herregud vad jag håller med dig. triggervarnar inte ett endaste skit jag skriver eller lägger upp för jag känner att om en blir triggad av mig får man fan sluta följa mig helt enkelt. dessutom finner jag triggervarningar helt jävla kontraproduktiva i de flesta fall. eller rentav meningslösa. som en ”rökning dödar” lapp på ett paket cigg. nä, jag köper’t inte, egentligen, men kan inte sätta ord på varför riktigt. och folk kan bli triggade av precis allting! jag stöter på miljtontals saker i veckan som triggar mig. jag tror inte på att bli inbäddad i bomull, utan på exponering och därefter hantering, vilket i många fall kanske innebär undvikandet, av sådant som triggar.
GillaGilla
Jag har triggervarnat en gång i min blogg, och då när det gäller en upplevelse av förföljelse, mitt i natten när jag gick hem från bussen. Att varna känsliga tittare/lyssnare för starkt material har varit god kytum hur länge som helst, men jag håller med om att man inte kan triggervarna livets svåra händelser. Ibland är gränsen hårfin mellan provokation och när det bara är kultur som alla ska ”ta”.
GillaGilla
OT men kom att tänka på dig nu när jag läser tidningen Syre, som annars har väldigt intressanta artiklar enligt mig, men som i senaste numret har en artikel med titeln ”frivillig väntjänst är inte slaveri”, om att surrogatmödrarskap är något bra och att man omyndigförklarar kvinnor som vill hjälpa andra bära sitt barn, om man förbjuder surrogatmödraskap. Skulle vara kul om du skickar in en svar på tal-artikel du som har skrivit så bra om det, kanske ett gammalt blogginlägg bara. Dem tar emot texter på 3000 och 1500 tecken inklusive mellanslag. Man skickar till: [email protected]
Bara ett förslag, förstår om du inte har lust eller tid med det :)
GillaGilla
alltså wow love you verkligen. jättebra text om något jag och mina kompisar diskuterar ofta.
GillaGilla
Jag håller inte med dig alls där, faktiskt. Klart en inte ska triggervarna t.ex. en politisk åsikt (liberalism tog du upp), men sexuellt våld och våldtäkter är för mig väldigt triggade och en beskrivning av sådant kan hålla sig kvar i flera dagar. Läste boken Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek, och nära slutet på boken kom en låång och brutal våldtäkt. Önskar verkligen den vart triggervarnad, då jag blev vaken hela den natten och började tänka på min egen våldtäkt.
Det satt i i flera dagar. I senaste avsnittet av game of thrones hann det nästan bli samma sak, men innan hade jag läst spoilers och kunde gå iväg innan scenen började. Trivialisera inte triggervarningar. Det är för mycket sexuellt våld i vardagen, så en behöver inte påminnas om det hela tiden via kultur.
GillaGilla
Hmmm…upptäcker att jag håller med en hel massa i en fråga jsg ännu inte aktivt reflekterat över. Är det hela del av den intellektualiseringstrend som också synes finnas? Allt ska vara så rationellt och välavvägt. Jag blir seriöst upprörd över att den här typen av resonemang förekommer på universitetet (så du borde ha triggervarnat det ;) ). Det är lite som att vi ska skyddas från motstånd, obehsg och livet? Känns rätt echo chamber? Och för mina tsnksr till den där filmen med sean bean där en injicerat bort människan brottsbenägnad och som följd förlorar dådant som glädje och närhet. Nåväl, det är en utsvävning. Intressant läsning.
GillaGilla
Håller med. Dessutom riskerar ju ett alltför flitigt användande av trigger warning att urholka dess ursprungliga betydelse, ingen kommer att ta det seriöst när det verkligen är på sin plats.
GillaGilla
Asså du är så fucking jävla smart. Önskar jag hade din hjärna. Din blogg är guld.
GillaGilla
Bästa komplimangen jag fått. <3 Tack!
GillaGilla