**Det här kommer handla om våldtäkt, misshandel och sexköp. Triggervarning utfärdas.**
Ibland tycker män att jag generaliserar eller drar dem alla över en kam. Som exempel löpte jag amok på twitter igår på grund av de friande domarna som kom mot våldäktsmännen i Steubenville, Lund och Älvsjö. Jag skrev att män måste ta ansvar. Jag skrev att män utgör majoriteten av de som våldtar kvinnor, som misshandlar kvinnor och som köper sex av kvinnor. 98 % av de som våldtar är trots allt män, och 90 % av de som blir våldtagna är kvinnor. Jag skrev att jag var förbannad på män. Att män ändå utgör majoriteten av dem som har en rutten kvinnosyn.
Då var det en man som menade att jag generaliserade och klumpade ihop alla män till en grupp och frågade mig varför jag inte såg på kvinnor och män som ”en mänsklighet” istället för män som en enskild grupp. Han menade att det blev ett ”vi och dom”-tänk (samma man hade senare i konversationen inga problem med att klumpa ihop feminister som ”ni feminister”).
Ja, jag generaliserar men det handlar inte om att dra alla över en kam, det handlar om att synliggöra struktur. Strukturen i detta fallet är en skadlig manlighetsnorm och skev kvinnosyn. Det är ett strukturellt problem att män våldtar kvinnor, men det är också ett strukturellt problem att män som våldtagit kvinnor frias. Strukturella problem som beror på kulturella och sociala normer och koder.
Vi kan ta ett annat exempel som rör mig själv. Radikalfeminsmen har historiskt sett och så även idag anklagats för att enbart inkludera vita medelklasskvinnor, och då samtidigt exkludera t.ex. arbetarklass, rasifierade kvinnor och hbtqi-personer (framförallt trans*). Då får jag, som vit kvinna och radikalfeminist, säga att ”Ja, ni har rätt, den förtryckta gruppen har alltid rätt. Jag ska göra allt i min makt för att förändra och förhindra denna skadliga struktur, jag ska själv försöka driva en mer inkluderande feminism”.
Jag kan inte hytta med näven och svara ”Nä nä! Jag som individ förtrycker minsann inga rasifierade kvinnor, så kom inte med några anklagelser mot mig, anklaga den individ som förtrycker eller exkluderar!” Jag kanske visst förtrycker rasifierade kvinnor, eller så gör jag inte det – det är helt oviktigt. Poängen här är inte huruvida jag som individ förtrycker, poängen är att jag själv måste solidarisera mig med andra i den förtryckande gruppen för att motverka strukturen. Jag går inte omkring och grinar över att bli ihopklumpad med någon annan, jag har vett i skallen och fattar att strukturer är kollektiva och de måste förändras av ett kollektiv.
Jag kan inte hävda individualism när någon påpekar en struktur. Då måste jag acceptera strukturen och försöka förändra den. Det samma gäller för män. De måste ta samma ansvar för en skadlig mansnorm, en dålig kvinnosyn och en våldtäktskultur. Även de män som inte våldtar, misshandlar och köper sex. Det förväntar jag mig av dem, de är vuxna, tänkande människor som måste kunna se sig själva som en del i en struktur och inte som enskilda individer som aldrig är en del av någon förtryckande struktur. De måste också kunna solidarisera sig med andra män och göra allt de kan för att motverka en förtryckande och skadlig struktur, strukturen i detta fallet är en manlighetsnorm, en våldtäktskultur, en machokultur, en dålig kvinnosyn och en syn på kvinnokroppen som objekt.
Jag kommer inte dalta med män som några slags individuella bebisar utan något under hjärnbarken som helt omöjligt kan se strukturer och skadliga normer. Jag kommer kräva samma slags intellekt, ansvar och vett av män som jag kräver av mig själv när jag blir anklagad för att vara en del av en förtryckande struktur.
Att hävda individualism är att skjuta ifrån sig allt ansvar, att vägra se sig själv som en del i ett större sammanhang. Det är väldigt lätt för enskilda män att säga ”men jag skulle aldrig”. Men någon man gör ju dessa sakerna, eller hur? Men lyssnar man låter det inte som att någon man någonsin skulle våldta. Ändå kommer 1 av 4 kvinnor uppleva våld i hemmet. Ändå utgör 98 % av de som våldtar män. Ändå så köper män sex 250 000 gånger per år bara i Stockholm.
Vilka är ni män om ni inte är del av en struktur? Ni kan förändra detta! Gör det! Ni kan få alla sviniga män att bli lika sköna, softa, schyssta snubbar som ni själva är, ni individer. Dags att ta ansvar.
Du som är så bra på analys, skulle inte du kunna analysera och skriva om filmen Wolf of Wall street ur ett feministiskt perspektiv? För jag blev extremt illa till mods av hur kvinnor framställs i den filmen och kunde inte ens se klart filmen… och jag vet att det är en älskad regissör och den anses komisk den filmen, men jag kände bara att nej detta känns inte bra… Så skulle gärna antingen få bekräftat att min känsla inte är helt obefogad eller få upplysning om hur jag kan tänka istället för att kunna uppskatta filmen som tydligen många andra gör…
GillaGilla
Bra tips! Ska kolla på filmen själv och se!
GillaGilla
Jag tänkte först på liknande sätt som du när jag såg den. Efteråt undrade jag istället hur/om Scorsese hade kunnat skildra den på ett annat sätt? Tyvärr verkar det ju som att kvinnosynen bland snorrika män på Wall Street är skunk och då känns det kontraproduktivt att inte visa det. Min förhoppning var att t.ex. mängden objektifierade kvinnor skulle vara representerade på samma sätt som mängden knark - som en shockfaktor. Tanken är ju väl ändå inte att glorifiera deras sätt att leva utan att upplysa om hur verklighetsfrånvänt det är. Sedan kan man ju ifrågasätta att det är tänkt att publiken ska skratta med, och också gjorde det, i vissa scener som uppenbarligen är rätt obehagliga.
GillaGilla
Så den på onsdag. En venninne av meg nevnte at hun ikke hadde klart å se ferdig filmen pga forferdelig fremstilling av kvinner. Personlig mener jeg at det er viktig å skille mellom to ting: hva som er realistisk/riktig innenfor et definert fiksjonelt univers, og hva som er realistisk/riktig utenfor. I denne filmen, som er basert på en selvbiografi av Jordan Belfort, hvor han skisserer mange av scenene presentert i filmen (haugevis av prostituerte på kontoret, kvinnelige ansatte som blir oppfordret til å være toppløse/gi oralsex til mannlige ansatte på jobb osv) mener jeg at det er riktig INNENFOR det fiksjonelle universet som eksisterer i filmen å presentere det på nettopp denne måten.
Boken er i tillegg skrevet fra Belforts synspunkt. Om det hadde vært en film basert på en av de undertryktes synspunkt (slik som feks. 12 years a slave er) hadde det vært mer riktig i forhold til fiksjonskontrakten og fokusere på den/de undertrykte. Meningene som portretteres i filmen trenger likevel på ingen måte å representere de meningene som finnes i produksjonsapparatet, hos manusforfattere og regissør. Det er svært viktig å skille mellom disse.
Når det er sagt synes jeg ofte det var ubehagelig/teit å være vitne til scenene som utspilte seg på skjermen. Det var sikkert ikke tilfellet med alle som satt i salen, men publikums reaksjoner er det dessverre vanskelig å regissere. Med dette vil jeg vel kanskje si at jeg synes det er interessant å problematisere Belforts kvinnesyn, og kvinnesynet til menn som jobbet i Wall Street under jappetiden. Men filmen har ikke nødvendigvis noe med det å gjøre, utover at den portretterer denne historien/perioden.
GillaGilla
Så Wolf på onsdag. Hørte kommentarer fra venninner som synes det var ubehagelig å se på filmen pga. fiendtlig/dårlig kvinnesyn.
Selv synes jeg, om man skal analysere film at det er viktig å skille mellom to lag: Hva som er realistisk/riktig innenfor det fiksjonelle universet historien utspiller seg i, og hva som er realistisk/riktig innenfor vårt eksisterende univers. Kvinnesynet og de kvinnelige karakterene som portretteres i Wolf of Wall Street synes jeg at eksisterer i hovedsak på det første planet. Filmen er basert på en selvbiografi av Jordan Belfort, og mange av scenene som er i filmen forteller han selv om i boken (feks. hvordan de leide inn mange prostituerte til å ligge med de ansatte etter endt arbeidstid, hvordan mange kvinnelige ansatte ble oppfordret til å gå toppløse på jobb, ha sex med de mannlige ansatte som ”belønning” for et godt salg osv.). Disse scenene er så klart ubehagelige og moralsk sett helt gale. Men de eksisterer likevel innenfor fiksjonsuniverset.
Om grunnlaget for manuset eller historien hadde vært basert på uttalelser fra ofrene/de undertrykte i scenarioet synes jeg det hadde vært dårlig av produksjonsapparatet og presentere historien på denne måten. Men ettersom det ikke er tilfellet blir man nødt til å anta at kvinnene og måten de presenteres på i filmen ikke er et uttrykk for produksjonsapparatets, manusforfatternes eller regissørens meninger om scenarioet, men Jordan Belfort selv. Å diskutere kvinnesynet hans, eller kvinnesynet som eksisterte i dette miljøet i jappetiden synes jeg dermed hadde vært svært interessant. Men såvidt jeg kan se, etter å ha lest boken, er filmen et ganske realistisk portrett av hvordan Belfort og kompanjongene hans eksisterte på den tiden, og ikke minst på måten de selv så på seg selv og sin rolle i det hele (som guder, med all rett til å ta det de ville; både når det gjaldt kvinner, penger og makt).
GillaGilla
Jag skulle också gärna se en analys på den filmen! Var väldigt peppad inför att se den men efter bion kändes det väldigt mysko…
GillaGilla
Hej, jag måste svara dig Emma. Jag har inte sett filmen men det är egentligen oväsentligt, det viktiga är att du tror att din uppfattning av filmen är ”fel” eftersom ”alla” andra har en motsatt uppfattning. Om filmen slog an något i dig som fick dig att känna en olustig känsla så är det din känsla och du ska inte behöva be om bekräftelse från någon annan för att den ska ses som en rättfärdig känsla. En populär regissör eller om filmen vinner många priser har ingen betydelse, du behöver väl inte tycka som dom. Tänk på att även populära människor kan göra hemska saker men det är så mycket svårare för kollektivet att acceptera för det betyder att vi alla kan göra hemska saker.
GillaGilla
Bra förklarat!
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
Om man är individualist är det klart man kan hävda individualism. De kollektiv som utgör ”strukturerna” är godtyckliga. Bara för att jag är smurf har jag inget ansvar för vad robinson-robban pysslar med.
MÄN våldtar inte kvinnor. VÅLDTÄKTSMÄN gör det. Eller MÄNNISKOR, om man vill gå åt andra hållet. Varför låta MÄN utgöra kollektivet?
GillaGilla
Men är man individualist har man fel i min mening. Det är därför jag är vänsterpartist och inte liberal. Man får tycka som man vill, men jag kommer inte hålla med.
GillaGilla
Du är kunnig i reklam Blekk. Hur säljer en reklambyrå smör?
+ 1 av 4 äter smör i hemmet
+ 98% äter smör
+ det köps 250.000 smörpaket per år i Stockholm
Detta kallas för Social Evidens, en inflytandemekanism där de som identifierar sig med budskapet påverkas. Då våldtäktsmän förhörts så har de gemensamt att de inte säger ”men jag skulle aldrig”. Ett gemensamt fenomen är motsatsen, dvs att de utgår ifrån att alla män fungerar som dem. Samma argument används av dem som pushar på att de måste ha prostitution. ”Alla män våldtar” är en del av våldtäktskulturen (”de är ju bara män, de kan inte undvika att dras till en kvinnas eggande kropp”).
Normpsykologin har sen 90-talet demonstrerat hur sociala kampanjer förvärrar problem eftersom de utformar sig själva som reklambyråer säljer smör. De visar en social bild att identifiera sig med. Så när de kommer med budskap som ”fler ungdomar dricker” så identifierar sig ungdomar med detta och dricker mer. Vi läser nämligen i regel in moralisk riktighet från att jämföra oss med andra.
En central del av detta är konstruktionen av ”man”. Det finns en kulturell konstruktion från 1800-talet sågad vid fotknölarna av psykologin och sexologin och det är att en man besitter en vild sexualitet som denne har ansvar att kontrollera. Under ytan är det dock en stor mängd män som uttrycker press, prestationsångest och anser sig själva impotenta, avtrubbade eller skadade om de inte har den sexualitet som presenteras. Men manskonstruktionen är den kulturella idén att 2 personer av samma kön är en person. Därför kan en utröna hur ”män” är genom att titta på sin pappa, män i TV, Adam i Bibeln eller kategorisk statistik tolkad som ingen statistiker skulle gjort.
Män som inte identifierar sig med andra män (”men jag skulle aldrig”) är inte en del av strukturen eftersom de skiljer sig från manskonstruktionen. Däremot är de kvinnor och män som forcerar genus och ”var en man” det. Det är dessa kvinnor och män som skapar ”manligheten” och ”kvinnligheten som dess spegel. Det var samma kultur som dominans-våldtäktsmannen använde för att försvara sitt brott; han antog att en kvinna kunde ”tolkas” efter vad en annan kvinna sagt. Hela ”daterape” apparaten bygger på exakt denna princip - det finns ”en kvinna”, ”en man” och dessas relation är på förhand skriptad.
Center for Sex Offender Management är en av de mest faktaspäckade sidor på forskningen på våldtäkter som går att hitta där ute. http://csom.org Den kartlägger ett antal psykologiska teman som återkommer och som samhället som kultur skulle, om de var varse om dem, kunna hantera långt innan en pojke med dessa drag blir kriminell. Men de som vill försvara strukturen om ”mannen”, ”manligheten” och manskonstruktionen kommer motverka alla försök att försöka få till sådana åtgärder. Detta i sig är en del av våldtäktskulturen.
GillaGilla
Det är din blogg. Jag följer resonemang ur postkolonial feminism (Talpade Chandra Mohanty) och Queer/Postmodern feminism (Judith Butler) och tar avstånd från kulturella konstruktioner av kön baserat på samma grunder och med samma argument. Jag gör det eftersom jag som HBTQ har råkat ut för baksidan av dessa konstruktioner eftersom extremhögern använder samma manskonstruktion. Du är fri att när som helst stänga av mig. Det förändrar inte den verklighet jag utsatts för.
GillaGilla
Det var ju konstruktiv kritik! Det var belagda, välformulerade åsikter som Jemym tog upp för att ge dig ett större perspektiv! Varför svarar du så otrevligt på det? Ta lärdom istället! Jag tycker att Jemym dock borde starta en egen blogg med tanke på hur långt denne skriver, och hur bra! Jag skulle gärna läsa den! :-)
GillaGilla
Väldigt intressanta tankar, hade varit kul att läsa en kommentar till detta från Blekk. Bloggar du eller skriver du på andra sidor också? Har sett att du kommenterat här förut och det märks att du är väldigt insatt i många av ämnena som diskuteras här och att du inte är rädd för att säga vad du tycker. Tror du kommer kunna påverka ännu mer från en egen plattform. Därmed inte sagt att du borde sluta skriva här, monologer är tråkiga. Vet inte hur många timmar jag har spenderat på olika sökningar efter att ha läst dina tidigare inlägg, psyokplogi är verkligen intressant. Keep it up!
GillaGilla
Säger detsamma!
GillaGilla
Jag har en blogg, men jag hinner inte skriva genomtänkta saker när jag studerar. Efter mitt svar här har jag känt att jag måste tänka över mitt beteende. Jag faller in i det fenomen Anton beskrev nedan och jag har psykologiskt försökt förklara detta med ett blogginlägg.
http://jemym.blogspot.se/2014/01/viljan-att-saga-inte-alla-man-gor-sa.html
GillaGilla
”Män som inte identifierar sig med andra män (”men jag skulle aldrig”) är inte en del av strukturen eftersom de skiljer sig från manskonstruktionen. ”
Så för att en person ”inte identifierar” sig med ett problem betyder det p d att de inte är en del av problemet? Vilken bullshit. Du verkar ju intresserad av psykologi, så du borde veta att folk agerar inte bara utifrån huvudet utan mycket genom omedvetna associationer och värdedringar. Man kan mycket vara del av ett problem eller sammanhang, etc, utan att vara medveten om det eller tycka att man är det.
GillaGilla
Sjukt viktigt och bra skrivet, som vanligt!
GillaGilla
Tack Lisa! :)
GillaGilla
Tack för ett otroligt bra inlägg, det gjorde min dag! Är så glad att jag har hittat till din blogg!
GillaGilla
Bra, viktigt och intressant! Skönt med lite tips på hur jag själv kan bemöta ”men jag skulle aldrig”-kommentarer i framtiden. Tack!
GillaGilla
Mycket väl formulerat, tack för att du tar dig tid och gör det så pedagogiskt och tydligt. Detta är ju verkligen en så vanlig utgång av feministiska diskussioner där män är inblandade, en återvändsgränd. När en inte kan skilja på person och struktur blir det väldigt svårt att ha några samhällsdiskussioner alls. Att lära sig den skillnaden är typ steg ett för all vettig feministisk diskussion. Och självrannsakan är ju också en viktig del, eftersom patriarketet/könsmaktsordningen/könsroller osv osv finns överallt i vårt liv och vi är oundvikligen alla en del av det, mer eller mindre medvetna. Det svider ju att inse, men det är också den insikten som ger möjlighet att förändra. <3 (och TACK för halsbandet, så fint!!!!!!!)
GillaGilla
Är glad över att ni feminister (oj jag generaliserade vist) är så jäkla på hela tiden och vill får till förändringar! Det gynnar oss alla även om vi själva inte lägger ner samma tid. Så indirekt TACK!
GillaGilla
Ååååh en av mina favoritgrejer med din blogg är att du skriver genomgående och smart men ändå så pass enkelt att man kan använda sig av dina texter för att förklara för mindre insatta människor om varför saker är som de är. Refererar t.ex. ofta till ditt inlägg om varför det heter feminism, tack för att du finns!!!
GillaGilla
Bra skrivet. En sak bara: jag tror att skillnaden mellan de typer av generaliseringar du beskriver ligger i att ”feminist” är en identitet man själv har valt, medan identiteten ”man” är något halva befolkningen ofrånkomligen föds och socialiseras in i. Många män (OBS! generalisering) tror jag ser generaliseringar gentemot gruppen ”män” mer som en attack mot den egna personen än mot mansnormen, just p.g.a. ordvalet. Tror det är viktigt att vara tydlig med vilka aspekter av mansnormen det är man är kritisk mot om ska lyckas inkludera fler män (och övriga).
GillaGilla
Ja, det håller jag med om. Tack för kommentaren!
GillaGilla
Så bra skrivit! Tycker så mycket om välskrivna inlägg som förklarar och förenklar, det är det som behövs för att fler av oss ska kunna bemöta argumenten mot feminism (som ofta har viss lågstadie-nivå).
Så bra formulerat och viktigt att tänka på när jag själv i många sammanhang är normen, ”Jag kan inte hävda individualism när någon påpekar en struktur.” <3
GillaGilla
Mycket bra skrivet!
GillaGilla
Jag tror att det är lätt att utöva förtryck utan att själv förstå det. Jag menar inte att de som våldtar inte förstår att de gör fel, men jag menar alla de ”småsaker” som upprätthåller förtryckande kulturer. Många stannar nog aldrig upp och funderar på om de kan vara en del av problemet, utan skjuter som du säger ifrån sig allt ansvar redan från början.
GillaGilla