Idag var det tre år sedan jag träffade min sambo. Många av er har efterfrågat lite tips på hur en implementerar jämställdhet i verkliga livet, t.ex i relationer. Jag kommer aldrig påstå att jag är någon slags Katerina Janouch eller att mitt förhållande är perfekt och 100 % jämställt, men jag kan ändå tänka mig att dela med mig av några tankar om hur en kan leva mer jämställt. Jag skriver ur ett monogamt, heterosexuellt och barnlöst perspektiv, men förslagen kan fungera i samkönade relationer, relationer med barn eller polyrelationer också, om du läser med flexibilitet.
1. Först och främst, dela upp alla uppgifter på mitten. Detta gäller främst om ni bor tillsammans. Det behöver inte handla om att ni diskar varannan gång, det kan lika gärna vara en uppdelning där ni har olika ansvarsområden. Som exempel sköter min sambo all diskning medan jag tar all städning. Vi lagar mat tillsammans, även om han lagar lite oftare, medan jag handlar något oftare. Tvätt sköter vi i stort sett separat. Det fungerar för oss och belastningen blir lika. För somliga fungerar listor och intrikata system, för andra fungerar ett mer avslappnat sätt att dela upp saker. Huvudsaken är att ingen nöjer sig med en uppdelning som känns ojämn eller obekväm.
2. Ingen ska vara ”projektledare”. Det här kan vara den svåraste punkten. Jag vet många, ofta tjejer, som växer upp och lär sig ”ta ansvar” för allt i sin omgivning. Det kan handla om saker som att komma ihåg att presenter inhandlas i tid, att juicen inte tar slut i kylen, att hinna tvätta sängkläder innan övernattningsbesök, ta det främsta ansvaret när en fest anordnas eller att hämta ut biljetter från bion i tid. Ofta är det en person som har ”allt i huvudet”, för att förklara det enkelt. Jag har själv varit sådan, men har alltmer börjat släppa det. Det som hjälpte mig var att stötvis strunta i små saker, och när jag märkte att världen inte gick under eller dagarna blev kaos av det så kändes det okej. Dessutom, när en själv börjar släppa på kontrollbehovet kan det tvinga andra personer att ta mer av det ansvaret. Projektledarbiten tror jag många har problem med eftersom det inte finns en enkel uppdelning, så som ”du tar disk, jag tar städ”, utan det är ett planerande och ett ansvar som finns i huvudet hela tiden. Ingen ska behöva ta mer ”mentalt ansvar”.
3. Prata inte om kvinnligt och manligt. Prata inte om förväntningar och förutfattade meningar utifrån könsidentitet. Ett destruktivt exempel kan vara: ”Du reagerar så här för att du är kvinna, kvinnor är mer emotionella än män” eller ”Du vill inte prata om det här för att du är man och män har lärt sig att inte prata om saker”. Sådana konversationer tjänar ingen och sätter onödiga etiketter på alla parter. Låt era partners vara personer och inte kön med förutbestämda egenskaper. Jag pratar aldrig om ”kvinnligt” eller ”manligt” av den enkla anledningen att jag inte tror på det. Det enda kvinnliga och manliga som existerar är det som är kulturellt och socialt inlärt, och det enda sättet att ”av-lära” detta är att sluta förvänta sig och förutsätta beteenden enligt könsnormer. För er som tycker sånt här är intressant så kan ni läsa vidare om fenomenet ”gaslighting” som handlar om hur män i heterosexuella relationer övertygar kvinnor om att de är galna, främst i egenskap att vara kvinnor, så till den grad att kvinnorna själva tillslut tror att de är galna.
4. Var okej med att inte identifieras med en ”paketsexualitet”. Det här är något jag tänkt mycket på den senaste tiden, framför allt efter Tanjas text där hen använder ordet ”paketsexualitet”. Det handlar kort och gott om att kvinnor, i heterosexuella relationer, förväntas ”paketeras” till sexiga objekt. För mig är paketsexualitet också när en manlig part förväntas betala för en kvinna på en restaurang, ett sätt att ”köpa hennes sällskap”. Eller när blommor och choklad ses som det finaste en kvinna kan få, ett sätt att ”köpa uppskattning”. Det jag tycker en förlorar i relationer där sådant beteende är vanligt är att personen, i det här fallet kvinnan, inte känner att hon är där i egenskap av intellektuell jämlike utan som ”paket” som kan köpas och skämmas bort. Det kanske är ovant att sluta med sådana här beteenden – alla vill ju bara väl – men det en får tillbaka i form av att känna sig som en full och hel person som uppskattas för intellekt, humor och sällskap är värt så mycket mer. Jag har skrivit mer om den här ”köp-kulturen” här, för er som är intresserade.
Hej då! Nu ska vi åka till Köpenhamn!
Ekonomin är sjukt viktig också, att man ser till att den är uppdelad på ett bra sätt. Finns ju många olika sätt att göra på, men det viktiga är ju att se till att det inte blir så att den som tjänar mer (mannen, oftast) typ bjuder den andra på saker hela tiden så att den känner nån slags tacksamhetsskuld.
Sen håller jag inte med om punkt tre (även om det nog kan vara bra att inte använda sig av sådana argument i en diskussion eller ett bråk, men man kan ta upp det vid andra tillfällen). Jag tror att det är jätteviktigt att man har en medvetenhet om hur könsrollerna ser ut och förstör för en. Jag vill jättegärna ha ett könsblint samhälle i en framtida utopi, men dit kommer vi inte genom att låtsas att det redan är så.
Det bästa tipset för jämställdhet är ju dock att inte flytta ihop. Så jobbar jag just nu och det funkar svinbra. Förstår dock att det inte är ekonomiskt hållbart (eller önskvärt) för alla.
GillaGilla
Det är svårt med jämställdhet (vad det gäller att dela alla uppgifter lika) när man får barn. Det blir oerhört påtagligt. Bara det faktum att kvinnan bär barnet i 9 månader och sedan har maten i brösten det första året. Går inte att dela på den uppgiften. Men det är viktigt att man tar upp, diskuterar och försöker! Det ska kännas bra och balanserat, även om man gör olika områden mer eller mindre i perioder av livet.
GillaGilla
Ja, men exakt. Allt går inte att dela helt på mitten, men då kanske någon annan kan ta mer ansvar vid ett senare tillfälle. :)
GillaGilla
En sak som jag infört hemma och som jag tycker är sviiinbra är en ”kryss-lista” för alla hemuppgifter. När vi hade diskuterat om och om igen om uppdelningen av hemarbetet (med målet att dela lika) och jag ändå kände att jag hela tiden fick göra mer så införde vi listan. Där finns alla hemuppgifter uppradade och vi kryssar för när vi utfört något, typ diska, dammsuga, ta ut soporna osv. På det sättet får man en riktig grund till diskussioner om vem som gör vad och hur ofta, något som tidigare mest blev gissningar och slutade med att båda kände sig orättvist behandlade. Man blir påmind ifall man är den som gjort minst saker en vecka, då ser man det själv och kan fixa till det utan att den andra behöver påpeka det. Det går inte att ”glömma bort” vissa uppgifter, för allt finns uppskrivet. Plus att det är rätt gött att sätta dit några kryss när man fixat hemma, som en belöning :) Jag trodde först det skulle kännas lite obekvämt och arbetsplatsliknande man fan vad jag diggar den där listan alltså! :D
GillaGilla
Andra punkten är så sann och, tyvärr oftast, osynlig innan en sätter ord på det! Att alltid vara den som skriver inköpslistan även fast den andra faktiskt går och handlar osv. Viktigt att inse att ansvaret att delegera är även det ett ansvar som ska, så långt som möjligt, delas!
GillaGilla
Jag håller med om 3:an dvs att inte prata manligt och kvinnligt. Men… När medvetenheten kring att de här könsnormerna påverkar hur en är i relationen saknas, kan det inte vara värt att prata om det då? Inte i affekt så klart men för att belysa hur ens beteende hänger ihop med normer kring kön. Just i heterorelationer kan ju könsnormerna dras till sin spets känner jag och jag har erfarenhet av killar som förnekar att normerna påverkar oss.
GillaGilla
Tack så mycket för det här inlägget! Min kille och jag vill flytta ihop och jag har tänkt en del på hur vi ska dela upp allt obetalt hemarbete. Jag oroar mig för att jag ska bli den där projektledaren. Att försöka ”glömma” att mjölken eller juicen snart är slut känns tyvärr som en omöjlighet och det gör mig irriterad.
GillaGilla
Fanny, jag har läst din blogg och haft liknande åsikter som du i ca ett år nu, och successivt börjat må så mycket sämre. Jag har börjat störa mig, känna irritation och hat på minsta lilla minidetalj i min vardag. Börjat värdera männsikor utifrån om de är kvinnor eller män, svarta eller vita. Kännt bitterhet över saker jag egentligen tycker om, som att fixa mig länge på morgonen och män i allmänhet. Känt att allt är emot mig och att allt är så orättvist. Jag är en 17-årig tjej och allt jag vill, precis som alla andra, är att vara lycklig. Att ha dessa tankar som jag haft om män har bara fått mig att må skit. Det finns så mycket viktigare saker här i världen än om tjejer och killar har olika roller i sitt förhållande, om tjejer får mer utseendekomplimanger än killar eller om tjejer och killar bemöts på olika sätt. Hade jag läst mitt eget medelande för några månader sen så hade jag bara tyckt att jag var helt dum i huvudet, vilket säkert är precis vad de flesta tycker, men jag kunde inte bry mig mindre. Bye bye
GillaGilla
Fanny?
GillaGilla
Aaaaaaah, jag dör, så kul, så dumt. FYI, det här är en antifeminist som låtsas vara en tjej som ”drabbats av feminismen”. Exakt samma kommentar dök först upp hos Fanny Åström, nu även här, ingen dum idé, att försöka motargumentera feministisk retorik genom att utmåla den som skadlig för kvinnor.
GillaGilla
hehe tack för uppmärksamheten. tyckte det lät lite mysko när namnet är ”maria”, men mailen en helt annan + att det inleds med ”fanny”..
GillaGilla
Åh tänker särskilt på ”projektledarrollen” som jag hade i mitt förra förhållande (var bland annat därför det inte höll). Till sist höll jag på att bli en mamma för mitt ex, jag var den som fick honom att sätta sig ned och söka jobb, frågade om han hade pluggat tillräckligt mycket för sin tenta, planerade matinköp osv. Nu när jag skriver ut det så ser jag hur sjukt det var. Läste någon konstig artikel om några män för ett tag sedan som pratade om ”maskulin urkraft” och att en av dem hade varit ”pussywhipped” i sitt förra förhållande för att hans tjej varit ”bossen” men det handlade egentligen om att han inte tagit ansvar. Och jag tror att det är därför att den där föreställningen om att det är tjejer som bestämmer i ett förhållande finns. Fan, jag vill inte hålla på och säga till min partner vad hen ska göra men det blir man ju tvungen till det om hen inte tar något ansvar och initiativ. Att ta ansvar över sitt liv är ingen specifik ”manlig” egenskap som herrarna i artikeln menade, utan snarare något som kan förväntas av en vuxen människa.
GillaGilla
Väldigt tänkvärt inlägg! Tycker personligen att en av de svåraste sakerna att just inte axla rollen som ”projektledare”, men ska nog testa att följa din regi och försöka släppa lite mer på vissa bitar.
GillaGilla
Intressant och tankeväckande läsning. Lite knäckande detta med gaslighting dock. Igenkänning, aoch…
GillaGilla
Vore så grymt om du kunde skriva om jämställt sex! Vad det är för dig osv. För jag känner mig fortfarande så sjukt märkt av normer där..
GillaGilla
Klart att det finns manliga och kvinnliga arbetsuppgifter! Om ni kvinnor vill byta diskning, städning och tvätt mot oljebyte, däckbyte och skotta snö så vill jag att alla ni som har en pojkvän/man går och säger det till han! För han kommer inte tacka nej åt erbjudandet, han kommer njuta av att se er bli skitiga om fingrarna och svettiga av arbetet.
Just det, jag glömde att rensa avloppet från hår, matrester och allt möjligt skit också är en väldigt trevlig arbetssyssla.
GillaGilla
ja, vi delar på det också. oftast är det jag som sköter avloppet.
GillaGilla