Under söndagens partiledardebatt i Agenda (4/5) ägnades tre minuter åt jämställdhetsfrågan, färre minuter än antalet manliga partiledare som stod i studion. Under dessa tre minuter var det enbart ett fåtal som fick komma till tals. Inom Alliansen var Lööf den enda som diskuterade feminism och jämställdhet.

Ibland får jag frågan om det går att vara höger och feminist. Jag brukar svara att det är möjligt på ett teoretiskt plan, men att en gör det väldigt svårt för sig rent praktiskt. Kanske kontras jag då med att det är bra för feminismen om fler kvinnor kan starta företag, inneha VD-positioner i bolagstoppar och göra RUT-avdrag.

Problemet är bara att det inte är en feministisk fråga att kvinnor kan starta egna företag, det är en kapitalistisk fråga. Många kvinnor varken vill eller kan starta egna företag. Det är inte en feministisk fråga att kunna göra ROT-avdrag, det är en kapitalistisk fråga. De flesta kvinnor gynnas inte av RUT-avdrag, då de flesta kvinnor inte har råd eller möjlighet med RUT-avdrag. Eller vill göra RUT-avdrag för den delen.

Min motfråga blir därför varför en ska rösta på en liberal och individualistisk politik som endast gynnar män och kvinnor som är ungefär som Lööf själv, det vill säga vita och medelklass. Högern saknar klassperspektiv och en intersektionell analys som tar hänsyn till fler faktorer än kön, däribland sexuell identitet, etnicitet, klass m.m. Till syvende och sist är det den vita, rika personen som gör sina RUT-avdrag medan det inte sällan är den rasifierade arbetarklasspersonen som utför tjänsten.

Alliansen gör kapitalistiska frågor till feministiska frågor. Jag känner mig lurad när de får RUT-avdrag och egenföretagande att låta som viktiga kvinnofrågor. Det är ingen feministisk politik, det är så långt ifrån feminism vi kommer. Egentligen är det fullt rimligt att jämställdhetsfrågorna inom Alliansen ser ut på det här sättet, det är ju partier som vuxit fram ur det fria valet, ur ett liberalt synsätt på människan som sin egen lyckas smed. Här spelar klassbakgrund ingen roll, här existerar inte begrepp som förtryck och struktur.

Istället för att fundera på huruvida det är möjligt att vara höger och feminist borde vi fråga oss om vi vill göra det enkelt eller svårt för oss själva. Det är enkelt att vara vänster och feminist, eftersom vänsterpolitiken för en feministisk politik som är bred, inkluderande och djup. Vänsterpolitikens feminism tar hänsyn till klassperspektivet och tycker att den antikapitalistiska kampen går i hand med jämställdhetsfrågan. Högerpolitikens så kallade feminism saknar detta, vilket leder till att deras politik inte heller kan anses vara feministisk.

Söndagens partiledardebatt ägnade mycket lite tid åt jämställdhetsfrågan. Föga förvånande höll Alliansen tyst. Lööf fick någon minut att lobba för sin liberala ståndpunkt i jämställdhetsfrågan: varje kvinnas rätt att starta företag. Kom ihåg bara att det är en kapitalistisk fråga, inte en feministiskt fråga.