De senaste dagarna har Skugges gamla krönika ”Jobbkrisen är en bluff” om unga, lata arbetslösa fått nytt liv. Folk delar och tycker att den är både ”tänkvärd” och ”klok”.
Jag tycker att Skugge missar en vital del i sin text, nämligen den att stora delar av arbetsmarknaden utgörs av ett prekariat, och att unga inte motsätter sig arbete per se utan ifrågasätter att slussas in i detta system. Guy Standing skriver om prekariatet i sin bok Prekariatet: den nya farliga klassen och beskriver prekariatet som en arbetsmarknad där de anställda saknar alla sju former av anställningstrygghet. Här är de sju formerna:
Många unga personer vill ha ett så kallat skitjobb, istället för att vara arbetslösa. Att städa är inget skitjobb, att ha en anställning som saknar all form av social och ekonomisk trygghet är ett skitjobb. Men problemet är inte enstaka skitjobb – problemet är att vi nu har en arbetsmarknad där skitjobben avlöser varandra.
Jag är 26 år och har redan haft 9 arbetsplatser. Jag har också haft runt 30 arbetsgivare. Jag skiljer på arbetsplats och arbetsgivare eftersom jag nu frilansar och därmed säljer enskilda uppdrag till olika arbetsgivare. Att ha extremt många arbetsgivare är vanligt i ett prekariat. Standing förklarar att en vanlig arbetare på 1960-talet hade 4 anställningar under en hel livstid. Idag har en vanlig arbetare haft runt 10 olika jobb före den fyllt 30 år.
Många av mina anställningar har saknat kollektivavtal, betald semester, rätt till sjukfrånvaro, pensionssparande, löneutveckling, fast anställning, schema, friskvårdsbidrag, möjlighet till utveckling m.m. Prekariatet innebär alltså, menar Standing, osäkra anställningsvillkor, korta och dåligt betalda arbeten utan framtidshopp eller chans till förbättring. Denna utveckling sker överallt i världen. I Sydkorea har över hälften av alla arbetande tillfälliga jobb. I Spanien likaså.
Men, säger vissa då, människor idag gillar att byta jobb ofta, de gillar ”flexibilitet” och att kunna ha olika typer av karriärer. Vi måste dock skilja på prekariatet och de så kallade proficianerna, vilka Standing beskriver som högavlönade konsulter som går mellan olika projektanställningar, men som alltid behåller alla former av anställningstrygghet. Det är inte samma sak som att finna sig i ett prekariat där tillsvidareanställning ersätts av timjobb som ersätts av arbetslöshet.
Den sociala otrygghet som råder i ett prekariat skapar ångest, stress, oro och alienation. Det är därför det är svårt att svara på det där sms:et med frågan om de kan tänka sig att jobba med en timmas varsel. Planering, trygghet och fritid är tre ord som inte existerar i prekariatets vokabulär. Men trots att vi mår dåligt av det tvingas vi att finna oss i det, eftersom vi också måste ha lön, precis som Skugge.
En annan sak Skugge missar är intersektionalitetsbegreppet. Arbeten finns, men för vem? Vem är det som städar, arbetar under obekväma arbetstider, får förslitningsskador men inte någon semester? Arbetarklass, kvinnor och rasifierade får bära det tyngsta lasset i vår ekonomi, och det är inte så lätt att skaka av sig strukturell diskriminering.
För att återgå till prekariatet.
Standing skriver: ”Spänningar inom prekariatet skapar konflikter mellan människor och hindrar dem från att upptäcka att det är den sociala och ekonomiska strukturen som är orsaken till deras delade utsatthet. Många kommer att tilltalas av populistiska politiker och nyfascistiska budskap, en utveckling som redan är påtaglig över hela Europa, liksom i USA och på andra ställen.” Sounds familiar?
I ett prekariat är man alltid orolig över var nästa månads inkomst ska komma från. I ett prekariat har man aldrig möjlighet att utvecklas kunskapsmässigt eller intellektuellt. I ett prekariat saknar man saker som andra anställda tar för givet: semester, möjlighet till sjukfrånvaro, kvalificerad lön.
I ett prekariat får man inte ett jobb som motsvarar ens utbildningsnivå. I ett prekariat vänds människor mot varandra. I ett prekariat ska alla som har ett jobb överhuvudtaget vara nöjda och hålla käften.
Det här är vad unga människor värjer sig mot, något annat vore osunt. Det här är inte värdigt en arbetsmarknad i en välfärdsstat.
(Snälla Skugge, använd inte ”hor-” som ett prefix. ”Horjobb” och ”att hora” är förkastliga uttryck.)
SÅ JÄVLA BRA!!!
GillaGilla
Riktigt bra inlägg! Tänker mycket på detta. Min bror har en så kallad ”sms-anställning” och visst är han glad att ha ett jobb över huvud taget så att han kan tjäna lite pengar och få en referens. Men eftersom han aldrig vet hur mycket han tjänar varje månad vågar han inte flytta hemifrån trots att han är 20. Har man en lägenhet måste man ju kunna betala varje månad, annars riskerar man betalningsanmärkningar. Inte kan han ta ett till deltidsjobb heller, svarar man inte ja på smsen hamnar man längst ner på listan och får inga tider. Tur att vi har bra föräldrar som låter honom bo hemma mot en liten avgift, utan föräldrar som hjälper till klarar sig inte alla i dagens samhälle.
GillaGilla
Ja det här med sms-jobb är helt sjukt. Vet mammor som fått väcka ungarna, klä på dem och äta frukost för att vara redo från klockan sju, så de kan åka och lämna ungarna på dagis fort. OM det kommer ett jobbsms. Avslappnande och ledigt… verkligen…
GillaGilla
Tänker att det blir så ytterst i ett kapitalistisk system med klasser. Enbart barn med välbärgade föräldrar (menar generellt, inte antar att era är det) har en chans. :(
GillaGilla
Förresten är det sjukt med sms-anställningarna. Man kan ju inte t.ex. gå och träna ett pass eller hälsa på en vän som bor en bit bort, utan får man ett jobb ska man helst vara där på en halvtimme. Trots att man är ”ledig” mycket är det ju inte i egentlig mening ledig tid.
GillaGilla
Exakt, eftersom hjärnan aldrig får koppla av blir man lättare påverkad psykiskt.
GillaGilla
Mycket bra skrivet. jag rebloggar det gärna om det är okey
GillaGilla
Självklart, tack!
GillaGilla
Shit alltså, vad är sms-jobb? Första gången jag hört talas om det! Jag är en 39-årig tvåbarnsmamma som försöker byta karriär. Blir ledsen av att höra att unga vuxna bär på dessa erfarenheter. Tack för ett bra inlägg, lär mig mycket här!
GillaGilla
Tack själv! Sms-jobb är alltså en slags vikariepool via sms.
GillaGilla
Det är när du har ett slags behovsanställning, men istället för att ha ett schema eller några riktlinjer på när det finns jobbpass tillgängliga så får du sms omkring 1 timme innan du ska befinna dig på plats. Ibland har de listor och tackar du någon gång nej så hamnar du längst ner.
GillaGilla
Toppen med någon som tänker och har bra referenser! Bra skrivet! Blir galen när folk inte fattar att Sverige har förändrats sen jag växte upp och blev vuxen (80-talet) och sen frk Skugge äntrade vuxenvärlden (90-talet).
GillaGilla
Tack! Ja, boken är mkt intressant.
GillaGilla
Reblogga detta på Christer.L.Hansson och kommenterade:
Så skönt med någon som orkar se något annat än vad de populistiska hejarklackarna gör.
GillaGilla
Håller med om en del avarter som naturligtvis inte är ok. Problemet är dock att du uppenbarligen inte har förstått att arbete inte är en rättighet utan en förmån, att man ska få jobb efter den utbildningsnivå man har är ett exempel på ett idiotiskt tankesätt. Om man väljer utbildning utifrån intresse i stället för hur arbetsmarknaden ser ut så får man skylla sig själv. Livet är ingen lekstuga för egot utan en fråga om överlevnad i slutändan.
GillaGilla
GIVETVIS är arbete en rättighet. Eller vad har du för syn på människor? Är det en förmån att kunna ha ett hem, äta mat och ha kläder på kroppen då också? Arbete som bringar inkomst är en mänsklig rättighet eftersom ingen människa överlever utan den. Därför vore medborgarlön ett gott alternativ.
GillaGilla
”Arbete är en förmån” Jo, visst du.
Tänker att man får välja. Antingen har vi ett samhälle där lönearbete är enda sättet att överleva och då är lönearbete verkligen inte en ”förmån” utan en rättighet. Eller så har vi ett samhälle där alla människor har en grundtrygghet och då behöver lönearbete förstås inte vara en rättighet.
Att människor inte får arbeten som matchar deras utbildning är i hög utsträckning ett problem för samhället, inte bara individen. Att samhället investerar massor av tid och pengar i utbildning som inte kommer till användning är ju helt vansinnigt och knappast något som kan reduceras till en fråga om individer som väljer fel och får ”skylla sig själva”.
GillaGilla
OK Stefan har jag förstått dig rätt nu?
Livet = rättighet.
Allt som behövs för ett OK liv som t.ex. bostad, kläder (skydd mot väder kan en säga) och det som behövs för överlevnad, typ MAT = förmåner.
Känns som att det blir ett ganska kort liv.
Undrar då: vilken kategori faller ”syre” in under? Är ju typ lika viktigt som mat (som alltså är en förmån, eftersom mat får jag från pengar som jag får när jag arbetar, och arbete är en förmån). Samtidigt blir det ju typ, tja, mord om någon skulle förvägra mig syre, så det är ju enligt lag min rättighet att andas.
Du gör mig så förvirrad.
GillaGilla
OK Stefan har jag förstått dig rätt nu?
Livet = rättighet.
Allt som behövs för ett OK liv som t.ex. bostad, kläder (skydd mot väder kan en säga) och det som behövs för överlevnad, typ MAT = förmåner.
Känns som att det blir ett ganska kort liv.
Undrar då: vilken kategori faller ”syre” in under? Är ju typ lika viktigt som mat (som alltså är en förmån, eftersom mat får jag från pengar som jag får när jag arbetar, och arbete är en förmån). Samtidigt blir det ju typ, tja, mord om någon skulle förvägra mig syre, så det är ju enligt lag min rättighet att andas.
Du gör mig så förvirrad.
GillaGilla
Ursäkta om jag gör dig förvirrad. Boende, mat, skola etc är rättigheter som vi har i vårt samhälle. Sen kan man krydda tillvaron genom att arbeta och tjäna pengar, detta är dock ingen rättighet utan kräver en insats av den som arbetar.
GillaGilla
Stefan Arebratt, läs på. FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna, artikel 23. Jag citerar:
”Artikel 23
Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.”
Så du menar att arbete inte är en rättighet utan en förmån? Du har fel.
GillaGilla
”Boende, mat, skola etc är rättigheter som vi har i vårt samhälle.”
Så du menar att eftersom arbete är en förmån, så kan jag strunta i mitt sommarvikariat som ger mig mat på bordet och husrum, och jag kommer ÄNDÅ få mat och husrum eftersom det är min rättighet? Jag BEHÖVER inte jobba för att överleva? Jag kan bara gå och lägga mig på stranden nu, så kommer dessa rättigheter till mig ändå? Kan du hälsa rättigheterna att jag vill ha Felix ekologiska tomatketchup på min pasta när den är och handlar, jag tycker inte om Heinz. Och att om det finns någon ledig 2-rumslägenhet så byter jag gärna upp mig från de 22kvadrat som jag delar med min partner?
”Sen kan man krydda tillvaron genom att arbeta och tjäna pengar, detta är dock ingen rättighet utan kräver en insats av den som arbetar.”
OK ska gå och krydda tillvaron nu och köpa lunch för inarbetade pengar FAST JUSTJA jag kan ju sitta kvar på jobbet för rättigheterna kommer ju hit med den på ett silverfat ändå.
GillaGilla
Eftersom det finns ett socialt skyddsnät som skyddar våra medborgare från att svälta är jag helt övertygad om att du skulle kunna köpa din ekologiska ketchup även om du inte arbetade. Försörjningsstöd finns, om du missar det, som låter människor leva på en skälig nivå om det är så att man inte kan försörja sig på annat sätt tex lön, a-kassa eller CSN.
Såklart skulle jag inte rekommendera dig att söka f-stöd framför att arbeta, men kom inte och säg att det inte finns några skyddsnät.
När jag ändå är inne på rättigheter till arbete. Om du missköter dig på ditt arbete, ska företaget fortsätta ha dig som anställd och förlora pengar på dig genom att ge dig lön? Om du inte kan passa tider och sjukar dig titt som tätt och det går ut över dina kollegor som får arbeta dubbelt så mycket, finns din rätt till arbete kvar då? Jag är tveksam.
GillaGilla
Bra inlägg. Men jag tror att Skugge menade att det är väldigt många som vill ha det bästa jobbet med högst lön direkt och inget annat jobb duger. Även om de får jobberbjudanden med bra villkor går de hellre hemma och får a-kassa för det är mer bekvämt.
GillaGilla
Ja, mkt världsfrånvänd bild av unga..
GillaGilla
Har inte stött på denna mentalitet bland yngre ungdomar. De söker glatt jobb i vården, som telefonförsäljare och på caféer, trots kassa villkor, utan avtal och ofta tyvärr svart. Problemet kommer när de blir lite äldre, kanske får barn och måste kunna försörja sig. Det kan man inte om man inte vet om man kommer tjäna 5000 eller 8000 en månad.
Dessutom tycker jag bilden av vårdjobb som ”skitjobb” som vem som helst kan ta är totalt felaktig och direkt skadlig. Har en familjemedlem som arbetar med rekrytering som ofta pratar om de mängder med ansökningar som kommer in utan att någon egentligen är lämpad för jobbet. Ett jobb som vårdbiträde är mycket krävande och då man arbetar med människor bör en arbetsgivare kunna ställa stora krav på lämplighet. Många unga har inte det som krävs för att se gränser för integritet osv. Självklart finns lysande undantag!
När jag tänker efter har jag endast sett något liknande bland mina juristkollegor. Får en inte ting i Stockholm eller jobb på fin byrå går en hellre hemma i väntan på… ja vad?
GillaGilla
Samtidigt som hon skrivit om att hon själv blev moderat typ och jobbar jättemycket för att ha råd att kunna vara hemma på heltid om det skulle hända hennes barn något. Visst, det är ju fint och bra för hennes barn, men de som inte har det så…? Jag tycker hon har en dömande inställning.
GillaGilla
Så bra skrivet. Jag är inne på samma idé som du, men jag har än så länge betackat mig för otrygga anställningar då jag har ett barn. Men börjar bli tajt ekonomiskt nu, så måste nog ta ett sådant för att försörja mitt barn. Tycker du bör läsa boken Debt av David Greber. Och kanske litegrann om Nairu-teorin med. Känner att de går in lite i varandra.
GillaGilla
Tack för tipsen!
GillaGilla
När jag läste Skugges artikel försökte jag tänka på om det fanns någon jag visste som hade den inställningen hon pratade om. Jag kom på en tjej med gravt nedsatt självkänsla som kräver hjälp från psykolog. Det är den enda personen jag vet som har den inställningen. Andra jobbar 6 dagar i veckan under sommaren för att skrapa ihop pengar att leva på under året (där det snarare handlar om 30h/månaden), eller går upp klockan 3 på morgonen för att hinna till jobbet, som jobbar heltid och tjänar knappt nog för att flytta hemifrån. Jag har jobbat upp mot 50 timmarsveckor ibland, sedan jag tog studenten 2011 har jag haft två veckors semester. Jag har haft tur eftersom det längsta jag gått arbetslös är 2 månader, men första gången jag fick en lön på över 5k var 2 år efter studenten. När jag sagt upp mig pga dåliga arbetsvillkor har arbetsgivare haft mage att vara arga på mig, trots den osäkra anställninge som jag bytt ut mot en säkrare. Nu ligger jag nära sjukskrivning, 22 år gammal, pga att mitt arbete har slitit på min kropp såpass mycket. Så nej, lata unga är definitivt en myt!
GillaGilla
Det är tyvärr ingen myt, ett företag som sätter skogsplant får inte längre tag i svenska ungdomar, och de1 som eventuellt dyker upp, kan inte passa tiden eller ringer hem och vill bli hämtade för det är för mycket mygg eller för varmt etc. Numera är det endast Rumäner som jobbar där, glada att de under sommarmånaderna tjänar så mycket att de kan ägna vintern åt underhåll och renovering av förfallna bostäder hemma i Rumänien. Och mer av detta kommer vi att få se.
GillaGilla
Din erfarenhet av 1 eller 2 ungdomar betyder inte att merparten är sådana. Sorry not sorry
GillaGilla
Tyvärr stämmer inte det du säger Thomas, då ungdomarna inte längre får dessa jobb pga att arbetsgivaren hellre ger rumäner, polacker och thailändare dessa jobb. Och varför är det så? Därför att arbetsgivaren då kan ge arbetarna mindre pengar per planta. Det är väldigt vanligt i norra halvan av Sverige! Och samtidigt tar de hutlösa avgifter för de hus de hyr ut åt ffa polacker och thailändare, oftast en överenskommelse med vänner till arbetsgivaren. (Om inte arbetsgivaren har en eller flera bostäder att hyra ut.) Så skyll inte på ungdomarna, för när det gäller plantering så är det arbetsgivaren som är problemet!
GillaGilla
Blir nog lätt så när cheferna anställer sina egna bortskämda ungar.
GillaGilla
En vän på fb delade artikeln igår, jag håller helt med dig och anser även att den är ganska åldersdiskriminerande och osynliggörande av olika funktionsnedsättningar. Hennes inställning verkar typ vara att alla bara kan gå och göra vad som helst och depression är typ bara att vifta av.
GillaGilla
Nej jag blir lite förbannad så jag skriver lite till. Har jobbat på en stor, känd städfirma. Timmar i början. Var jätterädd att jag skulle behöva flytta p.g.a. inte skulle kunna ha råd med hyran, så bad hela tiden om mer timmar. Kämpade mig upp till heltid. Ett tag på den nivån orkade jag inte mer. Det var tungt för kroppen, men framförallt stressigt. Till och med chefen sa att ”det här jobbet är ju inget man har hela livet”…
Ja, sedan blev det för mycket, jag orkade inte jobba för mycket utan gick ner till deltid. Det gick knappt runt. En överlevde istället för levde, som det brukar heta.
Ny chef på företaget ledde till att en skulle vara tillgänglig för arbete varje dag 07-17, var en inte det skulle en ha samtal med chef och giltiga skäl till detta. Var en sjukskriven mer än 5 gånger per år var det samma där, samtal med chef och giltigt skäl eller åtgärd. Med alla ändringar på schemat och resor över halva stan, ibland halva länet, blev det väldigt stressigt!
Tog inte semester första året.
Alla är så snabba på att snacka om att en har skyldigheter när en jobbar, men inget om vilka rättigheter en har. Facket känns tandlöst med tyvärr. Hoppas det blir bättre…
GillaGilla
Tack för ditt superinlägg! Såg att folk hade delat med sig av den gamla artikeln även på min facebook, givetvis människor över dryga 40. Inte att det säger allt.. Men jag blir så otroligt less på att ”äldre” aldrig slutar gnälla på ungdomen!
GillaGilla
Visst är är böcker och teori fantastiskt. Så himla mycket man kan läsa sig till. Men Vet du hur det ser ut ”på riktigt”? Har du varit ute och snackat med ungdomarna som står utanför arbetsmarknaden? Vet du varför de inte har ett arbete? Att säga att ungdomar inte har ett arbete för att de inte accepterar strukturen är lite naivt. Anledningen till ungdomsarbetslösheten vet ingen, ingen forskning kan visa varför ungdomar i större utsträckning är arbetslösa än vuxna. Tror du hade uppskattat Peter Håkansson från Mah:s föreläsningar kring detta och även fått en bättre inblick i frågan.
Eftersom jag dagligen arbetar med detta kan jag säga att vissa ungdomar är lata och för fina för trygga anställningar med tråkiga arbetsuppgifter. Om jag hade fått en krona för varje ”det är inte min grej”…
Jag kan också säga att jag träffar drivna ungdomar som kanske inte kan allt men vill och med lite hjälp klarar sig bra på arbetsmarknaden.
Men att lata ungdomar är en myt…bättre vet du väl än att dra alla över en kam. Det finns lata, pigga, trötta, glada, driva och snälla ungdomar. Ungdomar är ju också människor och finns såklart i alla former.
GillaGilla
”På riktigt?” Ja, jag är ute i världen varje dag (tro det eller ej). Inga jag stött på är ”för fina”, däremot utbrända redan i 22-årsåldern.
GillaGilla
Och hur många är utbrända vid 22? Roligt också att de du stött på inte är för fina för arbetsmarknaden, det ger ju verkligen tyngd åt dina ord. Kan det vara så att de som inte tar vilket jobb som helst inte ingår bland de du umgås med?
Jag säger inte att alla är lata, men de finns. Själv har jag träffat en kille som tackat nej till ett bra jobb pga han inte fick röka på arbetstid, en kille som vägrar börja sin arbetsdag innan 12 och en tjej som meddelat mig att hon verkligen inte tänker eller vill jobba utan hellre går hemma på f-stöd. Dessa ungdomar vill jag kalla lata och de finns på riktigt.
Att säga att arbete är en rättighet har jag också lite svårt för. Kan du inte passa tider, sjukskriver dig alla soliga dagar och hellre fikar än utför dina arbetsuppgifter förtjänar du verkligen inte ditt arbete, oberoende ålder.
GillaGilla
Ja, jag tycker också att arbetsgivarna ska ge mig ett jobb så jag kan fortsätta och skriva min blogg om hur taskiga alla är för att de inte ringer upp mig och erbjuder mig en trygg och befriande anställning utan förpliktelser. Visst är det inte speciellt sunt att vissa arbetsgivare (läs marknadsföringsföretag eller bemanningsföretag) erbjuder sina anställda kassa villor. Men det är inte där den större delen av problemet ligger. Ta ett annat jobb! Felet är som Skugge är inne på att många (långt ifrån alla) ungdomar inte vill ta vilket jobb som helst. Att det är sämre och mindre värdigt med tex. kroppsliga arbeten. Faktum är att just de branscherna skriker efter folk som kan ”hugga i”, Dvs jobba fast det är lite tungt och att det finns risk att man börjar svettas. Många unga som får anställning hos oss (ja, jag jobbar i en bransch där man måste smutsa ner sig lite) måste sägas upp innan deras provanställning går ut för att de prioriterar facebookande och bedriver egen forskning om hur fort man kan slita ut ett par byxor genom att sitta ner på olika underlag. Det finns ingen arbetsmoral. Många tror att man får lön bara för att man dyker upp på sitt arbete, att de gör företagen en tjänst med sin blotta närvaro. Man måste se det som ett personligt avtal med sin arbetsgivare och ställa sig frågan varje dag, har jag presterat min lön idag? Är det ärliga svaret ja… Då kommer du förmodligen sällan ha problem med din arbetsgivare. Är svaret nej, då är det bäst att du presterar väsentligt mycket bättre i fortsättningen, om du vill ha ett jobb dvs. Jag känner att om utvecklingen fortsätter på samma linje som nu så kommer vi om 25 år ha femhundratusen litteraturvetare, heltidsbloggare och konsthistoriker i sverige. Men det finns ingen som kan bygga hus, laga våra elledningar eller vägar mm. Och alla konsthistoriker mm frågar alla andra var deras trygga anställningar utan förpliktelser blir av… För det är ju inte deras fel, utan det måste ju vara kapitalismen fel eller statens fel eller arbetsförmedlingens fel eller lokalpolitikernas fel (hur länge ska jag fortsätta?!) för det kan ju inte vara mitt fel (?!) curlade ungar!
GillaGilla
jag publicerar din raljanta och dryga kommentar bara för att kunna svara tack men jag har redan ett jobb, jag kan inte byta några ledningar men jag kan öppna upp ögonen på konservativa människor.
GillaGilla
TACK FÖR DETTA INLÄGG <3
GillaGilla
Har två Facebookvänner som länkat Skugges gamla skittext och kallat den ”spot on”. Har inte orkat kommentera men nu gjorde du det i stället och mycket bättre än jag hade klarat av. Fantastiskt bra text,, tack!
GillaGilla
Bäst du är! Blev chockad över Skugges artikel faktiskt, trodde inte att det gick att vara så världsfrånvänd. Men det kanske ändras när hennes egna barn börjar söka jobb.
GillaGilla
Jag tänkte skriva något liknande som svar till en som delat Skugges text på facebook, men sedan så hittade jag det här och länkade hit istället (då du skriver bättre och mindre aggressivt än vad jag skulle ja gjort).
Det som jag skulle vilja lägga till i frågan är två saker:
1. Åtminstone jag bryr mig även om vad mitt arbete gör för skillnad. Jag skulle inte ha lika stora problem med riktiga ”skitjobb” ifall jag visste att de tillförde något bra till samhället. Men att lura folk som inte vet bättre att skaffa sig dåliga abonnemang/elavtal/annat liknande (som telefonförsäljare) hade jag inte velat göra även om anställningsvillkoren varit okej (då jag anser att jobbet bara är destruktivt för ett samhälle).
2. Ifall runt en tredjedel av Sveriges ungdomar är arbetslösa så är inte felet på dem. Då är det fel på själva systemet. Visst, det finns säkert några enstaka personer som bara är lata, men när våran generation föddes så var vi precis lika flitiga som våra föräldrar när de föddes. Ifall arbetslösheten nu är flerdubbelt högre så ligger felet någon annanstans (bland annat i det du skrivit om).
GillaGilla
hej blekk, läs denna!
http://www.svt.se/opinion/dra-av-schyman-och-fi-det-rosa-tacket
GillaGilla
Jag håller med och vill tillägga min stående ståndpunkt:
Samhället som det ser ut i världen idag är inte skapat för människans bästa utan för marknadens (pengarnas) bästa. Varför ska vi människor som anser oss vara så smarta och civiliserade bygga ett samhälle som tär på oss alla? Inte ens de rikaste, högst uppsatta är i sanning ”lyckliga”.
GillaGilla
Intressant läsning. Kassa anställningar är alltid ett problem och jag håller med allt angående problematiken om att företag klart utnyttjar sina möjligheter att ”ringa in någon på fem minuter eller så ringer vi aldrig dig igen”. Angående lata ungdomar är jag är helt övertygad om att det är en myt - till viss del. Jag har helt klart stött på ungdomar som säger att ett visst jobb eller annat jobb inte är något för dem och att de hellre är arbetslösa och det är dem jag kommer ihåg. Jag har också en hel del kontakter hos ungdomar som har presterat extremt dåligt på arbetet (inte på grund av oerfarenhet eller vad jag tycker är för höga krav utan för att dem helt enkelt tycker att Facebook har varit viktigare på arbetstid).
Problemet är vad jag ser som 1:10 regeln; om jag är skeptisk mot en grupp så räcker det att jag ser en (eller hör om ”någon” - vi skall inte underskatta de löjliga myternas makt) som bekräftar min misstro så kommer jag behöva 10 st som motbevisar mig innan jag ändrar åsikt. Har jag sett en ungdom som sitter med Facebook och förlorar jobbet till fördel till någon ungdom som inte gör det så kommer jag ihåg killen som satt med facebook inte tjejen som löser jobbet galant. Lätt att jag inte är ensam med detta (sjukt kassa) beteende.
De ungdomar som inte vill ha ett jobb om det inte har en viss status (igen - jag pratar inte arbetssäkerhet utan helt enkelt om jobb som upplevs som lågstatus (äldreomsorgens ”skitiga arbeten” faller ofta på yngre och oerfarna i början som exempel)) finns helt klart - jag har träffat vad jag anser är många. Men ungdomarna som vill ha jobb och allt som krävs är vettiga möjligheter finns i mycket större utsträckning.
Annars anser jag att företagens löjliga möjligheter till att utnyttja arbetskraft på detta sätt är sjukt. Att ha timanställda är ett väldigt bra sätt att sålla och testa arbetskraft - du kan få fram dem som är arbetsvilliga och villiga att ställa upp oavsett vad. Sedan skall det gå över till fasta scheman efter en viss tid. Ungdomar får en bra chans att visa framfötterna, företagen kan sålla bort åtmistone de värsta exemplen och resultatet blir en bra kombination med anställd och anställare nöjda. Problemet här är att många företag ser ”en viss tid” som flera år. Eller så klagar någon och så får den timanställde en fast tid och schemalagd tid på 4 timmar trots att de egentligen har jobbat 50% under ett års tid och blir inringd resten av tiden.
Jag tror att vi måste få till ett system som straffar tillfälliga anställningar så att det blir något företagen vill skall gå över till tills vidare alternativt schemalagd anställning. Straffavgift på inringningar är en bra start - samtidigt så finns det andra problem som kan uppstå. Finns alltid många synvinklar.
GillaGilla
En nöje att läsa som alltid! Guy Standing borde en läsa alltså….
GillaGilla
Måste vi ha arbete idag för få mat på bordet, betala räkningar å dyrlikt när nu robotar tar allt mer över jobben?
GillaGilla
Tack för en bra och tänkvärd text. Jag känner kanske att jag går till ungdomars försvar lite när jag kommenterar nu - förstår att det är mer än en person härinne som jobbar med arbetsmarknadspolitik i någon form, har åsikter eller har fått sig en skopa av dagens arbetsmarknad. Jag kan inte tycka att någon har mer eller mindre rätt än den andra, bara att en del kanske raljerar lite väl mycket och generaliserar ihop en stor grupp människor till något homogent av något slag. Vi vet ju alla att det finns lata människor och pigga varianter med, så förstår inte riktigt den diskussionen? Vad jag vet däremot är att alla inte får en chans överhuvudtaget för att arbetsmarknaden är svår att komma in på och att rätta kontakter och lite tur har blivit allt viktigare. Lite tur, kan vara att man är född i rätt familj med pengar, så att man kan få hjälp med den första lägenheten i en storstad där det är lättare att få jobb osv.. Med lite otur föds man i en familj med föräldrar med låg inkomst, eller kanske bidrag och då blir det ju svårare, även om det inte är omöjligt såklart. Arbetsmarknaden ja, sitter man som jag och glor dag ut och dag in på annonser om lediga jobb och checkar folks cv:n så vet man ju också att det inte finns så värst mycket lediga jobb som är heltid, tillsvidare som inte kräver en högre utbildning och att detta är rätt nytt för nuvarande generationer och föregående fick komma in på arbetsmarknaden ändå. Denna arbetsmarknad har vi ju skapat själva och fortsätter vi att skapa själva och ungdomarnas attityd, jaaa kära föräldrar, de brås ju på er och jag måste nog säga att.. jag tycker att ni har lyckats bra, för de flesta är rätt trevliga ändå. Ja och Skugges artikel, ja att raljera känns ju tragiskt, för bara för att man har ungar och har träffat några yngre som inte sköter sitt jobb, så vet man ju inte allt om unga. Då kanske man som arbetsgivare ska fundera på hur man gör när man rekryterar istället för att dra en eller flera generationer över en kam? - men ja, det var lite lösa tankar och tack för en bra text som väckt många tankar hos mig iaf, som alltid Blekk!
GillaGilla
Det här är första gången jag läser din blogg och jag måste säga att det här var mycket bra skrivet!
GillaGilla
Hej,
Det går inte att dela denna ypperliga text, varför inte? Går bara att dela via twitter.
GillaGilla
Att de unga upplevs som lata nuförtiden, tror jag beror på att när de inte har något att göra, är det smartphonen eller datorn som blir alternativet.. När jag var ung fanns inte elektroniken, så när jag inte hade något att göra, blev det spontanidrott, t.ex. fotboll eller landhockey istället.
GillaGilla