Jag får ofta mail från er läsare. Den vanligaste frågan jag får handlar, tyvärr, om tips på hur ni kan hjälpa er vän som har ätstörningar eller som ni tror har ätstörningar. Jag har skickat tipsen till många av er, och publicerar dem nu här så att alla kan ta del av dem. De utgår främst från ett perspektiv där en person tror eller vet att en vän har ätstörningar. Vännen i fråga kanske inte pratar om det, gömmer ätstörningen eller inte vågar söka hjälp.

Fråga spontant och avslappnat ”Hur mår du?”. Antagligen kommer din vän blixtsnabbt svara att hen mår bra, överrumplad av din fråga. Kanske vill hen inte prata om det just då, det finns ofta en rädsla och känsla av tabu att prata om det. För din vän kan ätstörningen varit en hemlighet eller en gömd sjukdom i flera år, och att helt plötsligt och oförberett börja prata om det kan vara enormt svårt.

Vid ett annat tillfälle kan du säga: ”Du vet att du kan prata med mig om du vill, om hur du mår eller vad som helst.” Även din vän först säger att allt är bra, så börjar hen fundera på sitt mående och hur det egentligen är. Din vän vet nu att du bryr dig och att du kommer lyssna när hen vill prata. Tillit är också viktigt, din vän måste känna att hen kan lita på dig. Oftast är det en rädsla, som ätstörd, att en kommer tvingas börja äta om en berättar för omgivningen. Det gör att många inte berättar, utan fortsätter med sitt ätstörda beteende i hemlighet.

Prata inte om mat, träning, vikt, ätstörningar, ätande och kropp med din vän. Det kan kännas påtvingande för din ätstörda vän att någon annan påpekar ätande, matvanor, träningsvanor med mera. Låt din vän göra vad hen känner att hen måste för att orka igenom dagarna, även om det är destruktivt. Det är väldigt arbetssamt att vara ätstörd, och det blir ännu jobbigare om en vän ofta pratar om att en borde börja äta normalt eller sluta vara fixerad vid mat.

Se till att någon vuxen tar hand om din vän istället. En vuxen, oavsett om det är en förälder, släkting, vän eller kurator ska se till att din vän får professionell hjälp (om hen inte redan får det). Prata med dem och be dem kontakta ett ätstörningscenter där ni bor. Ett tips är Frisk & Fri, där det finns information om var man kan vända sig.

Det är inte ditt ansvar att se till att din vän blir frisk, det enda du kan göra är att förklara för hen att du finns där för att prata, gråta eller kämpa sig ur en eventuell ätstörning. Jag förstår att det är frustrerande, men tyvärr finns det inte så mycket du kan göra mer än att visa ditt stöd och att finnas där för din vän om hen vill prata eller söka hjälp. Det är inte ditt ansvar att ta hand om din vän. Du ska orka ta hand om dig själv också.