Lady Dahmer skriver bra om hur dåligt man måste må för att det ska vara okej att inte orka. Hon sätter ord på mycket sanningar, bland annat den om att det är svårare för en person utan socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital att bara ”ta sig i kragen”.
En annan sak jag tänker på när jag läser Dahmers text är att när man frågar sig hur dåligt man måste må för att det ska vara okej att inte orka, så förutsätts det ändå att det måste finnas orsaker till att en människa inte orkar.
Jag har på senare tid inte riktigt orkat med vad jag brukar orka. Ständigt med känslan av att jag måste förklara varför jag inte orkar. Men är du utarbetad? Ja, antagligen. Mår du dåligt? Inte så jättedåligt, nej. Är du trött? Ja, jämt.
Måste en människa försvara varför hen inte orkar? Jag hade gillat om det var accepterat att helt enkelt säga att man inte har lust, inte vill eller inte orkar. Inte idag. Människan måste få lov att inte orka, även utan tydliga anledningar.
Sedan kanske det är så att det finns bakomliggande anledningar till att någon inte orkar, men det kan också vara så att man inte känner för det. Tänk om alla hade gjort vad de känt för, och inte vad de kände förväntades.
Tänk vad annorlunda ens dagar hade kunnat se ut. Nu ska jag göra vad jag känner för och ligga i sängen hela dagen.
Bra reflektion. Undrar vem det är som bestämt att vi människor ska göra så otroligt mycket hela tiden? Det är väl kanske den genomsnittliga synen att man ska jobba åtta timmar om dagen, minst. Och när man inte jobbar ska man ta tag i sitt liv på annat sätt. Det är svårt att efter en dag, då man trots ”bättre” vetande inte tagit sig för ett enda smack, veta om man har dåligt samvete för att man borde ha det eller för att man faktiskt ångrar att man inte utnyttjade dagen bättre. Man märker hur som helst att man försöker försvara sin lättja för sig själv. Det skulle nog aldrig en katt göra.
GillaGilla
Jag vet, jag stör mig också på det här med att man nästan måste försvara att man ”bara” vilat en dag. ”Men vad gjorde du igår då? Kollade på en serie? Promenerade? Lagade massa mat?” Som att man aldrig får lov att bara ligga och vila, sova, läsa etc..
GillaGilla
Rätt! Känner exakt så. Känner mig alltid som en dålig människa bara för att jag inte gillar att socialisera 24/7 och faktiskt prioriterar ensamtid.
Får liksom intala mig själv att jag är okej som jag är - lat och i behov av att vara ensam. Det är så jag samlar styrka liksom, mental styrka!
GillaGilla
Samma här. Jag måste ha min egentid, annars går jag under. Jag gillar att socialisera, men i måttliga mängder, jag orkar inte med det jämt.
GillaGilla
Åh JA, det här har jag tänkt på jättemycket! Du sätter fingret exakt på det. Just att en alltid måste argumentera för sina val, särskilt sina nej. Att det kanske är okej att banga om en har sovit tre timmar, men inte om en har sovit sex. Jag har varit i sammanhang där det har skapats ganska hård förväntan på att orka väldigt mycket, särskilt i teatersammanhang. Du ska orka repa i 13 timmar, du ska fortsätta fast du har magkatarr och somnar på bussen hela tiden, andra klarar det så varför klarar inte du? Det är viktigt att prata om de grejerna, vilka konventioner vi skapar och vilken respekt, eller brist på respekt, vi har inför folks val. Viktigt viktigt.
GillaGilla
Ja, men verkligen. Plus att man nästan måste ha en ursäkt för att man inte orkar: ”är du deprimerad?” ”låg du sömnlös inatt?” etc. Tycker det borde vara okej att ”bara” banga för att man inte vill..
GillaGilla
Jag tycker det är helt Ok att inte ha lust eller inte orka saker utan att behöva förklara sig om det är tillfälliga faser i livet, det händer alla. Men om bristen på ork eller lust får hela ens tillvaro att halta och man är i ett konstant nolläge och det pågår länge då är det dags att söka hjälp för då handlar det om något helt annat och i det läget klarar man oftast inte att komma tillbaka på egen hand.
GillaGilla