Det senaste har det diskuterats mycket vegetarianism/veganism och djurrätt inom delar av den feministiska rörelsen. Bland annat har man diskuterat huruvida djurrätt ska vara en del i en intersektionell feminism. Amra och Adori har skrivit bra om detta. Man har också diskuterat veganism, klass och politik (främst på twitter) vilket jag vill skriva om.
Frågeställningen lyder: Är veganism en klassfråga? (jag skriver från och med nu bara veganism, men åsyftar även vegetarianism)
Somliga menar att veganism inte alls är en klassfråga eftersom veganmat är billigare än kött.
Jag säger att veganism är en klassfråga, eftersom klass handlar om så mycket mer än pengar i plånboken. Klassbegreppet delas, enligt vissa, upp i tre delar: ekonomiskt kapital, socialt kapital och kulturellt kapital. Ett ekonomiskt kapital handlar om pengar och materiell tilllgång, det sociala kapitalet handlar om socialt kontaktnät och släktband och kulturellt kapital handlar om ens exponering för finkultur, ”god smak”, värderingar och liknande.
Alltså är det felaktigt att säga att alla, oavsett klasstillhörighet, har samma möjligheter och förutsättningar att bli veganer eftersom veganism inte handlar om huruvida det är billigt eller dyrt. Det handlar lika mycket om huruvida man befinner sig i sociala kretsar där man kommer i kontakt med veganism, om möjligheten att söka information eller bli given information av folk i sin närhet m.m. Det handlar också om vad ens sociala grupp har för värderingar och vad man inom gruppen anser vara politiskt korrekt eller ”god smak”. Alltså är det sociala och kulturella kapitalet lika viktigt när man diskuterar veganism utifrån ett klassperspektiv.
Veganism behöver dock inte vara kopplat till medelklass eller arbetsklass. Tvärtom. Inom medelklassen råder ibland en större köttnorm än inom arbetarklassen. Där kan det vara minst lika svårt att sluta äta kött och börja äta veganskt, även om inte ekonomin är vad som tryter, utan snarare den sociala gruppen. Att gå utanför köttnormen och börja laga vegansk mat kräver både tid, energi, kunskap och pengar. Rimligtvis borde dock dessa faktorer innebära större hinder för under- och arbetarklass.
Dessutom är det delvis felaktigt att påstå att veganmat är billigare än annan mat, eftersom detta är helt beroende på vad man äter. Återigen handlar det om vilken kunskap och information man kan tillförskaffa sig. För vissa är det ett enormt stort hinder att sluta köpa vegansk mat i form av dyrt halvfabrikat och istället börja göra egna biffar på bönor och linser.
Så ja, veganism är en klassfråga. Inte enbart på grund av ekonomiska faktorer utan även på grund av sociala och kulturella faktorer som inte varken möjliggör eller ger rätt förutsättningar att sluta äta kött och börja äta gött.
Bra text, men jag saknar det internationella perspektivet! Globalt är ju djurindustrin inte en producent av livsmedel utan en KONSUMENT av livsmedel (inräknat ytor och resurser som hade kunnat användas för odling av livsmedel), och för många handlar klass inte om kapital (ekonomiskt, socialt, kulturellt) utan om överlevnad (mat, vatten, skydd, etc.). Därför är veganism i min mening även en klassfråga i det att det handlar om att få stopp på praktiker och industrier som i slutändan alltid innebär förtryck av fattiga. Det är som ett äventyrsbad i öknen; för somliga är det problematiskt för att de inte har råd med inträdet eller inte kan simma eller whatever, för andra är det problematiskt för att deras dricksvattenbrunnar sinar.
Men jag menar inte att det här säger emot något av det du skriver! Snarare tycker jag att det gör det ännu angelägnare att ta sig an veganismens och djurrättsaktivismens inhemska klassproblematik. Först när dessa frågor slutar handla om ”smak” och ”livsstil” och andra lyxanstrukna ord kan de på allvar engagera folk som de globala rättvisefrågor de egentligen är (för både djur och människor!).
GillaGilla
Intressant, tack!
GillaGilla
Bra skrivet! Känns tyvärr som att klass ofta likställs med ekonomiskt kapital, och det i många frågor. Påminner mig lite om diskussionen om tillgängligheten till högre utbildning, där det känns som att många (liberaler) tror att utbildning inte längre är en klassfråga bara för att studier är ”gratis”, och att alla har möjligheter till lån. De andra faktorerna glöms bort.
GillaGilla
Ja, håller med. Det verkar vara så långt analysen går, att räkna kronor och ören.
GillaGilla
Äh. Så där kan man ju i så fall säga om precis ALLT.
GillaGilla
Ja, mycket i alla fall. Klass genomsyrar mycket.
GillaGilla
Jaa, och samma sak är det med att konsumera miljömedvetet, äta eko osv. Har haft åtskilliga diskussioner med matnördar på mitt jobb, som tycker att ”alla har råd! Det behöver faktiskt inte vara dyrt!” och ”varje enskild person har lika mycket ansvar att konsumera rätt” och ”man kan ju äta bra kött en gång i veckan istället för dåligt varje dag!”.
Gah, skjut mig! Dels visar det på typ noll empatisk förmåga och förståelse för att folk har olika livssituation, och dels missar man helt det stora viktiga perspektivet, att det är ett fåtal människor och stora företag som sitter på den riktiga makten. Det är naivt att tro att ens egna konsumtionsvanor är det enda/bästa sättet att förändra världen.
GillaGilla
Ja, håller med. Resonerar ungefär samma i miljöfrågor, där jag har en mer cynisk bild av strukturförändring.
GillaGilla
Jag har inte ätit kött på 15 år men är inte vegan. Försöker nu bli det men tycker det är svårt. Att skippa kött är kanske billigare än att äta det men att skippa mjölkprodukter och ersätta med veganska alternativ är dyrt. T.ex. vegansk ost och soy/havregurt är svindyrt. Dessutom är jag dålig på att laga mat och tycker inte ens att det är kul. Jag är inte den som improvoserar ihop en fantastiskt måltid utan vegansk kost kräver en noggrant planerad matsedel och veckohandling samt ork att laga mycket av det jag tidigare köpt färdigt från grunden istället. Någonting jag inte alltid orkar med. Det här är svårt för mig för jag vill så gärna vara 100% vegan av både moraliska skäl samt för min hälsas skull. Tiden, pengarna och intresse för matlagning finns dock inte. Just nu gör jag så gott jag kan. Inget kött men mjölkprodukter ibland när det veganska alternativet är för dyrt eller tidskrävande.
GillaGilla
Det håller jag med om. Personligen hade det varit ett större steg att gå från vegetarian till vegan, än från köttätare till vegetarian. Just på grund av substitut, ost, grädde m.m. Har ej heller kunskap och orkar inte skaffa den i nuläget.
GillaGilla
Har noterat att jag får ett helt annat bemötande om jag ber och ägg- och mjölkfritt, än om jag ber om vegan. Det är enklast för mig att säga så när det är bråttom i lunchkön, mycket folk på caféet eller var jag nu håller hus. Service-nivån sjunker ofta så fort en yppar ordet ”vegan”. Bara ordet verkar så otroligt laddat.
GillaGilla
Jag tror att det kan grunda sig i okunskap och rädsla också. ”Vad är veganskt? Det borde jag veta, hehe”. Säger man ägg- och mjölkfritt så känner inte sig den stressade personalen dum eller utsatt. Förstår du hur jag menar? Tkr självklart alla bör veta vad vegan är, men det är ju långt ifrån verkligheten..
GillaGilla
Fast jag tror också att det är viktigt att fråga efter veganskt. Då visar man att det finns en efterfrågan samtidigt som kunskapen förhoppningsvis ökar.
GillaGilla
Precis. Klassbegreppet är ju mångfacetterat som du påpekar, en kan lätt fastna i enbart den ekonomiska aspekten när en snackar klass. Bra att du nyanserar och vridervänder på diskussionen!
GillaGilla
Även om vi ser till vem som är feminist, antifascist med mera så blir det en klassfråga – det är fler välutbildade ur medelklassen som stödjer de idéerna än i andra samhällsskikt. Även om det är fler av en särskild klass som är veganer (och det således är en klassfråga) betyder det inte att en kan avfärda veganism, eller framförallt förtryck av djur som en lyxhobby. Jag har alltid sett djurförtryck som det värsta förtrycket sedan … slaveriet (?) och är väldigt glad att jag inte är född till ett djur. Är 1000 ggr hellre kvinna i en patriarkal värld än djur i denna köttätande värld. Jag tycker att det är konstigt att de som identifierar och orkar engagera sig emot vissa förtryck (exv mot kvinnor, rasifierade, homosexuella) helt skiter i det vidriga förtrycket som djur utsätts för varje dag. Dessutom är det lättare att sluta äta djur än att exempelvis förändra hela samhällets attityd. Jag vet inte. Jag är emot allt förtryck och tycker inte att de ska delas upp/in.
GillaGilla
OBS!! Menar ABSOLUT INTE att likställa rasifierade med djur!! Inte heller är detta en önskan om att inbegripa djur i en intersektionell feminism. Vill dock inte att djurförtryck ska avfärdas som en lyxffråga för medelklassen. Det är ändå djurs liv.
GillaGilla
Håller med dig Olga. Konstigt resonemang. Förtryck är väl alltid viktigt att undvika? För att ge lite perspektiv kan en ju tänka att det även krävs tid och engagemang för att skaffa den kunskap som krävs för att identifiera patriarkatet och ibland helt vända om sitt sätt att tänka. Jag hittar fortfarande dagligen saker hos mig själv (sätt att se på saker, kommentarer, vilka skämt jag skrattar åt osv) som grundas i patriarkatet och som jag måste träna bort. Veganismen kom jag in i direkt. Det är inte lätt att våga inse sin roll i förtryckande strukturer och det är inte superlätt att göra något åt det, men det är ju verkligen värt ett försök.
GillaGilla
Word! (igen)
GillaGilla
Word!
GillaGilla
Jag håller så med!!!
GillaGilla
Veganism är väl en klassfråga i den mening att den som väljer veganism inte är den som primärt drabbas, och att allt ifrågasättande av förtryck som inte direkt drabbar en själv är ett privilegium för de som inte har fullt upp med att hålla sig över ytan? Att det finns tydliga hinder för oss att bli av med strukturella förtryck bör få oss att kämpa mer, inte rycka på axlarna och konstatera att ”klass spelar roll”.
GillaGilla
Off topic… Men tänkte på dig när jag såg den här jobbannonsen, litet tips bara om du skull känna för att söka:
http://www.arbetsformedlingen.se/4.38a41afd11d99fbdb65800016.html?url=-123388378%2FStandard%2FPlatsannonser%2FVisaFritextAnnonser.aspx%3Fids%3D10312037%26q%3Ds%2528sn%2528personligt%2Bombud%2529sida%25281%2529ar%252820%2529%2529&sv.url=12.38a41afd11d99fbdb65800021
GillaGilla
Jag tänker också på att det kan vara en fråga om var en bor, många mindre mataffärer som inte ligger i typ *sToCkHoLmS iNnErStAd* har inte ens grejerna en behöver för en vegetarisk eller vegansk kost. Det kan vara tillräckligt svårt för mig att hitta röda linser på mitt ICA och då bor jag ändå i centrala Göteborg. Fatta då hur det är om en ”bara” har en lanthandel eller ett litet livs att tillhandahålla.
GillaGilla
Håller med om precis allt du skriver! Vill också tillägga att veganism för de flesta veganer även är en solidarisk handling mot dem som inte kan välja. En vegansk kost kräver mycket mindre odlingsarealer och är mindre energikrävande. Det kräver ofta även en lägre arbetsbörda för de som producerar maten. Detta är solidariskt med resten av världen då fler människor i världen kan få mat i magen om fler (som har möjligheten att välja) väljer en vegansk kosthållning. Då kött globalt sett är dyrt och sett som en lyx är det heller inte många mycket fattiga som äter kött mer än någon gång ibland. De rika i världen konsumerar mycket kött gör även att det blir ett ideal att sträva mot, precis som bilkörning och överkonsumtion, för utvecklingsländernas allt rikare befolkning. Vi som kan välja bör sluta äta kött och djurprodukter!
GillaGilla
Gäller inte samma sak feminism och anti-rasism? Om en växer upp i en sexistisk och rasistisk miljö så ses väl inte det som en ursäkt att vara sexist och rasist? Med internet är all information lättillgänglig så väl feministisk och anti-rasistisk som djurrättslig.
GillaGilla
Vet inte om någon redan har sagt men passar på att påpeka att klass handlar lika mycket om tid som kunskap/pengar. Att börja laga veganmat kräver ändå en del research (om man inte köper pissiga halvfabrikat) och är man typ ensamstående med tre ungar och ett heltidsjobb kanske det inte är den största prioriteringen.
GillaGilla
Ah jag nämnde det i inlägget. :) Håller med.
GillaGilla
Sen kan det handla om att en ej har möjlighet pga olika kostbehov såsom allergier. Jag är själv allergisk mot de flesta veganska ”köttsubstitut” som innehåller proteiner. Tål ej soja eller baljväxter (bönor, ärtor osv) och liknande, så jag och andra med samma allergier har ej möjligheten att skippa köttet, äggen, mjölken osv. Kanske inte den vanligaste allergin, men den finns. Tänkte bara dra in ett annat perspektiv haha :)
GillaGilla
I ditt fall verkar det vara en fråga om (brist på) kunskap och inte allergi. Protein finns i all hel mat, det går alldeles utmärkt att äta veganskt utan baljväxter (inklusive soja). Du kommer inte få proteinbrist så länge du äter mat i rekommenderad kalorimängd (hel mat alltså som frukt, rotfrukter, grönsaker, nötter, frön, spannmål (fullkorn), inte strösocker/olja/godis).
Med andra ord, du har full möjlighet att skippa kött och övriga animalier, din baljväxtallergi är inte alls ett hinder utöver att du själv använder det som ursäkt, av vilja eller av okunskap. Jag hoppas att det handlade om okunskap så att du nu väljer att bli vegan! :)
GillaGilla
Hej! Har skrivit ett svar/en fortsättning på det här inlägget.
http://rikardsagersanningen.blogspot.se/2014/07/veganismen-och-arbetarklassen.html
GillaGilla
Jag tycker ofta att du skriver mycket bra, läsvärt och intressant, men jag vet inte riktigt vad du vill säga med den här texten. Att folk har olika förutsättningar att komma i kontakt med djurrätt, och därför ska underklass/småstadsbor/fattiga undantas från det ansvar de har för att miljoner djur plågas och dödas bara i Sverige varje år? Ska de också undantas från det ansvar de har för sina rasistiska och sexistiska handlingar, i den mån de utför sådana? För att det bara är människor med privilegier (pengar, tid, tillhör normen, kan googla) som har tid, ork och möjlighet att kämpa? Jag köper det inte. Rätta mig om jag har fel, men jag har en känsla av att när vänstern säger att något är en klassfråga, så ligger det ett outtalat avfärdande under ytan. Lyxhobby, som Olga skrev. Nu vet jag inte om det är det du menar, men jag har som sagt svårt att förstå vad det är du vill säga. Jag är uppvuxen i en liten håla i en bondekommun. Ingen jag kände var vegetarian. Jag visste knappt att det fanns sådana. Tills jag en dag läste en artikel om några barn som var vegetarianer. Och då var det helt självklart att jag också skulle bli det. Det fanns inga ersättningsprodukter i affären över huvud taget. Det var att blötlägga och koka bönor som gällde. Oförstående föräldrar. Hånfulla kommentarer från de andra högstadieeleverna. Jag har medelklassbakgrund ekonomiskt sett, men socialt och kulturellt var det en öken där jag växte upp. Mobbare, hembränt och EPA-traktorer var det som fanns. Varför skulle den miljön ”ursäkta mig”, om jag trots att jag kommit i kontakt med vegetarianismen valt att fortsätta äta djur? Jag får ibland en känsla av att många som för kampen på andra håll, mot rasism, sexism osv, inte klarar av att möta blicken från de djur som de sätter i sig trots att de vet bättre. De ser sig själv som goda människor, och det är de förstås på dessa områden, och det blir någon slags kortslutning (kognitiv dissonans) när någon pekar på områden där de faktiskt kunde göra väldigt stor skillnad med små ansträngningar. Och då dyker det upp olika typer av ursäktanden, förklädda till klassanalys eller liknande. Så kallade ”rationella” förklaringar till varför de inte behöver sluta äta djur. Nu vet jag att du är vegetarian, så det här är inte en anklagelse riktad mot dig. Det som stör mig är att människor som vet bättre, som borde veta bättre, avfärdar kampen för de varelser som är de allra mest utsatta, de som plågas för människors höga nöjes skull, för människors lättjas skull, genom att hävda att det är en lyxhobby som man är för fin för att befatta sig med.
GillaGilla
Men fundera på vad som hänt om du aldrig läst den där artikel om vegetarianer? ALLA idag kommer säkert i kontakt med termerna, men pga klass har långt ifrån alla möjlighet att bli det. Men bra att du blev.
GillaGilla
Anna skriver ju att hon hade långt ifrån alla möjligheter att bli det, och beskriver hur situationen som hon blev vegetarian i inte alls var gynnande möjligheter enligt någon klassanalys, och att det var just att få veta om termen som var tillräckligt för att bli övertygad.
Alla kan inte bli veganer rakt-up-och-ner idag, men att det skulle vara ”långt ifrån alla” som har möjligheten stämmer bara inte.
GillaGilla
Tänker inte heller att man kan likställa sexism med att äta kött. Att sluta äta kött är inte något som går att sluta med lätthet, däremot att sluta säga sexistiska saker går att göra utan hinder. De som aldrig kommer i kontakt med feminism och olika begrepp som sexism/patriarkat/hegemoni kan ändå agera som medmänniskor som behandlar kvinnor väl tex…
GillaGilla
Okej, då tycker vi olika helt enkelt. Om jag inte hade kommit i kontakt med vegofrågan just då, hade det bara varit en tidsfråga innan jag gjorde det. Jag köper som sagt inte resonemanget att klass så som du skriver om det skulle göra att vissa inte har möjlighet att sluta äta djur. Beroende på vad man är i för socialt sammanhang kanske det inte är så lätt att sluta vara sexist heller, om jargongen i gänget är sådan. Jag tycker att det är en mycket bra analogi. Och jag tycker inte att dessa sociala och kulturella sammanhang är några ursäkter för att fortsätta delta i förtryck efter att man fått veta att de existerar. De kan vara en förklaring till att det tar tid och på ett personligt plan är svårare för vissa än andra. Det kan vara ensamt och motigt, jag har själv varit där och jag förstår att alla inte orkar. Och det är bättre att göra någonting litet än inget alls, om det så ”bara” är en vegetarisk lunch i veckan eller att se till att inte flåsa kvinnor i nacken på väg hem från bussen sent på kvällen. Som jag ser det har i princip alla möjlighet att välja vego, men alla har inte intresset, modet, orken eller viljan. Då är det mer ärligt att säga det, att man inte är intresserad, att man inte vill, att man inte orkar bry sig, i stället för att komma med, som jag ser det, bortförklaringar om att man inte kan för att man tillhör en viss klass. Nu har jag inte koll på hur du definierar din klasstillhörighet, så jag vet inte om din text är personlig, eller om det är ett resonemang om andra människor. (Ska man prata om personligt ansvar kontra strukturer i ett vidare perspektiv finns det förstås mycket som måste göras på det politiska planet när det gäller djuren, men det är lite offtopic just i det här sammanhanget tycker jag.)
GillaGilla
Då ger du här en tydlig motsättning till dig själv; sexism är tydligt och enkelt fel för alla att inse medans veganism kräver mycket mer kunskap och tid för att genomföra.
De flesta veganer håller inte med om att det skulle vara något svårt med att äta (mer) veganskt, och som alla icke-feminister visar tydligt så är det ju inte helt självklart att en inte ska vara sexistisk.
GillaGilla
Här märker vi tydligt att du gör ett aktivt val att äta kött och förtrycka djuren MEN att du behöver någon form av ursäkt för att må bra över ditt val.
Jag tycker att var liv har exakt lika mycket värde och jag ser inte varför man ska få plåga och döda djuren.
Personligen tycker jag inte alls att veganism är en klassfråga utan en fråga om hur mycket en är villig att ge upp för de övriga arterna.
GillaGilla
Reblogga detta på shutupletmefinish.
GillaGilla