När kroppen förändras

Skärmavbild 2014-06-11 kl. 14.38.19

Det senaste har jag tänkt mycket på det här med hur kroppen förändras. Att kroppen förändras av olika skäl, ibland väldigt uppenbara skäl och ibland mindre tydligt definierade skäl. Kroppen förändras av puberteten, menstruation, ätstörningar, sjukdomar, skador. Kroppen förändras av medicinering, depression, hormonbehandling, träning, lycka, graviditet och åldrande.

Jag tänker att det kan vara enklare om kroppen förändras om någonting som t.ex. en graviditet ligger bakom. Då kan man logiskt resonera att kroppen måste förändras eftersom den burit på ett barn i nio månader. Men ibland finns det inte lika uppenbara skäl till varför ens kropp förändras, den bara gör det.

Jag tror att det ibland kan vara svårt, i synnerhet för unga vuxna tjejer, vars kropp så länge betraktats och bedömts, att förhålla sig till detta. Ibland upplever jag att kvinnor måste ha en ”ursäkt” till varför deras kroppar förändras, det blir ett sätt att legitimera någon annans kroppsform.

Det senaste året har jag märkt att min kropp förändrats. Inget drastiskt, men det har fått mig att bli mer medveten om att kroppen inte är en fast form, utan något som man måste vara beredd på förändras. Jag har märkt att vissa kläder blivit för små eller att någon bh inte passar. Initialt reagerade jag relativt negativt, vilket har att göra med mina tidigare ätstörningar. Jag blev helt enkelt rädd för att kroppen förändrades, nu när jag äntligen börjat acceptera och tycka om den.

Jag la ingen direkt värdering i att jag gått upp eller ner i vikt, det var snarare förändringen i sig som var det jobbiga. Kanske en känsla av att tappa den där kontrollen jag hade, ett kontrollbehov jag envist inbillar mig att jag inte längre har. Jag ljuger för mig själv.

Sedan kom jag på ett tankesätt som hjälpte mig, och det är därför jag skriver detta inlägget. Jag försöker tänka: ”När livet förändras, vore det konstigt om kroppen förblev oförändrad”.

Jag menar, min kropp har gjort en massa saker genom åren. Rest, promenerat, simmat, ätit, sovit. Även om inte alla kroppar har samma (fysiska) möjlighet att göra allt, så genomgår de flesta kroppar olika typer av förändringar av en rad olika skäl (eller icke-skäl). Så genom att tänka så, att livet förändras och därmed även kroppen, har jag blivit något lugnare med att se min egen kropp förändras.

Andra inlägg på samma ämne:
Killar och ätstörningar (tar upp ett transperspektiv)
Tänk på vad din kropp kan göra för dig, inte vad du kan göra för din kropp

12 kommentarer

  1. Emmie/Nocic · juni 11

    Riktigt bra skrivet. Det är ett faktum, kroppen förändras, och man kan inte göra annat än acceptera detta. Men visst, jag kan se bilder på hur jag såg ut för 10 år sedan och tänka ”fasiken, önskar jag hade den kroppen igen”, men det går ju inte, så jag accepterar bara att min kropp förändras med åldern, sjukdomar, arbete osv.

    Gilla

  2. Elin · juni 11

    Man borde låta kroppen förändras på ett hälsosamt sätt och inte försöka motverka förändringen. Det betyder att man har levt livet så som det ska levas. Koncentrera sig på rätt saker. Om 20 år vill man inte komma ihåg hur man försökte få kroppen att se ut som man ville. Man vill kunna titta tillbaka och se att man jobbade, träffade vänner, levde livet.

    Gilla

  3. Isa · juni 11

    Jag försöker tänka att det finns ingen perfekt kropp, utan bara olika former av operfekthet som jag får förlika mig med. Och det är lite skönt, för jag får inte alls samma press att förändra kroppen utan känner istället att det inte spelar någon roll om jag bantar eller tränar, jag blir aldrig nöjd ändå. Så då kan jag lika gärna skita i hela grejen och äta kakor istället.

    Gilla

  4. P · juni 11

    Hej,
    Jag undrar om du vill dela med dig om (det kanske du redan har gjort i tidigare blogginlägg) du har ”självläkt” din ätstörning eller behandlats och blivit friskskriven?
    Jag förstår om du inte vill ge svar, men jag chansar.
    Ha det bra och tack för att du delar dina tankar och åsikter, jag följer din blogg slaviskt.

    Gilla

    • HEJ.BLEKK.se · juni 11

      Jag gick hos BUP i samtalsterapi något eller några år, det är väl typ det. Plus att jag hade vägningar hos doktor, men det var inte för att bli frisk, mer för dem att hålla koll på mig när jag var som sämst.

      Kram!

      Gilla

      • P · juni 11

        OK, tack för ditt svar. Kram tillbaka!

        Gilla

  5. Emelie · juni 11

    Du är fin och underbar <3 (snälla, en kommentar på Blondinbellas "tio bra saker Alliansen gett oss")

    Gilla

  6. P · juni 11

    Hej igen,

    Det är inte meningen att kapa kommentarsfältet till detta inlägg, men jag bara måste. Jag slog upp Petra Tungårdens modesidor i Metro för att jag såg en bild på henne på framsidan med en klänning jag gillade. Jag blev dock omedelbart sur och illa berörd. En av bildtexterna säger; ”Drapering. En av säsongens största stränder är den draperade. Perfekt om du inte orkar gå och hålla in magen hela dagen. Dessutom får du en smickrande mer kvinnlig siluett som är förlåtande”. Jag håller som bäst på att utforma ett mail till Petra T. och Metros redaktion, men jag tror att jag är för arg för att uttrycka mig diplomatiskt nog för att få fram budskapet. Några synpunkter på detta?

    Gilla

  7. Jessica · juni 11

    Det som dock är väldigt jobbigt när din kropp förändras för att du är gravid är att helt plötsligt är ens kropp någon slags allmän egendom. Vuxna människor du aldrig tidigare har träffat känner att det är helt ok att kommentera ens kropp. Jag har också haft ätstörning och under mina graviditeter gick jag upp 30 kilo i vikt. Det var jobbigt i sig men att VARJE DAG få höra från typ alla jag mötte hur STOR jag var, det var så jobbigt att hantera att jag i slutet av min första graviditet inte ville gå utanför min dörr. Jag isolerade mig för att slippa höra kommentarer om min kropp. Andra gången var jag mer förberedd och svarade nästan alltid: ”det har inte du med att göra” när någon tyckte sig ha rätt att komma med kommentarer.

    Gilla

  8. philipekstedt · juni 11

    Spännande tankar! Din slutsats var: När livet förändras, förändras även kroppen. Jag tycker att det är klokt resonerat, de som hade svårt att acceptera kroppsliga förändringar innan fick nog tröst av dina ord. Samtidigt betyder det att om man får kontroll över sitt liv så får man kontroll över sin kropp. Det är inte lätt men det gäller att sätta upp mål, både kort-och långsiktiga, för att förbättra sin tillvaro. Bra inlägg :)

    Gilla

  9. Ping: Lite bilder att jämföra med om någon månad eller två. | Philip Ekstedt
  10. Ping: EDAW dag 5: Att vara frisk från en ätstörning | HEJ BLEKK

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s