Det strukturella perspektivet tycks gå att applicera på mycket, men inte på arbete. Arbete värderar vi fortfarande individuellt, och det är helt okej att kommentera folks arbeten med nedlåtande ton. ”Varför jobbar du DÄR?”
I de flesta andra områden är vi inte lika dömande. Kvinnan som blivit utsatt för sexism har vi (feminister) analys att förstå att det inte är något hon kan rå på. Vi (feminister) frågar inte vad hon hade på sig eller vad hon sagt tidigare.
Nej, vi förstår att hon är del av ett större system. Vi förstår att det är ett strukturellt problem och att det beror på att vi finns i ett patriarkat. Så vi klagar på systemet, lägger skulden där den hör hemma. Såklart.
Men vad gällerarbete är vi (antikapitalister) inte lika kloka. Jag fick själv en kommentar, det är några år sedan nu, om mitt dåvarande arbete. ”Men jobbar du DÄR? Vad besviken jag blir.”
Allt jag ville svara var: ”Ja, jag håller med. Låt mig bada i den jättestora jobb-poolen och välja något softare, som DU tycker passar en sådan som mig.” Men jag knep ihop, skrattade lite. Kommentaren fick mig att skämmas, det kändes som att jag gjorde något fel. När jag egentligen gjorde precis vad som krävdes av mig.
Hur kommer det sig att vi (antikapitalister) har så enormt lite förståelse för att människor i ett kapitalistiskt system måste sälja sin arbetskraft för att få ihop sin vardag? Det är nödvändigt, ett måste. Vi har inte så många val: arbete eller arbetslös, arbeten som inte finns eller arbeten bränner ut oss.
Det sker istället någon slags värdering av arbete, vilket för mig är helt absurt. Ungefär: vilket typ av arbete är mest ärbart? Var ska vi arbeta för att inte någon ska bli besviken? För att man sålt sin arbetskraft (själ enligt vissa), exakt vad vi måste göra för att överleva.
Givetvis räknar jag inte in vd:ar på kapitalistiska storföretag som exploaterar arbetstagare i denna analys, utan arbetstagaren – du och jag.
Jag tycker det är ett sunkigt beteende, i synnerhet av antikapitalister som bör vara toleranta mot individer, som befinner sig i det system de förkastar. Vi borde förstå att det inte är något fritt val. Var tog den strukturella kritiken vägen här?
Det verkar som om blocköverskridande politik är den enda lösningen just nu. Åtminstone är det så den politiska debatten får mig att känna. Att vi måste ”sträcka ut händer, fatta andras händer, hitta nya vägar i nya politiska landskap”. Löfven vill samarbeta med högern, högern vet inte vad den vill, Sverigedemokraterna vill leka jättebebisar och Fi skriver krönikor jag inte förstår.
Så här: Det finns ett alternativ till det här. Det finns ett parti som aldrig skulle föra en blocköverskridande politik, som aldrig skulle ha borgerliga ministrar, som aldrig skulle rösta igenom liberala idéer. Ändå låter det på den politiska debatten idag som att vi måste ta en högersväng för att stänga ute Sverigedemokraterna.
Det är helt orimligt. Vi måste såklart gå mer åt vänster för att stänga ute dem. Vi måste visa på alternativ, fler verkliga, radikala idéer och förslag. Reell vänsterpolitik. Att gira höger kommer aldrig stänga ute högern, det kommer att välkomna högeridéer.
Förutom höger/vänster-diskussionen har alla velat ta reda på huruvida Anna Kinberg Batra, ny partiordförande för Moderaterna med chans (risk) att bli statsminister i extravalet 22 mars, är feminist eller inte. Hon själv låter meddela att hon är feminist, för hon tror på jämställdhet.
Innan jag går vidare vill jag ta tillfället i akt och göra några historiska politiska nedslag.
Här är ett par exempel på hur Nya Moderaterna röstat genom åren.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1974: Nej till fri abort.
1994: Nej till partnerskap för homosexuella.
2006: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.
Och här är ett par exempel på förslag och motioner av Vänsterpartiet.
1920-tal: Avkriminalisera abort, avslogs av borgergliga partier.
1973: Inför könsneutralt äktenskap.
1974: Rätt till fri abort.
1975: Mammografi, mötte motstånd från borgergliga partier.
1979: Åtgärder mot våld mot kvinnor.
1980: Jämställd fördelning av föräldraförsäkringen.
Utöver dessa exempel har Vänsterpartiet generellt verkat för kortare arbetsvecka och längre semester, medan Moderaterna konsekvent röstat emot samtliga förslag. Moderaterna röstade nej till 8 timmars arbetsdag (1919), nej till A-kassa (1936), nej till 40 timmars arbetsvecka (1970) o.s.v.
Det jag vill säga är att det kvittar om Kinberg Batra är feminist. Det är väl trevligt att hon är det, men det är bara trevligt på ett privat plan. Det är, nästintill, irrelevant och ointressant på ett strukturellt plan eftersom den politik Moderaterna driver inte är feministisk. Vad spelar det för roll om en liberalfeminist blir statsminister när motionerna och förslagen de driver igenom i allra bästa fall bara gynnar en högavlönad karriärskvinna likt henne själv?
För att återgå till höger/vänster-diskussionen. Fi skrev en krönika i SvD igår om att det är dags för liberalfeministerna att visa var skåpet ska stå. Hur? Genom att rösta på Fi. De menar att det inte är en slump att Folkpartiet talar om ”feminism utan socialism”, det beror enligt Fi på Fis eget genombrott. Fi säger att de ”tror på liberala feministers förmåga till självständigt och kritiskt tänkande”, och avslutar med att säga: ”Med en röst på Fi 2015 kan liberala feminister visa att de menar allvar med att förtroendet för liberal feminism måste återupprättas.”
Fi bryr sig inte så mycket om höger/vänster och öppnar ständigt upp för blocköverskridande samarbeten. I samma krönika menar Fi att feminism är motsatsen till nationalism. Jag förstår inte hur en feminism som konstant flörtar med borgerlighet och i förlängningen en konservativ, klassomedveten och kapitalistisk politik kan vara motsatsen till nationalism?
Den enda motsatsen till höger är vänster, och mig veterligen är det enbart Vänsterpartiet som med bravur håller sig där.
2. Folk som delar artiklar som banalt bevisar att SD är rasister, wow no shit, ”ta bort mig från facebook om du inte fattar!!!”
3. Att Ernst verkar ha bosatt sig i tv-apparaten.
4. Att Paradise Hotel-deltagarna varje dag säger (med ord) ”handlingar väger tyngre än ord”, men sedan inte handlar efter det.
5. Sebastians bara bringa i ”Bonde söker fru”. Eller ”Brudar lämnar bönder” som jag kallar programmet.
6. Uttrycket ”nytt politiskt landskap”, som verkar vara det enda uttryck politikerna lärt sig i kursen ”Regeringskaos 7,5 hp”.
7. ”Vi har inga pengar, men vill du jobba för oss?” Säg istället ”Vi har inga pengar TILL DIG, men vill du jobba för oss?”
8. Den HÄR artikeln. För i helvete – sluta dela.
9. Eric Haags rumpa.
10. När 56430 tecken i en artikeln går åt till: ”Den här personen sa först detta, sedan svarade den här personen. En tredje person skrev detta. En vecka senare svarade en ny person. I ALL EVIGHET AMEN - SLUT PÅ TECKEN”
Ibland pratar jag om ”genusdualism”. Vad menas med det egentligen? Lena Gemzöe skriver om genusdualism i sin bok ”Feminism”. Där radar hon upp olika egenskaper som anses vara s.k. ”feminina” och ”maskulina”. Dessa egenskaper är alltid varandras motsatser – det är det som är genusdualism.
En man är vad en kvinna inte är. En kvinna är vad en man inte är. Genusdualism är i grunden en extremt polariserande syn på människan. Män och kvinnor (de enda som finns inom genusdualismen) förväntas vara totalt olika, så till den grad att de tillslut blir det. Det är en binär och ignorant syn på kön, och gynnar inget annat än ekonomin.
Genusdualism genomsyrar i stort sett alla industrier, och i förlängningen reklambranschen som marknadsför deras produkter. Man brukar tala om ”market segmentation” (se videon ovan). Market segmentation är att dela upp stora grupper konsumenter i mindre grupper. Ett sätt att dela upp dem är via kön. De tjänar pengar på att dela upp en stor grupp konsumenter i (minst) två grupper – kvinnor och män.
Marknaden profiterar på genusdualism, dvs. att övertyga kvinnor och män att de är varandras motsatser. De tjänar pengar eftersom kvinnor och män nu tror att de behöver konsumera olika produkter beroende på deras (binära) kön, alltså behöver man två uppsättningar av allt.
Du som lever i ett heteroförhållande behöver två olika rakhyvlar, två olika hudkrämer, två olika duschcreme, ja till och med två olika tandkrämer. Du som har en dotter och en son måste köpa två olika uppsättningar leksaker från t.ex. LEGO (som tidigare var genusneutralt, men nu har produkter specifikt för tjejer).
Exempel: Det finns ingen anledning för människor att använda olika rakhyvlar (oberoende av var de på kroppen de används), men ändå designas och marknadsförs rakhyvlar olika beroende på vem de är ansedda för.
Rakhyvlar för män fokuserar på effektivitet, svarta och blå färger, ord som ”real” och ”strong”. Rakhyvlar för kvinnor fokuserar på mjukhet, len hud, rosa och lila färger, ord som ”divine” och ”goddess”. Rakhyvlar för kvinnor brukar dessutom vara aningen dyrare. Egentligen är alla rakhyvlar vassa blad på en pinne, funktionen är densamma – den tar bort hår. På vår hud. Som är likadan. It’s not rocket science.
Förslag på bättre rakhyvlar hade varit neutrala förpackningar med rakhyvlar som är formgivna utefter hårets grovhet/längd/tjockhet. Rakhyvel mjukt hår, rakhyvel grovt hår.
Exempel: Dessa teförpackningar såg jag i mataffären nyligen, te för män och te för kvinnor. YogiTea marknadsför te som något som innehar ”egenskaper”, trots att te aldrig är mer än bara torkade blad du doppar i vatten. De här förpackningarna är inte så tydligt uppdelade, men YogiTea tycker ändå att en uppdelning är nödvändig.
”Men’s Tea” är skrivet i ett hårdare typsnitt än vad ”Women’s Tea” är, som är skrivet i en mjuk, snirklig handstil. Den för män har röd/bruna färger medan den för kvinnor har rosa/lila. Ingredienserna skiljer sig en aning: män får chili, kvinnor får kamomill. En man är hård, en kvinna mjuk.
Marknadsuppdelningen är inte endast till för att vi ska köpa olika produkter i stunden. Själva produkterna är laddade med en massa värdeord och lärdomar, för att vi ska förstå.Hur kvinnor är – mjuka, fina, lena, rosa, fluffiga. Hur män är – hårda, mörka, starka. Denna kunskap genererar mer pengar för marknaden i framtiden, då vi konsumenter redan lärt oss alla deras ”sanningar”.
Förutom att berätta hur kvinnor och män är, befäster de mansnormen. LEGO producerade från början leksaker som var till för både tjejer och killar. Idag riktar de, via marknadsföring, original-LEGO till killar och det nya ”tjej-LEGO” till tjejer. ”Manliga” kläder kan användas av kvinnor, men ”kvinnliga” kläder kan inte användas av män – mansnorm.
Mansnormen är starkt sammankopplad med misogyni, transmisogyni, homofobi och nedvärdering av femininitet. Eftersom en man ska vara hård, stark och mörk kan han inte vara mjuk, rosa och fluffig.
Genusdualism förklarar konceptet att en man är vad en kvinna inte är, och vice versa. Så om en man inte är hård, är han mjuk. Han förlorar då också sin maskulinitet och blir… ja, vadå? Att vara ”kvinnlig” är att vara svag, mesig, fjollig – nedvärdering av femininitet. Alltså kommer de flesta män inte köpa en rosa rakhyvel för ”gudinnor”.
Den enda som tjänar på det här är marknaden. ”Marknaden” är ingen elak gubbe som suttit och bestämt det här, det är en utveckling som pågått under många årtionden. En syn på människan och dennes roll i samhället, där flera olika system påverkat varandra. T.ex. sociala och kulturella strukturer (patriarkat) och ekonomiska system (kapitalism).
Genusdualism bidrar till en snäv, binär och förtryckande syn på kön. Men den gör att vi blir goda konsumenter i ett kapitalistiskt system. Marknaden är glad när vi tror att män och kvinnor är två väsenskilda varelser som måste ha två olika rakhyvlar. Marknaden är glad när vi handlar. Helst två uppsättningar.
Kommer ni ihåg att jag pratat om ett hemligt projekt jag varit med och tagit fram under hösten? Jag kan äntligen berätta mer!
Jag och fem fantastiska feminister och antirasister står bakom detta projekt – en plattform för kulturanalys och kulturdebatt ur ett feministiskt, avkoloniserat och klassmedvetet perspektiv. Vi vill bredda synen på kultur; på fint och fult, på högt och lågt. Vi vill ge fler röster plats. Därför har vi grundat Kultwatch.
Läs gärna artikeln om Kultwatchs syfte i Dagens Arena, och vårt manifest på vår hemsida Kultwatch.se. Du hittar vår facebooksida här. Den 22:a november drar vi igång på riktigt!
Ps. Jag försvinner ingenstans, ni kommer såklart fortfarande hitta mig här på bloggen. :)
