5000:- till kvinnojouren Alla Kvinnors Hus!

MEGASTORT TACK till alla er som köpte en handgjord brosch, tillsammans bidrog vi med 5000 kronor, som nu har lämnats över till Alla Kvinnors Hus. Donationspengarna kommer att användas till det skyddade boendet.

Alla Kvinnors Hus är en kvinnojour i Stockholm som hjälper våldsutsatta kvinnor och deras barn. De erbjuder samtalsstöd, rådgivning, skyddat boende och dagliga aktiviteter som förskola, målning, matlagning m.m. Läs mer om Alla Kvinnors Hus på deras hemsida.

Letar du efter en kvinnojour nära dig? Kolla in ROKS samlingssida.

Samtliga donationer via min webshop horrorpopriots.com:
✔ 5000:- till Unga feminister (12/3 -2014)
✔ 5000:- till Rosenlundstödet (2/12 -2014)
✔ 5000:- till Alla Kvinnors Hus (9/4 -2015)

Jag är så himla tacksam över att vi kan göra det lilla för att hjälpa det stora. <3 Ha en fin lördag! Själv ska jag till Mitt Möllans vårmarknad nu!

”Your fave is problematic” är problematisk

nicki-minaj-2014-bbsmith-05-billboard-650

Har du hört om hemsidan ”Your fave is problematic”? Om inte så finns det ingen anledning att besöka den. Det finns ingen sida jag avskyr så mycket som den. Kort och gott samlar ”Your fave is problematic” olika uttalanden från kända personer. Uttalanden som är ”problematiska”.

Jag tycker det är en sån fruktansvärt elak, elitistisk, kunskapsföraktande och bakåtsträvande sida. Man har samlat citat av och bilder på olika kända och offentliga personer som Amy Poehler, Christina Aguilera, Courtney Love, Jennifer Lawrence, Grimes, Kate Nash, Lady Gaga, Katy Perry, Lana del Rey, Madonna, Nicki Minaj, Rihanna, Taylor Swift och Zooey Deschanel.

Det kan vara saker som att Jennifer Lawrence säger att hon äter mycket mat, men är smal, så det är problematiskt. Zooey Deschanel hade en gång på sig en kimono på ett foto. Nicki Minaj sjöng ”Haters you can kill yourself”. Courtney Love sa att Foo Fighters är gay, på ett negativt sätt.

Det blandas högt och lågt, allvarligt och oseriöst. Vissa uttalanden är absolut inte okej, vissa uttalanden är tagna ur sitt sammanhang, vissa uttalanden har betts om ursäkt för. Vissa beteenden är tveksamma, vissa beteenden utspelade sig för 20 år sedan, vissa beteenden är egentligen skådespeleri i en komedishow.

”Your fave is problematic” delas ofta av personer som vill att man ska ”läsa på” om vad ens favoritidol eller favoritartist sagt eller gjort. Så att man ska upphöra med aktiviteten att gilla den personen, eftersom den är problematisk. Jag känner att ”Your fave is problematic” är en icke-fråga, jag vet redan att alla mina favoriter är problematiska eftersom alla i hela världen är problematiska. Big news, liksom.

Jag får enligt denna logik släppa min kärlek till Nicki Minaj och Amy Poehler och Grimes och Rihanna. Det är lika bra att aldrig mer lyssna på dem, right? För de är problematiska och de har gjort fel. Trots att de är feminister, kvinnor, komiker, artister, bad ass människor som gör en massa saker för att hjälpa andra tjejer.

Är det något som är problematiskt här så är det ”Your fave is problematic”. Jag undrar om de som delar denna hemsida är supermänniskor? Perfekta? Felfria since 1980? Hyvens feminister? Vad har de själva gjort för feminismen? Påpekat andra feministers felaktigheter?

Föreställ dig själv att du är en offentlig person sedan 15 år tillbaka. Sedan kommer någon sitta och gå igenom varenda intervju, varenda tv-framträdande, varenda pressfoto, varenda papparazzi-bild, varenda radiomedverkan, varenda krönika, varenda dokumentär med dig och leta efter någonting du sagt eller gjort som är problematiskt.

Jag är den första att säga att jag själv definitivt skulle hamna på den listan om någon plockade isär hela mitt liv.

Inte för att jag är problematisk, för att kvinnor är problematiska, för att feminister är problematiska. Utan för att människor är problematiska. Alla gör och säger saker som är fel. Som man ångrar. Som man inte ångrar. Som man förstår. Som man inte förstår. Alla gör det, men somligas uttalanden och agerande hamnar på en hemsida vars enda syfte är att skapa en barriär mellan vi och dem. Vi, perfekta feminister, som säger och gör allting rätt och dem, de dåliga, som gör och säger problematiska saker. Häri finns elitismen och kunskapsföraktet.

Det är svårt att vara felfri, nästan omöjligt, ändå är det det som avkrävs många. Många! Inte alla! För det är skillnad på att vara känd och okänd. Det är också skillnad på olika kändisar. Det är stor skillnad på vilka krav vi ställer på andra. Random kända kvinnor, som inte är feminister, kan säga mer än en kvinna som är feminist. Kvinnliga feminister är vi allra hårdast med. De dömer vi ut direkt.

Om du är kvinna idag ska du akta tungan. Om du är kvinna och feminist så ska du fan passa dig noga. Använda rätt ord, göra rätt saker, säga saker på ett korrekt sätt. Inte intressera dig för mens eftersom det är problematiskt, inte ha en feminist-tröja för den betyder ingenting, inte lyssna på Beyonce för att hon är minsann gift med Jay-Z och tog hans efternamn.

Okända människor gör problematiska saker hela tiden, men det finns ingen hemsida som samlar deras citat. De kan ursäkta sig, tänka efter, bli bättre och gå vidare. Deras citat kommer inte delas i 20 år framöver, så fort någon nämner deras namn.

”Your fave is problematic” är att säga att ”det spelar ingen roll vad du gör, utan vad du säger”. Detta går att hitta även inom den feministiska rörelsen. Det kvittar vad man faktiskt gör – vilka nätverk man startat, vilka demonstrationer man arrangerat, vilka föreningar man är aktiv i, vilka tjejjourer man arbetar för – har du sagt något problematiskt en gång så väger det tyngre än allt du gjort.

En sådan feminism ställer inte jag upp på. En feminism där det är lågt i tak, där det är svårt att känna sig inkluderad. Där man utesluter och hänger ut andra feminister (okända som kända) för att de någon gång gjort något som är fel.

En sådan feminism ställer inte jag upp på. Och när man verkligen tänker efter, visst har alla gjort saker som skulle kunna platsa på en problematisk lista. Inte för att feminister är problematiska, utan för att människor är problematiska. Tyvärr är många alldeles för snabba med att leta minsta problem för att kunna exkludera, istället för att hitta likheter i vilka vi kan komma överens.

En sådan feminism ställer inte jag upp på. För mig ska feminismen fokusera på ett gemensamt mål, inte enskilda individer. För mig ska feminismen röra sig framåt, inkludera fler, stå på en gemensam grund. För mig ska feminismen fokusera på kollektivets aktivism, inte individens uttalanden.

Jag har dragit mig för att skriva detta, eftersom jag vet om att det finns många feminister som kommer tycka att jag är dum i huvudet, att jag har fel, att jag är problematisk. Ja, jag får ta skiten om den kommer.

”Your fave is problematic” är fruktansvärt problematisk och jag kommer aldrig någonsin låta en sådan vidrig kultur vara del av min egen feminism.

tipsar

HEJ BLEKK tipsar v. 15

100 DAGAR AV…
I måndags drog ”The 100 Day Project” igång. Det är ett kreativt initiativ där deltagarna får göra vad som helst i 100 dagar. Jag älskar sådant här och deltar själv med ett projekt (jag kommer blogga om det senare). Många av exemplen på deras hemsida rör form och design men ”The 100 Day Project” går att använda som du vill!

Förslag: Du kan läsa om 100 olika kvinnor i 100 dagar. Du kan skriva de 100 första sidorna i boken du länge velat skriva. Du kan skapa ett instagram-konto där du publicerar 100 kuriosa om feministiska ikoner. Du kan illustrera en feminist-power-illustration om dagen. Du kan skriva ett skäl om dagen i 100 dagar varför du är feminist. Hoppa på projektet och dela gärna med dig här vad du planerar att göra i 100 dagar. Jag tänkte använda hashtaggen #hundradagar.

QUEER FILM I MALMÖ
På fredag kväll drar Malmö Queer Film Festival igång. Filmfestivalen kommer att hållas i Panoras nya lokaler på Friisgatan i Malmö. Visst är deras neonskylt fantastisk?! Jag var på invigningen av nya Panora och fick se en visning av den franska filmen Min nya flickvän. Du hittar facebookeventet för Malmö Queer Film Festival här. Vill du läsa mer om filmerna som kommer att visas hittar du det fullständiga programmet här.

Processed with VSCOcam with f2 preset

NU OMFORMAR VI HISTORIAN
Nu har jag äntligen fått bläddra i och läsa den nya kvinnohistoriska tidningen Historiskan! Matnyttigt, informativt, roligt, mångfacetterat, brett, högt och lågt. Du hittar artiklar om suffragetter, rockikoner, spanska soldater och växeltelefonister. Jag gillar att det är samma format och stil som t.ex. Illustrerad Vetenskap.

Historiskan är en specialutgåva av tidningen Allt om Historia. Tänk om Allt om Historia alltid hade skrivit om kvinnor i historien! Då hade vi inte behövt Historiskan. Men nu är det inte så, och därför är Historiskan 100 % bad ass och nödvändig. Jag hoppas verkligen att många köper och läser Historiskan så att denna tidning får en självklar plats i tidningshyllan.

Min skrivprocess består främst av ångest ¯\_(ツ)_/¯

Jag gjorde ett måndagsdiagram, 5 % på skoj, 95 % på allvar. Ofta tänker man på skribenter som totala skrivsprutor. Idéerna exploderar, orden flödar, papperet räcker inte till, datorn kraschar av all frenesi. Typ. Men nu ska jag berätta om min ”skrivprocess”.

Jag har inga problem att hitta idéer till uppslag. Det är lätt att hitta tankar och åsikter och ämnen som intresserar mig. Jag har en lång, jättelång, lista på saker som jag vill skriva om. Den fyller jag på så fort något äntrar hjärnan och jag tänker: ”Ha! Det här borde jag skriva om snart!”. Listan med idéer fyller jag på flera gånger i veckan.

När jag sedan ska skriva något konkret så består min skrivprocess till 95 % av ångest. Dessa 95 % fylls av ”jag är sämst”, ”jag kommer aldrig klara av det”, ”tänk om jag inte hinner klart”, ”det blir ingen text den här gången”, ”ämnet är ointressant”, ”texten saknar struktur”, ”jag måste läsa 457 artiklar först, så att jag har lite kött på benen”, ”varför sa jag ja?”

Det blir inte bättre med tiden, snarare tvärtom. Istället för att tänka ”jag har gjort det här 640 gånger tidigare, det kommer gå bra den här gången också”, så tänker jag ”nä, nu tog det slut, nu slutade hjärnan fungera, nu är det slut med mig”. Haha.

Jag vet att alla dessa tankar delvis går att härleda till ett slags impostor-syndrom. Men jag har också accepterat att det är en helt normal skrivprocess. Det är fler än jag (?) som ältar dessa tankar och går igenom samma sak – om och om igen.

Så min verkliga skrivprocess är ungefär så här:
1. Jag har en idé, ett uppslag.
2. Jag tänker på idén i flera dagar, främst omhuldat i ångest.
3. Jag researchar och läser om ämnet, främst omhuldat i ångest.
4. Jag värper fram texten i huvudet, främst omhuldat i ångest.
5. Jag skriver texten när jag värpt klart den i huvudet. Skrivandet går antingen supersnabbt eller superlångsamt. Ibland skriver jag bäst i anteckningsappen på telefonen när jag gått och lagt mig, ibland skriver jag bäst på datorn mitt på dagen.

Snälla, säg att ni är fler där ute som fungerar som jag? IS THERE ANYONE OUT THEEERE? Visst finns det fler 95 %-ångest-människor?

HORROR POP + RIOTS / HEJ BLEKK på Mitt Möllans Vårmarknad (11-12 april)

Det är äntligen dags för vårmarknad på Mitt Möllan och HORROR POP + RIOTS is representing! På Mitt Möllans marknader samlas många, olika fantastiska aktörer från Malmötrakten.

Hos mig kommer du att hitta smycken, affischer, riot grrrl-tygpåsar, anteckningsblock, broscher, male tears-muggar, klistermärken och pins – allt med feministiskt tema.

Du kommer också att få klämma på en mysterybox, i vilken jag samlat några av mina favoriter från HORROR POP + RIOTS. Jag kommer att sälja nya prylar som inte ligger ute på webshopen, t.ex. fina idol-halsband med Simone de Beauvoir, Scully och Destiny’s Child.

Facebookevent här. Bjud in din kompis du vill gå med. Välkommen! See yaaaa sistaaaahhhh! ♀