Skulle du kunna vara ihop med någon som inte är feminist?
Nej. Aldrig i livet. Om personen inte är feminist innebär detta i förlängningen att den inte respekterar mig som kvinna eller arbetar för min frigörelse ur ett patriarkalt system. Och om man är hetero, som jag, så innebär det dessutom att killen i förhållandet också lider av patriarkala strukturer. Jag dumstämplar alla män som inte är feminister, de skjuter sig själva i foten.

Måste bara fråga, när du sminkar dig, tänker du att du gör det för din egen skull (typ att du tycker det är kul och kreativt) eller tänker du att det är pga de patriarkala strukturer som finns? Alltså jag vet att det låter som en skitdum fråga… Men själv både rakar jag mig och sminkar mig (ibland) och jag hatar patriarkatet och våra sjuka ideal mer än något. Och jag tänker att jag ”fixar” mig för min egen skull, för att det känns fräscht att raka sig och för att JAG känner mig fin. Men jag kan inte låta bli att undra om jag inte ljuger lite för mig själv… Vad tänker du kring detta?? Hur vet man vad man gör för sin egen skull och inte, i det här sjukt normstyrda samhället?
Precis, man känner sig ju ”fin” av en anledning. Jag tycker det är helt okej att ”sminka sig för patriarkatet”, så länge man vet att det är därför. Jag gör själv någon slags blandning, ibland för mig själv, ibland för att jag känner att jag ”måste”, vilket givetvis är normstyrt. Däremot tycker jag det fungerar bra att försöka reclaima sin kropp genom hårfärg, roligt smink, tatueringar, piercings etc. På så sätt känner jag att jag förändrar min kropp, utforskar och utvecklar den för min egen skull och inte för någon annan. Hm, förstår du hur jag menar?

Min nya favorittatuering!

Brukar du gå toppless på stranden där det finns andra solbadare också? Och inga sånna där sköna typer som gärna själva gör samma sak utan ”vanligt” hederligt fölk som klär sina småflickor i gulliga bikiniöverdelar och är ovetandes sexister. 
Om du gör det, vad har du fått för reaktioner av dessa människor? Om du inte gör det, varför? Samt, har för mig att jag läste att du inte använder BH. Hur tunna klädesplagg är du beredd att gå ut i? Återigen, vad får du för reaktioner?
Jag brukar sitta på stranden topless, ibland bada topless. Det beror på var jag är, vilka som är i närheten osv. Ogillar att sitta nära douchiga killar, eftersom de stirrar och tycker det är en grej. Syftet är ju att det ska vara befriande och skönt! Jag har aldrig bh. Om jag har en genomskinligare t-shirt har jag ibland en tygtopp under bara för att slippa känna att folk tittar eller stör sig. Men ofta tycker jag inte folk verkar bry sig ett enda dugg om att jag inte har bh! :) Eftersom mina bröst är små behöver jag inte använda bh. Det handlar också om att börja se på sina bröst som funktionella och inte sexuella. Då blir det inte jobbigt att visa dem, precis som vilken annan kroppsdel som helst.

Är du vegetarian?
Japp, det är jag sedan ca 5 år tillbaka. Det var inte så svårt att gå från att äta kött till att inte göra det, snarare roligt eftersom jag började äta bättre och godare mat! Min plan är att jag i framtiden ska äta veganskt, men just nu vill jag inte förändra min kost för att undvika eventuellt ätstörningsåterfall.

Jag skulle gärna läsa mer om hur du praktiskt implementerar jämställdhet i olika kontexter: förhållanden, med släkt och föräldrar, på arbetsplatser, bland vänner, på resor etc. Jag inser många gånger att jag har många teoretiska ideal som jag tycker är svåra att omsätta i praktiken eftersom vissa åsikter just stannar kvar som teorier.
Jag håller med dig. Det är jättesvårt. Jag har haft möjlighet att ge anonym feedback på arbetsplatser och då är det enkelt att ta upp sådana saker. I min vänskapskrets och i familjen är det enklare att prata om jämställdhet och försöka implementera ett jämställt leverne. Jag och min sambo pratar om det jätteofta och försöker alltid göra saker så icke-könsstereotypt och jämställt vi kan. Delar lika på tvätt, städ, disk och liknande. Försöker hjälpas åt praktiskt. Vi håller inte på med att sätta onödiga etiketter på varandra bara för att vi har ett visst kön. ”Kvinnligt” och ”manligt” är två ord som aldrig kommer på tal hemma hos oss. Jag tror det är superviktigt att, om man är i en relation, båda förstår och arbetar för det.

Jag ska skriva en debattartikel i skolan och eftersom jag blivit så inspirerad av dig och allt du skriver om så har jag valt ämnet kvotering på arbetsmarknaden. Har du några tips på bästa platserna där man kan hitta schysst info och för- och motargument?
Jag har inga superbra tips här, kanske Rättviseförmedlingen samlat bra argument? När jag skrivit artiklar om kvotering har jag hittat information från diverse andra artiklar, och ingen bra samlingssida. Lycka till!

Gillar du tv-serien Girls ur ett feministiskt perspektiv?
Det kommer snart ett inlägg om Girls, då kommer svaret på detta!

Vad tycker du om män som stolta hävdar för alla som vill höra att de är feminister och på ”kvinnornas sida”?
Good for them. Om det nu är så. Min erfarenhet är att män som säger att de är på kvinnornas sida är samma män som säger ”jag är feminist, jag ÄLSKAR ju kvinnor, hehe”. De brukar vara de värsta svinen.

Vad är det läskigaste/modigaste som du själv anser att du gjort för dig själv eller tagit dig igenom?
När jag flyttade från mitt barndomshem, bröt med kristendomen och började ifrågasätta deras politiska övertygelse. Kände mig som ett svart får i vår släkt eftersom jag är den enda som är feminist, vänster och ateist. Men det har gått bra, vi respekterar varandras livsval, även om jag vet att jag har rätt ;).

Har du många tjejkompisar, och är det viktigt för dig med ”kvinnlig gemenskap” (IRL dårå)?
Nja, inte så många. Har aldrig haft så mycket tjejkompisar som jag umgåtts med kontinuerligt. Det har nog snarare med mig som person att göra, jag har flyttat till nya städer några gånger och har gillar inte så mycket att bli bästis och dela allt med någon. Jag gillar mer att umgås avslappnat då och då, prata om det man känner för. Det är inte så viktigt med just ”kvinnlig gemenskap”, men sedan har jag väl aldrig varit en sådan som prioriterat gemenskap superhögt oavsett.

Vilka missuppfattningar om feminism är du mest trött på?
Att kvinnor hatar män. Fördomar om hur feminister ser ut. Åsikter om att feminister fått för lite kuk (som att en ens vill ha det).

Vad tycker du om föräldraförsäkring? Extra pappamånad, ja/nej? Tror du att staten mer eller mindre kan ”tvinga” föräldrar att vara jämställda i sin barnuppfostran, och tycker du att de borde det?
Ja, jag tycker det borde lagstiftas mer om en individualiserad föräldraförsäkring. Ny forskning visar dessutom att även om kvinnan i ett heteroföräldraskap tjänar mer än mannen, så är det ändå hon som är hemma mest med deras barn. Det är vrickat och behövs justeras. Det kommer inte ske av sig själv, som höger vill ge sken av. Nej till valfrihet.

Tycker du att prostitution alltid är fel? Tror du att det skulle funka att avkriminalisera det och låta det vara ett vanligt jobb som alla andra?
Nej. Prostitution är inget jobb som alla andra, enligt min åsikt. Det är inte som att avkriminalisera marijuana för allas egna privata bruk. Prositution handlar om en part som utövar makt mot den andre, i en patriarkal struktur sker maktutövandet av män mot kvinnor. Det ökar ett sexualiserat våld, och bilden av kvinnan som något man kan köpa, äga och ha rätt till. Jag tror inte på avkriminalisering, däremot tycker jag det är helt rätt att förbjuda sexköp men tillåta att sälja sex.

Har du sett femfreqs analys av ”women vs tropes” på youtube, och vad tycker du om de videorna isf?
Nej. Jag har fått tips om dem, så jag ska definitivt se dem snart.

Undrar vad du tycker om att man under ”hälsosamtalen” i skolan måste väga sig?
Om det är nödvändigt för sjuksköterskor att hålla koll på barns utveckling, vilket jag tar för givet att det är, så tycker jag att vägningen ska vara ”blind” - dvs. att barnet inte får se sin vikt i kilo och att man inte heller diskuterar barnets ”viktkurva” tillsammans med barnet. Blind vägning är bra, och vanligt när man träffar läkare som ätstörd. Bra knep.

Varför heter bloggen hej blekk?
Blekk kommer från när jag skulle börja frilansa med grafisk design och behövde ett namn. Jag satt och valde mellan olika random ord. Blekk lät bra, och bloggen blev hej.blekk.se eftersom jag redan köpt domänen blekk.se. Jag har google translate:at det och vet nu att ”blekk” betyder ”lurad” på isländska, vilket passar ganska bra när som tänker på bloggens inriktning, kön som social konstruktion. Hehe.

Vad tycker du mest om att skriva om?
Allt med kropp och genus. Mina hjärtefrågor är definitivt ätstörningar, kroppsnormer och kroppsideal utifrån ett genusperspektiv.

Hur får du ditt hår rosa?
Jag färgar det med denna hårfärg som heter Star Gaze. De kostar ca 60-70 kronor styck och finns att köpa på bland annat Shock. Det som är bra är att de inte blir gamla, så man kan använda dem om och om igen tills de tar slut. Jag blandar färgerna Violet och Magenta. Håller ca 8 tvättar.

Förresten! Vad tycker du om Lilla Lovis?
Jag har inte lyssnat på hen, men ska göra det!

Jag tänkte på det här med din ovilja att prata i telefon. Känner du likadant inför alla slags telefonsamtal? Hur känns det att prata med till exempel vänner som bor långt bort, familj och myndigheter (vem gillar egentligen att prata med myndigheter, men ja, du fattar)? Jag menar alltså sådana personer du inte har möjlighet att träffa på regelbunden basis. Och om du har samma känsla där, vad gör du under de samtalen? Håller det kort och koncist ändå? Vad tror du att din telefonaversion beror på?
Jag gillar inte när det ringer, det stressar mig och jag vill inte bli avbruten i vad jag gör. Jag ringer mycket hellre upp själv. Det är okej att prata med föräldrar som bor långt bort, men jag har inte ens pratat med vänner som bor i andra städer i telefon. Tycker inte om mediet att prata, man kan inte göra något annat samtidigt, och det är ansträngande för mig. Vet inte vad det beror på, det är väl inte min grej helt enkelt. Hehe. Myndigheter är ofta okej för de brukar själva vara så korta, koncisa och konkreta.

När tycker du att man är frisk från en ätstörning? Och vart går gränsen? När slutar man vara ätstörd?
Jag vet inte var gränsen går. För mig själv gick den ungefär när min hjärna tänkte klart, när jag inte enbart tänkte på ätande och kroppen och när jag (i mitt fall då) lyckats gå upp lite i vikt. Det där är individuellt. Jag tror inte att man någonsin blir helt frisk från en ätstörning, den kommer i många fall alltid finnas i bakhuvudet och påminna en. Jag tror man måste anstränga sig livet ut för att inte falla tillbaka, särskilt i dagens samhälle när vi blir påminda om vår kropp, vikt och ätande varje dag genom tv, tidningar och annan media.

Jag har själv en hetsätningsstörning som jag kämpar att bli fri från. Jag skulle gärna vilja veta lite kring din väg från sjuk till frisk från ätstörningen. Hur tog du dig ur? Hur började det och när?
Det började med att jag bestämde mig för att bli frisk. Jag skaffade också lite nya hobbys, som att fotografera. Jag umgicks med människor som var ”mer friska” än jag, jag slutade läsa om dieter och kolla tumblr-bloggar. Jag skrev en artikel om 10 steg att bli frisk från en ätstörning, kanske ger det en uppfattning om vilka steg man själv kan ta? Lycka till!

Ibland är det lite för radikalt för mig, som när du skrev att det aldrig är kvinnas fel om hon opererar brösten. Men jag kanske missförstod det hela? Du får gärna förtydliga dina åsikter kring upphållandet av normer och den patriarkala strukturen och kvinnan och mannens roll i det hela.
Tanken är radikal, även om jag inte tycker den är extrem. Det känns radikalt för att ingen säger sådana saker. Jag tycker inte man kan skylla på att kvinnor anpassar sig efter patriarkala normer, t.ex. sminkar sig. De är en del av strukturen. Jag kan inte förklara det bättre än vad jag gjorde i inlägget, men jag kommer säkert skriva mer om det i framtiden.

Jag har funderat en hel del på duktig-flicka-inlägget du skrev nyligen, om att sluta vara snäll. Och det där är ju så sjukt svårt – jag skulle vilja att du grer i det lite mer. Om man nu gillar att vara snäll och omtänksam, hur vet man då var gränsen går för vad som kostar för mycket för en själv? Det kan ju inte vara meningen att man ska vara arg och elak mot andra liksom. Men var, på gråskalan, hittar man den gränsen?
Svår fråga. Jag tycker det är bra att vara snäll och omtänksam såklart. Men man ska inte säga ja för att man tror att det förväntas av en eller för att man tror att man måste säga ja. Det är inte omtänksamt att diska andras disk, det är duktigt. Det är inte omtänksamt att säga ja till alla jobb och gå in i väggen, det är duktigt. Jag tror man får sätta den gränsen själv.

Min fråga handlar om ätstörningar: hur har du gjort för att bli av med hjärnspöken? Jag vet liksom att det jag tänker är idioti men det förhindrar inte mina konstiga idéer om hur jag ska äta och vara.
Det handlar mycket om tvång i början. Man får tvinga sig att tänka annorlunda. Det är jättesvårt. Hjärnspökena behöver också näring och de får de genom att man t.ex. väger sig, äter ätstört, konsumerar pro ana-material osv. Om man slutar upp med sådant så dör hjärnspökena tillslut. Läs gärna 10 steg för att bli frisk från en ätstörning.

Jag, och säkert andra kvinnor hamnar ofta i diskussioner där argumentet ”jamen män är ju faktiskt fysiskt starkare än kvinnor” dyker upp. Ofta är ämnet mer komplext än så och det känns som en kommentar som bara används för att personen ifråga vet att detta är nästintill omöjligt att säga emot. Har du något tips på ett bra motargument?
Läs svaret på ”brandmans”-kommentaren i detta inlägget, finns även lite diskussioner om just fysisk styrka i kommentarsfältet också. Andra läsare har jättebra förslag på argument!

Jag undrar om du har bra tips på vegetarisk mat som man blir mätt av + som passar en studentbudget?
All vegetarisk mat är mättande! Billigt, nyttigt, mättande och gott är saker som linser, kikärtor, kål, bönor av olika slag, rotfrukter och dylikt. Även torkad soja är billigt, finns i storpack och håller hur länge som helst. Du kan göra bönbiffar, linssoppa, rotfrukter i ugn och steka sojafiléer. Pasta med linser, pasta med torkad färs, egen pizza, bönsallad, falafel, rödbetsbiffar och hummus. Hoppas det smakar!

Tack för den här gången! Jag blir mer och mer övertygad om att jag har världens bästa läsare. Alla tidigare frågor och svar finner ni här.