Ett vanligt missförstånd inom vissa kretsar är att feminism handlar om manshat. Att feminister är kvinnor som hatar män. Att feminism ursäktar manshat. Därför tänkte jag kort reda ut detta missförstånd.
Feminister hatar inte män. Det är det korta svaret.
Det längre svaret kommer här:
Feminister hatar inte män, manshat är inte relaterat till feminism, och om kvinnor hatar män gör vi det inte på grund av feminismen. Om feminister hatar män gör vi det på grund av att kvinnor, kanske en själv, blivit och blir strukturellt och systematiskt diskriminerade och förtryckta på olika sätt. Det är stor skillnad mellan att hata män som del i en patriarkal struktur och att hata män för att man är feminist.
Jag kan själv uttrycka manshat ibland, men det handlar aldrig om manshat på individnivå, utan hat mot en förtryckande mansroll i ett patriarkalt samhälle. Mansrollen är snäv och innefattar vissa maskulinitetsnormer. Dessa normer, socialt inlärda beteenden, kan vara saker som misogyni, våldtäktskultur, samhället som utgår från en mansnorm, våldsamt beteende, machokulturer et cetera. Att hata mansrollen för att den förtrycker en själv eller andra är inte samma sak som att gå runt och hata män i allmänhet. Givetvis finns det också väldigt många män som hatar män. De hatar inte män, de hatar mansrollen och maskulinitetsnormerna i en patriarkal struktur.
Jag har inga problem med kvinnor som hatar män. Män har hatat kvinnor i flera århundraden, varför misogyni är ett allvarligt samhällsproblem (se bara senaste dagarna utspel mot dels Marion Bartoli i Wimbledon och nu (dam-)EM i fotboll). Misandri är inget samhällsproblem, eftersom kvinnor inte strukturellt eller systematiskt kränker, förtrycker och diskriminerar män. Varför? Vi vill inte, och vi lever inte i ett matriarkat, utan i ett patriarkat. Feminismen vill inte heller uppnå matriarkat där män blir förtryckta, utan ett jämställt samhälle där alla får lika rättigheter och möjligheter. Det samhället vi vill nå lär inte män att kränka kvinnor. Det samhället kommer inte heller tvinga på män den snäva mansroll som idag är norm, en mansroll som alltför ofta är förtryckande, våldsam och misogyn – varför också människor kan uttrycka hat mot den mansrollen.
Så lugna, vi kommer inte hota med att steka era bröst eller kalla er för fula lesbiska feta fittor som inte borde vinna Wimbledon, det hatet står ni redan för.
Det här duger inte och du representerar inte feminism som helhet.
Jag forskar i hatgrupper.
Det FÖRSTA du behöver är kategorin. Det går inte att hata någon endast för att en ”blivit och blir strukturellt och systematiskt diskrimerad och förtryckt”, du måste tolka situationen som sådan att gärningspersonen tillhör en SPECIFIK KATEGORI. Utan denna kategori kan personen eller gärningspersonen hatas eller så hatas denna på ett annat attribut.
Jämförelsevis kommer du förmodligen få svårt att hata personer med ett födelsemärke på armen eftersom du inte har lärt dig att detta är en relevant kategori. Du saknar förmågan att göra det relevant även om en person med just denna egenskap betett sig illa gentemot dig.
Kognitivt kallas detta för accentueringseffekten, vad som händer då specifika kategorier betonas och betonas ofta.
Det ANDRA du behöver är attityden. Du behöver en färgning av kategorierna så att de konstrueras i positivt eller negativt ljus (makt, negativt, positivt, förtryckare, rädd, vrede, klandervärd etc).
En grupp som:
1. Frekvent betonar en viss kategori
2. Har attityder kopplat till denna kategori
… riskerar att lära ut hat.
Om jag endast analyserar din bloggpost här:
* ”det är stor skillnad mellan att hata män som del i en patriarkal struktur och att hata män för att man är feminist”
* ”jag har inga problem med kvinnor som hatar män. Män har hatat kvinnor i flera århundraden”
Båda dessa bygger på kategoriskt tänkande. Den första sätter ett = mellan ”män” och ”patriarkal struktur”. Du legitimerar också detta kategoriska tänkande på ett socialt sätt.
* ”Män har hatat kvinnor i flera århundraden, varför misogyni är ett allvarligt samhällsproblem”
* ”Vi vill inte, och vi lever inte i ett matriarkat, utan i ett patriarkat.”
Båda dessa laddar de givna kategorierna med attityd.
Vi är många feminister som inte kan resonera på detta sätt eftersom vi inte kognitivt hanterar ”män” som kategori och vi är också många som ser detta aktiva könande som ett av fundamenten till hur kvinnor och mäns bemötande av den sociala omgivningen kan skilja sig åt.
Den som redan hatar eller har potential att hata har också en tendens att söka sig till grupper som erbjuder beskydd eller verktyg att kämpa emot. Då och då får feministiska grupper in personer som hatar och vill ha gruppen lojal till dem. Beroende på gruppens komposition är den mer eller mindre skyddad mot detta. Då mängden hatare ökar så ökar också det sociala trycket dvs risken för att gruppen blir en hatgrupp.
Moderna grenar inom feminismen arbetar intersektionellt. De arbetar inte med binära kategorier eftersom samverkan av olika maktaxlar helt kan förändra någons situation. De inkluderar en rad andra maktaxlar som kan påverka en person där effekten av kön helt förändras baserat på övriga attribut och sammanhang. Dessa har ett kraftigt skydd mot att bli hatgrupp och är kvicka att utmana kategoriskt tänkande.
Det finns dock äldre grenar som arbetar/arbetade kategoriskt med en binär kategori där kön betonas som det mest relevanta eller det enda relevanta, tillsammans med olika föreställningar om kategorierna. Detta är inte försvarslöst eftersom i vissa sammanhang är denna försegling ett krav för att kunna förändra, men i dag kan dess teorier lära ut hat istället för att göra något bra. På det språkbruk du använt tillhör du denna grupp och den världsbilden.
”Vi är många feminister som inte kan resonera på detta sätt eftersom vi inte kognitivt hanterar ”män” som kategori och vi är också många som ser detta aktiva könande som ett av fundamenten till hur kvinnor och mäns bemötande av den sociala omgivningen kan skilja sig åt.”
Nej, men det gör väl inte Michaela heller, men kategorin ”män” är väl i detta fallet nödvändigt att använda sig av då själva inlägget är ett svar på frågan om feminister hatar män. Och aktivt könande är ju precis det inlägget handlar om, att det är mansrollen som lärs ut som är det som egentligen hatet riktas mot och inte män som grupp.
Och jag tycker att du kanske ska läsa lite andra inlägg på den här bloggen, angående det sista om intersektionalitet.
Hej Staffan! Även om jag uppskattar dina svar, så tenderar de att vara lite för långa för att fungera som bloggkommentarer, i detta fallet är din kommentar längre än mitt inlägg. Om du har mycket att reda ut i ett ämne skulle jag gärna se att du gjorde det i ett eget blogginlägg (som jag kan läsa därefter). Tack för ditt engagemang och för att du vill sprida din kunskap i många av de ämnena jag skriver om, men försök håll kommentarerna lite kortare och mindre utredande.
Ber om ursäkt. Jag har en tendens att bli långrandig lätt när det är komplicerade ämnen och när jag bloggar blir det halva noveller. :(
Hej. Ja, det är till dig också Jemym. Försök hålla det på lagom nivå, annars skriv ett eget inlägg. Tack.
Bra kommentar Staffan (utom översittarinslagen och ett ‘det här duger inte’ som jag inte håller med om), men det är svårt att inte köna något i detta fall. Det är svårt att prata om sådant som manshat utan att prata om män som grupp, och dra paralleller mellan könen och deras beteenden.
Det tycker jag går utmärkt eftersom en pratar om en föreställning om ett ting, inte tinget i sig. Jämförelsevis går det utmärkt att prata om rasism utan att prata om ”negrer”. Ideologin rasism inkluderar föreställningen om raser där en rasist nyttjar ”neger” som kategori som har en innebörd för rasisten. Dessa föreställningar är en del av rasismen som fenomen och existerar oberoende av de som kategoriseras på detta vis. Rasism har en direkt och fundamental påverkan på personer som är exempelvis mörkhyade, men trots det behöver en överhuvudtaget inte prata om mörkhyade för att kunna prata om rasism.
Gruppkonstruktioner av kön har förekommit och varit väldigt utspridd även i Sverige, men idag är inte gruppkonstruktionen ”kön” universiell. Den är i första hand socialt konstruerad och det är en del subkulturer som har den kvar. Detta påverkar oss alla eftersom det finns subkulturer som sållar, kategoriserar och forcerar tolkningar och föreställningar av kön, men det är dessa subkulturer och trosföreställningar som är det relevanta att hantera. Inlärningsprocessen, hur de fungerar kognitivt, hur de socialt uppehålls. Men återigen är de socialt konstruerade, inte en del av de ting som kategoriseras.
Vissa personer är mer benägna att sålla/kategorisera efter kön och kan rent av börja få problem med att hålla isär personer av motsatt kön. Detta bygger på en kombination av vanan att kategorisera och ovan vid att möta det som klustras ihop i en grupp. Jämförelsevis har många Européer problem med att hålla isär ”asiater”, ”de ser ju lika dana ut”. Men i takt med att ens erfarenheter börjar en se skillnader och över tid upphör även kategorin ”asiater” att bli ett fungerande ord. Det är det samma med kön. Det är radikalfeminism och mansrättsaktivister som resonerar på detta sätt, inte feminism som helhet.
Alltså ALL VÄRLDENS TACK till dig för att du skrev detta! Det är så jävla skönt att en feministisk blogg inte gör det där tråkiga som många andra feministiska skribenter gör, dvs totalt förnekar manshatets existens inom feminismen för att en inte vill trampa nån snubbe på tårna, för en på något sätt fortfarande vill att män ska acceptera och anse att ens aktivism är legitim. BLESS YOU!
also: all världens hånskratt på snubben som föreläser i kommentarsfältet…. .
Jag tycker inte att man ska förneka manshatets existen, men tycker inte heller att man ska rättfärdiga eller försvara det.
Hej Fredrik. Jag ”försvarar” inte manshat, jag säger att det är helt naturligt och att det är bra att det finns, eftersom maskulinitetsnormer är fucked up.
Att uppmuntra till manshat gör ju inte saken bättre. Hur ska jämställdhet uppnås den vägen?
Och jag tycker inte att man ska förneka kvinnohatets existens. Så fort någon form av ”manshat” dyker upp blir det genast ett jävla liv. Kvinnohatet får leva fritt i vårat samhälle medans er män är det så jävla synd om.
Buhuuuuu <3
Tack Saffron! <3
Det finns feminister som vill upprätta matriarkat och alla kvinnor (nu tror jag förvisso inte att de är så många, men jag tror å andra sidan inte att antalet män som hatar kvinnor är särskilt stort heller) som hatar män hatar inte män därför att de utsatts för övergrepp och diskriminering av män. Precis som en del (men såklart långt ifrån alla) män som hatar kvinnor har utsatts för övergrepp och diskriminering av kvinnor (t.ex. av sin mamma eller en kvinnlig barnhemsföreståndare eller någon liknande kvinnlig auktoritetsfigur).
Vad jag tror är betydligt vanligare än hat är fördomar och förakt. Sådant återfinns lite här och var och riktas mot både män och kvinnor. Det är inte feminismen som gett upphov till fördomar och förakt mot män (t.ex. fördomen att män är mindre civliserade, lägre stående moraliskt sett, mindre goda och helt enkelt sämre människor än kvinnor), men det finns feminister som hänger sig åt sådana fördomar och sådant förakt. Att hålla rent mot sådana strömningar är viktigt för att feminismen ska kunna återvinna förtroendet bland allmänheten. Det funkar inte om feministiska företrädare och makthavare sitter och säger saker som att ”män är djur” (Irene von Wachenfeldt) och ”män söker sig till makt för personlig vinning, kvinnor för att förbättra världen” (Gudrun Schyman).
Det bästa sättet man som feminist kan visa att man inte föraktar och/eller hatar män tror jag är att opponera sig när det fälls sexistiska kommentarer riktade mot män, särskilt när de kommer från andra feminister.
Jag vet inte vad jag ska svara, för du har så fel.
En bra början kan väl vara att förklara vad som är fel och på vilket sätt det är fel?
Plz MOAR mansplaining!
Själv känner jag inte i dagsläget till några feminister som vill upprätta ett matriarkat. Jag tvekar inte på att det förekommer globalt sett, men ser inte det kopplat till mainstreamfeminism. Det enda som faller i närheten är kvinnor som vill äga begreppet feminism (brukar definiera ”äkta feminism” i enlighet till sina personliga normer och polarisera bort/ignorera andra grenar av feminism eller mena att dessa inte existerar) men detta är inte matriarkat i sig eftersom målet är att dominera över ”feminism”.
Man kan dra en parallell mellan kvinnor som hatar män och PoC som hatar andra PoC/vita. Utgör inget hot, pga. inte strukturellt.
Mmm, exakt! Bra liknelse.
Människor som hatar baserat på en binär kategorisk indelning av två grupper tenderar förr eller senare ge sig på de egna (rätta det egna ledet). Hatet skapar ett behov av att tillhöra en grupp som är lojal mot den föreställda ingruppen något som successivt ger makt åt mer auktoritära ledare inom gruppen som sedan korrigerar avvikelser med gruppens stöd.
Därför är mansrättsaktivister framförallt farliga för andra män, kvinnoseparatister framförallt farliga för andra kvinnor och t.ex. Sverigedemokrater framförallt farliga för svenskar.
Skadan ”manshatare” gjort inkluderar:
* Polariserat feminism. I grupper med mycket hat har det förekommit diskriminering av kvinnor som inte hatar, feministiska män och transexuella.
* Försvårat för feministiska frågor, t.ex. att rättshaveristiskt föra över diskussion till en hatisk/svartvit tolkning av problematik och lösningar
* Försvagat feminismens status på universitet
* Kollapsande av feministiska communities
* Stigmatisering av heterosexuella kvinnor som har förhållande (vanligare på 70-80 tal)
* På flera sätt bidragit till patriarkat, t.ex. pushande för separatistiska rum, separatistiska forum, etnocentriska föreställningar om att gruppen behöver rädda andra gruppers ”kvinnor” från deras ”män”, exempelvis invandrarkvinnor från invandrarmän, försvårat för mer aktuella genusteorier som tar hänsyn till intersektionalism och kulturella skillnader etc.
Så visst skadar hatet.
SÅ HIMLA BRA
Tack! <3
Ju mer jag läser dessto mer komplett känner jag mig som människa.
Tusen Tack!
Kram
Oj, tack! Vad fint sagt. <3 Kul att du läser.
Om Staffan Bengtssons inlägg är för långt så borde du i så fall ta bort det och tvinga honom att sammanfatta sina tankar i ett nytt och lite kortare inlägg. Uppfattningen jag får nu är att du undviker att svara på hans replik för att du ej har förmågan att bemöta kritiken. Den tesen stöds lite grann av det faktum att du ej heller svarat mer än väldigt kort och avvisande på andra lite längre repliker till denna bloggpost. Jag skulle gärna hoppa in och skriva ner mina tankar kring detta, men det är väl meningslöst om du inte bemödar dig att ge svar på det som skrivs? Ja, bortsett från hyllningar som du gärna besvarar.
Hänvisar till min kommentarspolicy.
Jag antar att hon svarar på det hon vill svara på? Varken mer eller mindre..eller färre eller fler.. Oftast så är det ju så att en bloggare/bloggerska skriver ner sina egna tankar och reflektioner i huvudinlägget och så är det upp till andra sedan att kommentera.
Även om jag delar dina åsikter och ser mig själv som feminist, så tycker jag mindre om ditt val att göra många ”vi” och ”dom”. Tänk även på att också kvinnor bär ansvar för hur kvinnor behandlas i samhället, då de trots allt utgör halva befolkningen. Och i vissa fall kan man inte skylla på patriarkat. Även om det genomsyrar samhället på alla nivåer så är det ibland för enkelt att ha det till ursäkt för i princip allt, och man tillskriver det därigenom ofta en mer medvetet kontrollerad struktur än det med största sannolikhet har, det vill säga, det finns ingen ”vd” för patriarkatet, och ingen cool klubb dit alla sura killar går och får tips om hur man missgynnar kvinnor.
Därför duger inte ”vi” och ”dom”.
Ursäkta, föregående svar var inte till dig. Jag håller till viss del med dig. Ibland generaliserar jag för att enklare förklara.
[…] hatar män!” – Nej, vi hatar inte män. Däremot hatar vi mansnormen. Det borde du också göra. Den är snäv och tillåter inte dig leva ditt liv till fullo, utan […]
[…] missuppfattningar om feminism är du mest trött på? Att kvinnor hatar män. Fördomar om hur feminister ser ut. Åsikter om att feminister fått för lite kuk (som att en ens […]
tycker du verkar väldigt rädd för att svara på åsikter som går isär med dina egna eller som visar andra sidor av mynten än dom du tjänar på….. att gå ut och säga det är okej hata män, men inte vilja att någon hatar kvinnor är total dubbel moral , läs på om det ordet
Läs på om patriarkala strukturer och maskulinitetsnormer. Tack på förhand.
Får jag rekommendera ”Med en uppenbar känsla för stil” av Stephan Mendel-Enk som bra primer? Den är billig, en har läst ut den på en kväll, sedan har man mycket att fundera på om sin egen position. Tycker man sedan det är problematiskt med manshatande kvinnor så kan man komma ihåg att den stereotypiska kvinnan och den stereotypiska mannen lider av ”dissociativ identitetsstörning” (multipla personligheter). När en kvinna eller man beter sig helt oförväntat så kan detta blandannat ha att göra med att de i själva verket är olika personer med olika emotionella, sociala och kognitiva sammanhang. Det här är rejält jobbigt, för risken är att du blir tvungen att ta dig både tiden, mödan och energin att börja lära känna individen bortom könet.
Aj, den kommentar skulle gått till Mange ovan.
Förstod det. Bra boktips!
Jag tycker om allt du skriver, och jag blir skittrött på de här männen som försöker ta över din blogg med sina låååånga (och ofta idiotiska) kommentarer. Detta är inte DERAS plats, utan DIN. Att de inte kan förstå en sådan fundamental sak.
inget hat är bra, inget hat är rättfärdigat , man kan inte gömma sig bakom meningar som det är okej att hata män för som jag upplever det har män hatat kvinnor förr… man kan inte skylla allt på patriarkatet …. nej manshat blir inte okej, inte på någon grund.. lika lite som kvinnohat, att säga att det är okej hoppa på män för dom står för förtrycket så det kan aldrig vara samma sak är bara idiotiskt , varför är det okej att en svart kvinna hoppar på dig som är vit kvinna?? du har inte varit med om tex slaveriet, du fanns inte då, man kan inte komma dragandes med det är okej för kvinnor att hata män nu för män har hatat kvinnor förr, då är man inne på arvsynd vilket är helt befängt och farligt till tusen , man kan bara stå för det man själv gör , jag är inte en del i en förtryckande kultur, jag blir arg och det med rätta när feminister säger att jag är en del i tex en våldtäktskultur och att anledningen till det är att jag har en kuk, nej dom som våldtar våldtar, det är fel, men inget som jag kan lastas mer av än kvinnor för att jag är man , att anta att jag kan lastas mer för att jag är man är att lasta över allt dåligt på en grupp, att världen ser ur som den gör beror på så många faktorer att det är helt omöjligt att få koll på och ordning över ens en bråkdel, vi är alla en del av och en lösning av och ett problem i samhället och i att det ser ut som det gör …. att köra denna det är mer mäns fel och mer mäns ansvar lockar ej fler män att kämpa för kvinnor , snarare tvärtom , precis som det är med att det liksom mest skrattas bort när män tar upp sina problem…. är sorgligt, för snart har vi ett samhälle där könen inte hjälper varandra och där könen inte vågar närma sig varandra, inte vågar och inte orkar … fel väg att gå .. helt fel
Varför är det okej med manshat om nu kvinnohat är ett sånt fruktansvärt samhällsproblem? I mina öron låter det lika illa.
vad med artikeln förstod du inte? läs igen.
Det var inget jag inte förstod, du skriver ju att du inte har några problem med manshat.
Hata mansrollen. Ej män.
”Jag har inga problem med kvinnor som hatar män.” Så står det. Du syftar inte här på hat mot mansrollen utan rent manshat. Hela det stycket handlar ju om att det är okej att hata män.