Idag publicerar HEJ BLEKK ett gästinlägg av leg. sjuksköterskan Elise Nilsson, som utvecklar och fördjupar tidigare inlägg om clean eating, ätstörningar och destruktiviteten i restriktioner. //

Michaela skrev nyligen ett inlägg på Nöjesguiden.se där hon problematiserar spridningen på sociala medier av ”clean eating”, utifrån vad detta gör med alla sårbara personer i vårt redan ätstörda samhälle.

Det är ett oerhört viktigt inlägg, och inte minst ett hett ämne som engagerar många, vilket syntes i kommentarsfältet (i synnerhet i kommentarsfältet på HEJ BLEKK), där meningar kring ämnet som vanligt var delade. De flesta instämde i allt vad Michaela skrev (”De har egentligen bara bytt ut tvånget av ‘så lite som möjligt’ till ‘så rent som möjligt’. Det är att gå från anorexi till ortorexi helt enkelt.”), medan några få upprördes (”Att röra sig och äta rent är aldrig dåligt. Aldrig.”), uppenbart ovetande om vad ätstörningsproblematik rör sig om.

De upprörda hävdade t.o.m att att hålla sig till enbart clean eating är att att ge kroppen s.k ”respekt” och att detta går hand i hand med respekt för psyket. Detta fungerar, för mig, bara som ännu ett tecken på att allmänheten har en oerhört låg kunskap om vad ätstörningar faktiskt handlar om.

Frågan jag skulle önska att vi ställde oss oftare är om regler kring mat alltid är lika med respekt gentemot såväl kropp som psyke? Kan det inte möjligtvis vara så att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle som frodas av att vi ständigt vill förnya och förändra kroppen, och som skiter fullständigt i hur vi påverkas psykiskt?

Jag känner att jag inte kan låta bli att bidra till diskussionen, att jag måste få fördjupa den. Jag vill få er att förstå varför clean eating kan vara oerhört skadligt. Inte nödvändigtvis för kroppen, men för vår psykiska hälsa. Jag menar allvar när jag säger att en strikt diet kan rädda vissa, och samtidigt döda andra.

Clean eating är en diet (många skulle t.o.m hävda att det är en ”livsstil”) som på senare tid växt sig större än någonsin tidigare. Dieten syftar till att äta s.k ”ren” mat, dvs mat utan konserveringsmedel, raffinerat socker, kemikalier och konstgjorda ämnen. Det kan låta som något positivt; att äta på detta vis är inte särskilt skadligt för kroppen, det kan säkerligen t.o.m visa sig ha positiva effekter. Problematiken, som även Michaela syftade på, är vad som sker när vi propagerar för dieter i media. Problemet är att vi struntar fullkomligt i vad vi sänder för budskap till den publik vi har framför oss.

Vår samtid har inte ett behov av offentliggörandet av strikta dieter, vi har sett propagerande av detta ske i flertalet år. Vi har sett den ena diet bytas ut mot den andra. Att propagera för strikta dieter har inte haft många positiva effekter, vi ser istället att samhället alltmer hårda krav på individer leder till ökad psykisk ohälsa.

Vad vi behöver är en media som propagerar för balans. Vad som behöver offentliggöras är allvaret i ätstörningar, en av våra mest komplexa och svårbehandlade psykiska sjukdomar, och vår tids mest dödliga. Faktum är att problematiserandet av dieter inte överhuvudtaget handlar om vad de gör för kroppen.

När vi problematiserar dieter pratar vi väldigt sällan om konsekvenserna av dieter på kroppen, det är inte relevant i diskussionen. Det som diskuteras här är inte huruvida vi blir piggare av raw food, utan hur vi genom att propagera för ett strikt, regelmässigt och nästintill religiöst förhållningssätt gentemot mat, indirekt propagerar för ätstörningar.

Jag har sett och hört människor hävda att ”ren mat” t.o.m kan vara bra för ätstörda människor. Kommentarer som ”Det är väl åtminstone bättre att äta någonting än att äta ingenting alls” är inte ovanliga att möta. Jag suckar frustrerat när jag ser sådana kommentarer. Det är exakt detta jag (och Michaela) vill komma åt. Clean eating bör aldrig vara ett alternativ när vi ska bemöta och behandla ätstörningar.

Jag har mött vårdpersonal som tillåtit patienter med ätstörningar att välja bort olika sorters mat. Vi får aldrig acceptera att personer med ätstörningar även låter tillfrisknandet styras av förbud och regler! När vi nöjer oss med att lösa ätstörningsproblematiken med att enbart få drabbade att äta igen, har vi nöjt oss med alldeles för lite. När vi nöjer oss med att få ätstörda individer att gå upp (eller ner) i vikt, har vi inte förstått vad ätstörningar egentligen handlar om. Då är vi tillbaka på 1960-talet när kunskapen kring ätstörningar var oerhört bristfällig och vården gav patienterna insulinchocker för att få dem att äta igen. Började de äta? Ja, kroppen gav vika. Friades de ifrån deras psykiska sjukdom? Aldrig.

En människa som lider av en ätstörning (hetsätning, ätstörning UNS, bulimi och anorexi) har inte en kroppslig sjukdom som gör det omöjligt att hantera mat på ett adekvat sätt, den har en psykisk sjukdom där kontrollen av mat och kroppsvikt blivit ett destruktivt sätt att hantera svåra känslor såsom exempelvis ångest, depressivitet, skam, bottenlöst låg självkänsla.

Vi måste uppmärksamma och förstå att det är kontraproduktivt när en människa med en ätstörning vänder sig till clean eating i tillfrisknadsprocessen, eftersom clean-eating innebär en befrielse från skuldkänslor genom matkontroll, vilket är precis det ätstörningen ständigt eftersträvar.

I ätstörningsproblematiken ingår asketism, avhållsamhet. Att förbjuda viss mat är att lyda ätstörningen, inte att gå emot den. Att lida av en ätstörning innebär, mer än någonting annat, att styras av en mentalitet där regler, rutiner och restriktivitet tar över ens liv. När en person försöker tillfriskna genom att äta ”rent” har den alltså enbart gått från en sorts matkontroll till en annan.

Clean eating är destruktivt för personer med ätstörningar och ätstörningstendenser då det innebär att man undviker att behandla det faktiskt problemet bakom störningen. För att tillfriskna från en ätstörning behöver en person absolut inte mer ”rätt och fel”-tänk kring mat. Vad en sådan person behöver, mer än någonting annat, är att lära sig hantera och reglera känslor på andra sätt än genom matintag.

Målet med en tillfrisknad ifrån en ätstörning är att göra sig av med begränsningar, regler och skambeläggning kring mat, och att finna en självkänsla som tillåter njutning. Att bli frisk, för mig, och så väldigt många andra, har inneburit att förbjuda alla sorts matregler, tillåta all mat, men inte alltid, att äta Ben&Jerrys just på grund av att ätstörningen aldrig tillät mig att äta lustfyllt.

Elise Nilsson
Leg. sjuksköterska

—

Elise har tidigare skrivit gästinlägget ”10 myter om anorexi”. Elise driver Instagram-kontot ED Awareness om ätstörningar.