Seth MacFarlane, årets värd på Oscarsgalan.
Oscarsgalan är en deppig grej. Årets gala gjorde fick mig att vilja förvandlas till en blöt fläck under skämskudden. Sexism, trivialisering och exkludering dominerar Oscarsgalan.
Här kommer filmstatistik från Miss Representation. Ingen kvinna var i år nominerad i majoriteten av de prestigefyllda kategorierna Bästa regi, Bästa manus, Bästa foto etc. Endast 1 av 9 filmer i kategorin Bästa film är regisserad av en kvinna. 90 % av akademiens röster är vita, och 77 % är av män. Under Oscarsgalans 85-åriga historia har endast en kvinna vunnit priset för Bästa regi (Kathryn Bigelow, 2008). Och endast 4 kvinnliga regissörer har någonsin blivit nominerade för priset Bästa film. Och märk väl att vi i alla tävlingar, galor och prisutdelningar avslutar med priset till Bästa manliga huvudroll/artist/etc, störst och viktigast går ju som vi vet sist.
Screenshot från Aftonbladet. 2013-02-26.
Men vänta lite nu. Det finns faktiskt ett tillfälle under Oscarsgalan kvinnor ges utrymme! På röda mattan. Där ska vi kritisera, hylla och värdera alla kvinnornas utseende. Frågor om designers, processen att ”göra sig fin” och andra hjärndöda och ytliga frågor tvingas kvinnliga skådespeleskor svara på. När de intervjuade Joseph Gordon-Lewitt inledde han genast med att prata om sin kärlek till film, medan Jennifer Lawrence, Adele, Reese Witherspoon, Halle Berry och 9-åriga (!) Oscarsnominerade Quvenzhane Wallis fick prata om klänningar, smink och smycken. Grattis till utrymmet, kvinnor!
Oscarsgalan brukar ledas av olika personer. Dessa brukar inte ha mycket gemensamt förutom att de till största delen är 1) vita och 2) män. Under 85 år har Oscarsgalan haft en ensam kvinnlig värd två gånger, Whoopi Goldberg (4 gånger) och Ellen DeGeneres (1 gång). Resterande, dvs. 51 gånger, har galan haft manliga värdar. I år var Seth MacFarlane värd, skaparen till filmen Ted och serierna Family Guy och American Dad.
Seth MacFarlane skämtade sexistiskt under HELA galan. Han skämtade om vilka skådespeleskors bröst som visats på filmduken. Han skämtade om Jennifer Aniston som strippa. Han skämtade om att familjen Kardashians har mörk ansiktsbehåring. Han skämtade om att Rihanna blivit slagen av Chris Brown. Han skämtade om att 9-åriga skådespelerskan Quvenzhane Wallis bara har 16 år kvar tills hon är för gammal för George Clooney. Och Seth MacFarlane skämtade om Jessica Chastains huvudroll i Zero Dark Thirty, att karaktären bekräftade hur ”kvinnor aldrig kan släppa saker och ting”.
Alla sexistiska skämt av Seth MacFarlane finns transkriberade av New York Magazine. Det var inte enbart otroligt smaklös, utan också nedvärderande och trivialiserande komik. Jag bryr mig inte om att det var iscensatta skämt, förinspelade reaktioner eller att det skulle föreställa att skämten gjordes i framtiden, men att MacFarlane blev stoppad. HAN SA DEM. HAN SJÖNG SÅNGERNA. HAN SKÄMTADE SEXISTISKT. Det spelar ingen roll om det är på skoj eller inte, oavsett vilket befäster det stereotyper och patriarkala strukturer och trivialiserar sexism, våld och nedvärdering av kvinnor.
Jennifer Lawrence intervjuas efter att hon mottagit priset för Bästa kvinnliga huvudroll.
En ljusglimt under kvällen var när Jennifer Lawrence vann en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll. Lawrence är en briljant, klok, sund och smart ung tjej. Hon passade på att tacka alla kvinnor som inspirerat henne under årets gång, när hon mottog en Oscar för Bästa skådespelerska. Efter Oscarsgalan gav hon svar på tal på journalisternas dumma frågor (se video ovan). Jennifer, WE <3 U!
Miss Representation tröttnade på den mansdominerade kategorin Bästa film och sammanställde filmer regisserade av kvinnor från året. Själv gillade jag Take This Waltz (Sarah Polley) väldigt mycket.
Läs mer om Oscarsgalan av dessa smarta:
Emma skriver om Seth MacFarlanes sexistiska skämt här.
Joakim har sammanställt statistik om Oscarsgalan här.
Michaela Larsson
Jag finns på twitter.
Okej, här kommer en utläggning :)
Håller med dig till fullo angående Oscarsgalan och cirkusen runtomkring. Däremot tror jag att du missuppfattar Seth MacFarlane, det han håller på med är politisk satir. Det han vill göra är att belysa och lyfta fram problematiken genom att dra det till det absurda.
Med låten ”I saw your boobs” t.ex. har filmerna han refererar till tydliga politiska teman (såsom The Accused, som handlar om gruppvåldtäkt och Monster’s Ball som handlar om rasism), och dessutom var det för filmen Monster’s Ball som en svarta kvinna (Halle Berry) för första gången vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Det finns massor av småputtriga romcoms med blottade bröst att välja på, det är ingen slump att just dessa filmer har valts, det är det som är den springande punkten. Det är för att påvisa det sjuka i att det inte spelar nån roll vilka bragder kvinnliga skådespelare lyckas med, det som folk minns bäst handlar om kvinnan som objekt. Det finns tallösa listor på filmer sammanställda enbart utifrån temat ”nakna bröst”. När det gäller den glättiga tonen som kan misstolkas som trivialisering så kan man dra en parallell till Grotesco-sketchen ”Det är bögarnas fel”, en likvärdigt glad och trallig satir. Det är inte trivialisering. det är mötet mellan något vidrigt och det glättiga som är komiskt, klassiskt satiriskt.
Om vi tittar på Chris Brown- och Rihanna-skämtet. Nej, det är nog inte så kul för Rihanna att höra det. Men det är nog inte heller så kul för en misshandlad kvinna att anmäla, men det behöver göras om vi ska komma framåt. Det jag menar är att vi måste prata om det, aldrig låta en sån händelse drunkna i mediabruset och glömmas bort för att tiden går. Och jag tycker att Seth MacFarlane använder sin tid i strålkastarljuset med miljoner ögon på sig väldigt effektivt - nu får Chris Brown vänta ytterligare 3 år innan allmänheten och media glömmer hans övergrepp igen. Score!
Jag kan inte komma på ett effektivare sätt att klämma åt sexisterna inom just sexismens högborg Hollywood än det här, Satir är ett otroligt kraftfullt vapen i en politisk kamp, och jag tror att vi gör oss själva en otjänst om vi reagerar utan att tänka efter ordentligt. Även TV-serien Family Guy är genomsyrad av den här typen av satir och ironi gällande rasism, extrem högerpolitik, sexism, fördomar, osv, och den når en ung plattform som annars inte intresserar sig för politik. Och det är jag tacksam för.