Goldie Hawn i Wildcats (1985).
Jag såg kortfilmen ”Hockeymodell” (2008) på SVT. Det var, tyvärr, en typisk porträttering av s.k. manliga och kvinnliga värden. Filmen handlar om en tjej som är modell och hockeyspelare (cred till henne!). Problemet med kortfilmen var att hockeyn porträtterades som ”det sköna”, det oproblematiska, det cool. Modellandet var en cirkus, en maskerad och något ytligt. Kortfilmen hade blivit mer intressant om den kritiserat hockeykillarnas otroligt grabbiga och störiga attityd gentemot modebranschens, förmodligen lika störiga, attityd.
Men som alltid så är ”manliga” värden de ”softa” och ”sköna”, värden alla ska anpassa sig till och tycka är norm. Hur många gånger hör en inte tjejer säga: ”Jag är liksom en av grabbarna”, medan en aldrig hör en snubbe säga: ”Jag är en av tjejerna”. Och killar som säger: ”Du är så skön, xx, du passar in bland oss killar liksom”, hör en jämt. Det är positivt för tjejer att anpassa sig till allt, medan en kille aldrig kan vara annat än just inom ramen för vad som är maskulint. Det råder en mansnorm.
Jag har själv gjort så på många av mina arbetsplatser, i skolan och så vidare. Jag är, ofta omedvetet, en del av strukturen. Som tjej är det lätt att få en ytlig respekt hos killar. Dra ett par spelreferenser, verka ”skön” och ”oproblematisk” och visa genom konversationer och intressen att en är precis som ”dem”. Killar kan inte göra på samma sätt med tjejer.
Jag har under det senaste halvåret slutat ”få respekt” av killar genom att hylla manliga värden. Jag har försökt göra tvärtom. Jag har inte nedvärderat manliga värden, det är inte det feminism handlar om. Utan jag har, i största möjliga mån, försök hylla kvinnliga värden och peppat samtal som kvinnor omkring mig haft. Jag har definitivt - tack feminismen, det bästa du gjort! - slutat känna ett behov att vara ”skön” och ”oproblematisk”. Jag har inget emot att vara fel, ful, awkward och ifrågasättande. Jag har inget emot att avsluta eller avbryta konstiga, sexistiska utläggningar som snubbar försöker hålla.
”There are no such thing as ‘fake geek’ girls.” /albinwonderland
Det är svårt, tro mig, jag hade ett samtal med en tjej om hudvårdsprodukter hon köpt och genast kom en snubbe och sa: ”Höhö, vi killar har det så lätt, vi bara vaknar på morgonen och går, redo direkt!”. KUL FÖR DIG. Denna konversation är ett typexempel på dubbelbestraffningen som ett patriarkat innebär. Straff 1. Tjejer växer upp med vetskapen att enbart smink och hudkrämer kan göra dem något sånär kvinnliga och perfekta. Straff 2. Det är oss tjejer det är fel på som köper grejerna. (En annan typ av liknande bestraffning är fenomenet ”Fake geek girl”).
Så här är en lathund för jämställda konversationer. Den är särskilt utformad för att tillämpas på arbetsplatser och i skolor och fungerar bäst när killarna först förändrar sin egen attityd (punkt 1-6):
➜ Killar, sluta nedvärdera kvinnliga värden
➜ Killar, sluta avbryta konversationer kvinnor håller
➜ Killar, sluta dubbelbestraffa kvinnor
➜ Killar, sluta dra era sexistiska skämt, även om de sägs på ”skoj”
➜ Killar, sluta ta all plats, dra er tillbaka och börja lyssna
➜ Killar, säg till andra killar att hålla käft när så behövs
➜ Tjejer, peppa andra tjejer, lyssna på dem
➜ Tjejer, det är bra att vara ”osköna” :)
➜ Tjejer, kräv er rätt, ta er plats
➜ Slutligen alla: Börja hylla kvinnliga världen!
Och när jag ändå snackar kön, come on. Det finns inget sådant som ”kvinnliga” och ”manliga” intressen och samtalsämnen. Det är till och med bevisat:
Enligt forskarna, som undersökte 122 karaktärsdrag, finns det ingen skillnad mellan män och kvinnor när det gäller hur vi fungerar som psykologiska varelser.
Däremot finns det, på grund av strukturer, kvinnliga och manliga värden, där de kvinnliga systematiskt blir nedvärderade och de manliga systematiskt hyllade.
Avslutar denna rant genom att säga som Sofie:
Michaela Larsson
Jag finns på twitter.
Jep!
Personligen har jag svårt att upprätthålla någon respekt för de som gillar att dra sexistiska skämt. Jag får dessutom intrycket av att man inte har kommit så långt mentalt då…
Jag uppfattar det som att Fake geek girls är överdrivet. Jag upplever att det finns fake geek girls som låtsas vara en ”nörd” för att få passa in och få uppmärksamnhet av killar. Jag ser mig själv som en nördtjej: Jag har vuxit upp med tv-spel och träffar mina vänner för att ha tv-spelskvällar utan att bry mig om vad killarna tycker. I Gymnasiet gick jag i samma klass som en tjej som så uppenbart var en Fake geek girl. Hon är söt och killar gillar henne väldigt mycket. En gång stod alla killar runt henne när hon stod och sa att hon kunde förkortningar på vissa spel ”CoD är Call of Duty och CS är Counter strike” och jag bara glodde och tänkte att ”Jag har också en vagina och har spelat sjukt många fler spel än vad du har men du försöker få uppmärksamhet för det lilla du vet?”. Och så finns det ju hipsters som tar en bild med tjocka glasögon och skriver att de är nördar…
Men jag tycker också att det har gått över styr: De flesta tjejer som uppger sig för att vara nördar är ju såklart genuint intresserade av något i ”nördkulturen” fast då kommer en massa killar och hackar på dem och tycker att de har ingen rätt att uppge sig för att vara nördar för att de är för snygga etc. Jag tror att nörd-kulturen har varit grabbdominerad för länge (det flyger mycket grabbiga 15-års-skämt när man sitter på ett LAN med killarna) och de kanske också är rädda för att förlora mot en tjej i Counter Strike. För gud vad pinsamt det skulle vara!
Ursäkta novellen i ditt kommentarsfält! Tycler du skriver mycket vettigt!
http://www.buzzfeed.com/hnigatu/why-the-fake-geek-girl-meme-needs-to-die
http://www.geekeccentric.com/the-fake-geek-girl-manifesto/
http://www.geekeccentric.com/i-am-the-fake-geek-girl/
Lästips till dig preciousley :)
Det som är synd med nördkulturen, förutom att den är otroligt mansdominerad (intressant läsning om det här: http://kotaku.com/5868595/nerds-and-male-privilege ), är elitismen som också finns. ”Jag kan mer så jag är bättre” etc. Om du själv upplevt att din kunskap blivit ifrågasatt pga ditt kön, varför göra/tänka samma sak om ”fake geek girls” liksom? En tanke, bara.
U go Girl!
Visst visst, jag hyllar gärna ”kvinnliga värden” i form av omtänksamhet, fnissighet, mycket kramar osv.
Men jag kommer ALDRIG hylla att prata om utseende, olika hudkrämer, frisyrer etc. För fokus på ytlighet är skadligt. Vi behöver inte höra mer om hur viktigt det är att va snygg, och att sitta och snacka om vilken mascara som ger längst fransar gör just det - befäster att utseendet är viktigt. Bäddar för kroppsångest och skeva ideal.
Håller med dig helt. Försöker inte hylla ytligheter.
Men om en tjej börjar prata med mig om dessa saker kommer jag inte avfärda det utan lyssna och förstå. I sinom tid kanske denna tjej också inser värdet i andra saker. För mig är det viktigast att samtalet blir stärkande, kul och eventuellt kanske insiktsfullt på andra plan.
Lyssnar jag på henne, kommer hon börja lyssna på mig och jag har andra saker att säga. :)
fint!!
Jag har till exempel aldrig fattat varfor dom pratar om sport pa nyheterna. Men det ar val bara for att det ar ett traditionellt manligt intresse och darmed viktigt. Jag skulle vilja se ”och nu, modenyheterna!” Men nej, det ar ju traditionellt ett kvinnligt intresse att vara kreativ med klader. Och darmed oviktigt…
Gillar bloggen skarpt problemet är att när man som kille anammar de ”kvinnliga” (använder ordet i brist på bättre prefix) egenskaper är man ”bög” osv.
Dessutom för att lyckas få en tjej så är det i princip helt omöjligt att vara den snälla killen. För då är man mesig etc. Mitt ex trodde till och med att jag var bög för att ”jag var så trevlig” och klädde mig färglatt det var först sen jag började bli dryg och sa att hon var rultig etc som hon blev attraherad av mig.
Och nej det är inte ett engångsfall. Jag försökte få en tjej i 7 år det var inte för än jag började tuffa till mig och bli lite ”manlig” som det gick bra. Sen är ju det motsägelsefulla att väl i ett förhållande ska man ta fram sina ”kvinnliga” sidor eftersom man då ska vara förstående, älskande och tröstande. Hade varit sjukt mycket bättre om tjejer inte går efter de tuffare killarna från början.
Angående sexistiska skämt så är de killarna som drar de sådana som har lättast att attrahera en kvinna. Eftersom jag från att jag var 18 försökte vara snäll men som sagt då dög man bara som vän. Man är dessutom bara rolig och attraktiv om man säger emot tjejer överlag (också egna upplevda erfarenheter)
Så med andra ord att vara snäll håller inte om man vill träffa någon man kan säkert skippa ”kvinnan ska stå i köket”-skämten men har man i åtanke att man är jämställd och vara snäll osv så går det åt helvete. Sen kommer ju alla tjejer alltid hävda att ”nej vi vill visst inte ha en douchebag som partner” men i praktiken stämmer det inte. Tyvärr.
Max: Bara för att det varit så för dig behöver inte det betyda att det ALLTID är så, för alla. FYI.
Jag är själv heterosexuell kvinna så jag vet inte själv hur det är att som heterosexuell man försöka göra sig attraktiv för det motsatta könet. Mina egna erfarenheter talar dock emot dina. Min umgängeskrets består till stor del av extremt sexuellt aktiva metrosexuella karlar och kvinnor som ligger med män de i första lyckoruset beskriver som söta och snälla. Personligen tycker jag att ‘hahaha, jag är man och du är kvinna. haha. mens. hahahaha tjock du eeee’ är något av det oattraktivaste som finns. Min livmoder vrider sig. Klittan tar skydd i magen. Mungiporna beger sig omedelbart mot marken. Självklart finns det väl skillnader mellan olika grupper av människor. De som tror på manligt och kvinnligt kanske söker efter egenskaperna de tror gör personen. Men de som inte gör det existerar i mass och har också sex.
Otroligt bra inlägg!
Jag kan inte påstå att jag har samma erfarenhet som Max. Jag har aldrig ens förstått varför kvinnor skulle vara mindre värda än män eller varför traditionellt ”kvinnliga” värden skulle vara sämre än traditionellt ”manliga” och har som följd, tror och hoppas jag iaf, inte heller agerat eller ens *kunnat* agera på det viset. Det här gäller för övrigt även sådant som ras eller sexuell identitet. Jag tror att jag har mina föräldrar att tacka för det i mångt och mycket, jag blev aldrig pådyvlad en könsroll (jag lekte med både traktorer, dockor, modelljärnväg, lego och dockhus) och mina föräldrar agerade aldrig homofobiskt eller rasistiskt vilket förstås även påverkade oss barn i en positiv riktning kring sådant.
Det är nog så att machokillarna kan ha lättare att bli tillsammans med de tjejer som själva väljer att passa in i könsnormerna men att det skulle vara någon regel överlag köper jag inte. Jag var en av de första killarna i klassen som hade flickvän och är idag lyckligt gift utan att någonsin behövt spela macho eller nedvärdera en kvinna, bara tanken på att agera på det viset känns motbjudande. (Jag tycker överlag att machorollen är rätt skrattretande.) När jag var yngre uppstod det dock situationer där andra killar agerade nedvärderande och jag inte själv vågade säga ifrån, men med ålder vågar man mer och nuförtiden säger jag ifrån.
Superintressant med den där forskningen om intressen och karraktärsdrag. Var kan jag läsa mer om det?
Lisa: Det kommer från en ny studie. http://psycnet.apa.org/journals/psp/104/2/385/
På en föreläsning en gång, med diskussioner om manligt och kvinnligt skrevs en lista på whiteboarden med stereotypa karaktärsdrag för respektive kön. Jag räckte upp handen och utbrast stolt att min pojkvän hade flest egenskaper från det ”kvinnliga”. En kille uttrycker (utan att räcka upp handen): ”Öh, är du säker på att han verkligen är kille? Haha!”
Jag blev så förstummad av att en vuxen person anser att en kille som är (egenskaper från listan) snäll, lyhörd, bra på att laga mat, känslig, m.m.. inte är en riktig man, eller ”bög”!
Jag blir avskräckt av killar eller tjejer som sitter och drar sexistiska skämt.
Sluta med det, det visar bara hur obildade ni är.
Tack för en jättebra blogg!
Tack Sara!
Jag är själv en kille som mest umgås med tjejer, det har bara blivit så. Några gånger har jag fått höra kommentarer om att jag är som ”en av tjejerna”, och det är inget jag tar illa upp av.
[…] är liksom en av killarna!” – Vad synd att det krävs att jag beter mig enligt maskulinitetsnormer för att få respekt av er. Hur vore det om kvinnliga egenskaper värderades lika högt som ni […]