Den smala kroppen är ett svårt projekt. Ett projekt som allt fler kvinnor ger sig i kast med, men det är inte alla som får plats. Det vi kallar för ”thin privilege”, hur smala personer premierar socialt, ekonomiskt och politiskt i samhället på grund av sin kroppform, hänger samman med ett annat privilegium: Det vita.
Ätande är i mångt och mycket en fråga om klass. Den alltigenom vita medelklassen utgör samhällets norm, de statuerar med exempel hur kvinnokroppen bör se ut. De har lärt sig detta genom att konsumera ett konstruerat kroppsideal på film, i reklam, de läser om att ”allt är möjligt bara du försöker” av Mia Thörnblom och blir slagna på fingrarna av Anna ”tänk att vakna upp utan pengar” Skipper.
Den vita medelklassen är normskapande, och är den klass som har råd och möjlighet att inleda projekt ”smal kropp” genom diverse diethållningar. Detta kanske syns bäst när en sneglar bort mot ”rika Hollywoodfruar” som kan ägna sina dagar åt dieter, nyttiga shakes, personliga kockar och personliga tränare. Det är inte alla som har tid, råd eller möjlighet till det där. Därför är ätande, dieter och thin privilege en fråga om klass. Det märks nästan lika tydligt när Anna Skipper födömande visar en arbetarklassfamilj deras matkonsumtion den senaste veckan, ett bord fyllt av snabbmat och onyttiga alternativ.
”Kolla här!”, säger den vita medelklasskvinnan. ”Du ska äta gojibär, spenatdrinkar och glöm inte att fasta två dagar i veckan. Köp ekologisk mat, ett årskort på gymmet och du är i hamn. Då når du dit jag är, där min kropp är. Min kropp införlivar idealet.” Den normskapande kroppen. Den kroppen som är socialt accepterad. Den kroppen som får privilegier enbart på grund av hur den ser ut. Vit och smal kvinna. Vår tids norm.
Förutom att det härskande kvinnokroppsidealet är smalt, är det också vitt. För den smala kroppen är en fråga om ras. Den rasifierade kvinnan är inte välkommen till den smala, vita medelklassens tragiska dietfester. En rasifierad kvinna som slår upp en modetidning ser enbart smala, vita modeller. Hennes kropp tycks inte rymma inom vår västerländska kroppsnorm. Som Maria Lönn skriver i antologin Ätstört: ”[…] konstruktionen av skönhet användes för legitimera skillnader mellan svarta och vita. […] Idealiserad femininitet var vit och ansågs viktig att bevara genom rasifierade hierarkier där skönhet kan devalvera både ras och genus och det uttrycks på ”fel” kropp.”
”Inner beauty”, säger H&M när de menar precis tvärtom. Yttre skönhet är smal. Yttre skönhet är vit. Inre skönhet är icke-existerande.
Jag kan aldrig helt förstå hur thin privilege verkar eftersom jag själv är vit och alltid varit smal. Jag har fått ta del av privilegier som andra inte har. På arbetsintervjuer, i matbutiken, på restauranger, i nya kompisgäng eller på krogen. Jag kan inte tala för någon annan. Men jag kan förstå hur min kropp fungerar i ett offentligt rum, och hur andras kroppar inte fungerar.
Jag skrev att det inte är alla som har råd och möjlighet att skapa den här kroppen. Tyvärr är det många som med alla medel möjliga försöker. Jag önskar att fler gav upp projektet, slutade med diethållning, slutade anpassa sin kropp, slutade svälta. Jag önskar vidare att samhället slutade se den vita, smala kroppen som den enda möjliga och riktiga vägen mot social acceptans. Jag önskar att samhället suddade ut de skillnader den gör mellan den vita, smala kroppen och alla andra kroppar som varken vill eller kan passa in i den normen.
Andra kroppar måste också få tillträde i det offentliga rummet. Den tjocka, den rasifierade, den långa, den korta, den feta, den avmagrade, den icke-funktionella, den normbrytande. Vi måste se andra kroppar än den av min typ.
Jag ÄLSKAR när du är så här riktigt jävla tydlig, så ingen kan missa vad du menar.
Jag har vit-privilegium men inte smal-dito. Jag har haft det förr och även om jag själv känner mig mer hemma i nuvarande kroppsform som är modell tjockare så känner jag konstant av att normativa ögon INTE ser på mig med samma ögon. Mycket frustrerande och bra att det belyses.
Tack! Jag kan tänka mig att man märker av det sjukt tydligt när man har gått från en kroppstyp till en annan. Min kropp har liksom alltid fått plats utan att ifrågasättas med denna normativa blick..
Älskar’t!!! Superbra inlägg!
Vad bra! Tack!
Åh så sant. Många tjejer ser upp till tex Victoria secret-modellerna och vill se ut som dem, men de glömmer att de där modellerna har som JOBB att se ut så. Hela deras vardag kretsar kring deras kropp och att bibehålla det utseendet. Klart som fan de kan vara sådär smala när det är någon annan som styr vad de ska äta, någon annan som stylar dem, någon annan som säger hur de ska träna. Och klart som fan de kan träna åtta timmar om dagen- det är ju det enda de måste göra utöver fotograferingar osv. Vanliga dödliga kan ite hålla på så. Varför? Jo för att vi har normala liv med skola, jobb, vänner, fritidsaktiviteter, kompisar som vill träffas och ta en fika efter skolan, tv-program som ska följas, böcker som ska läsa, läxor som ska göras osv osv osv. Folk måste seriöst sluta se upp till dessa modeller och sluta tro att det bara handlar om självdisciplin, när det i själva verket handlar om att ge upp allt annat i sitt liv, och för vad, en platt mage? Då går jag hellre på bio och käkar lösgodis med min bästis.
Exakt. Även skådespelare osv har personliga tränare, kockar, matscheman och liknande. Läskigt att deras kroppstyp är deras arbete, och att det bara är en kroppstyp som är okej.
Jäklar vilken bra text!
Tack Malka!
Jag håller absolut med i vad du skriver och tycker själv att detta är hemskt. Men glöm inte Asiaterna, de är inte privilegierade någonstans, mestadels bortglömda och satta i stereotyper. Uppväxt i det svenska samhället så har jag, hela mitt liv, iakttagit de privilegierade vita och smala från ett avstånd. Bra skrivet!
Med ”rasifierad kvinna” innefattas asiatiska kvinnor?. Kanske kunde uttryckt mig mer tydligt. ”Icke-vit”? Tack för kommentaren!
Oj jo absolut att du skrev det. Jag granskade nog inte texten så noga utan fastnade på ”skillnader mellan svarta och vita”. Du har absolut rätt. Som sagt bra skrivet om detta (och så mycket annat som du skriver om).
:) Ingen fara. Jag snubblar ibland över orden själv när jag skriver, och det är alltid bra att jag får fundera några rundor extra innan jag publicerar. Tack för dina kommentarer!
Det är så sjukt att dom enda kvinnorna som får synas, i reklam, tv, osv är just dessa kvinnor. Män har en uppsjö av så att säga mainstream-fula att identifiera sig med, gamla, tjocka, finniga, otränade, asymetriska drag osv. Icke-rasifierade i dito spotlight är väl i samma procentantal som kvinnliga, men eftersom män utklassar kvinnor stort i dessa spottar så finns det även fler rasifierade män att identifiera sig med. (Självklart behövs det in fler icke-vita i alla sammanhang).
Back to femals, tom i tvserier som Awkward är dom mobbade så att säga loser-tjejligan supersnygga med ”rätt” former.
Nu är ju bristen på icke-vita i spotlightsen far bigger problem then att alla kvinnor inom dessa är supersnygga, men tänkte att denna i viss mån även kan appliceras på bristen på ”fula” kvinnor i offentlighetens säljbara ting/kultur:
”Well, when I was nine years old, Star Trek came on, I looked at it and I went screaming through the house, ‘Come here, mum, everybody, come quick, come quick, there’s a black lady on television and she ain’t no maid!’ I knew right then and there I could be anything I wanted to be.”
— Whoopi Goldberg
Just att man ej kan identifiera sig som lyckad, utan istället lider på olika sätt för att nå idealet & inte tror (ofta omedvetet) att vissa positioner i livet är möjliga för att man ej har/ser exempel på sådana.
lätt för dig att säga, allt det här. du vet inte hur det är att vara annorlunda och INTE vilja vara det.
Det säger jag också i texten.
Eftersom jag inte är där själv så vet jag ju förstås inte, men tänker att osynligheten kan föra med sig åtminstone EN positiv grej. Läste nånstans att african-american-tjejer i USA har väldigt mycket lägre förekomst av anorexia än vita, och är mer nöjda med sina kroppar. Det borde väl kunna hänga ihop med att de inte identifierar sig med det smala vita idealet? (Obs fattar såklart att osynliggörande är SÄMST på alla andra sätt.)
Ja, det finns en del om svarta kvinnor i Ätstört-boken som var intressant. Har för mig att de diskuterade idealet ”skinny white girls” där, och att det inte var attraktivt. Men det fanns två sidor, som sagt. Osynliggörandet vs krav att leva upp till. Båda jobbiga.
åh JA! har varit lite trött på dina texter ett tag men detta var SÅ bra dör <3<3
mera intersektionalitet till folket
nånting du gärna får skriva om: hur en ska förhålla sig till alla olika maktstrukturer mer än att förstå dem? t.ex. hur skulle kvotering funka om en tog in flera perspektiv förutom kön? dåligt exempel kanske men hoppas du fattar! pussss
Hej! Tack. Berätta gärna varför du varit trött på dem så jag kan förbättras.
jag har bara varit lite trött på inlägg som är relaterade till ditt personliga liv. gillade bloggen mest när den enbart bestod av inlägg om genus och liknande (alltså typ förra designen-tiden). men gillar egentligen inte att skriva det här för din blogg är verkligen en av mina favoriteroch vill ju boosta dig, inte klaga :/
fortsätt kämpa <3<3<3<3
Bra! Då vet jag, och jag är glad att du gillar genusinläggen, det är huvudsaken. :) Kram! <3
Såg en bekant dela denna text på FB och tänkte för mig själv:
”vad är detta för jävla radikalfeministisk/kommunistiskt skit.”
Men uttråkad som man är så läste jag igenom inlägget,
och får säga att det var en riktigt bra text som ger nytt liv i en debatt som jag har tröttnat otroligt mycket på.
Mycket välskriven och det märks att du har ordets gåva!
Får ett kapitalistsvin som jag själv och gilla dina texter är något du ska vara stolt över, eller skämmas över det är upp till dig!
Keep on the good fight!
Hej Michaela! Jag förstår att som vit och smal kvinna har jag många privilegier i samhället precis som du skrivit om så många gånger. Jag känner dock att du kanske missar en del av de problem som jag antar att smala kvinnor (oavsett hudfärg) kan stöta på. Detta kanske då du själv aldrig varit med om detta. Inte nog med att jag alltid varit smal, så är jag väldigt liten. Jag är endast 156 cm och har en väldigt nätt benstomme. Att vara liten ses ofta som något attraktivt speciellt om en ser på den infantiliseringen som kvinnor utsätts för idag. Men detta är just mitt problem. Män tar sig väldigt mycket frihet med min kropp som jag märker att de inte gör med andra kvinnor som antingen är längre eller tjockare än mig. Jag blir ständigt upplyft, buren, nedbrottad, fasthållen och kittlad av manliga vänner, bekanta och även de som jag nyss träffat. Jag gissar att de gör just detta mot mig då min kroppsstorlek är mer av ett barns. Av någon anledning måste de hävda sin makt och stora kroppsbyggnad när de ser en liten kvinna. De måste göra det tydligt för mig att det är de som bär på makten. Jag förstår att vi i den feministiska debatten måste prata om de svårigheter tjocka och/eller ”icke-vita” kvinnor möter i sin vardag. Men jag känner att vi även behöver lyfta hur vissa kvinnor blir förminskade och infantiliserade av män i sin vardag och inte bara i reklam. Många gånger känner jag att de problem som smala kvinnor stöter på förminskas och ses mer som ”låtsasproblem.” Ja, jag vet att jag själv måste ta debatten men det här är första gången jag känt att jag kunnat sätta ord på det jag utsätts för. Men jag vill säg tack för din blogg. Dina inlägg om hur kvinnor ständigt förminskas har fått mig att förstå att det är kränkningar jag utsätts för, inte något som jag ska ta som en komplimang bara för att en man visar mig uppmärksamhet.
[…] torsdag-vin. För er som inte hunnit läsa dessa texter är det en ypperlig torsdag för det: Den smala kroppen är vit och rik, Kroppen som förblev enbart en kropp och Olika rörelser inom […]
Jag förstår vad du menar med texten och håller med dig om att det kan vara svårt för de i underklassen att äta rätt. Men det känns som om att du uppmuntrar människor till att fortsätta med att vara överviktiga. Får de att tro att de inte kan gå ner i vikt bara för att de är från underklassen. Jag kommer från en familj med en ensamstående mamma och en syster. Min mor har varit arbetslös ända sedan hon gick ut universitetet, vilket var fyra år sedan. Men vi har alltid nyttig mat och grönsaker i vårt kylskåp. Den ända som är överviktig i min familj är jag. Det beror inte på att jag blir serverad dålig mat, utan på att jag är lat och har dåliga matvanor. Du sa själv att du aldrig har varit överviktig och därför tycker inte jag att du borde säga att man ska fortsätta med att vara fet, att samhället ska acceptera fetma. För att vara fet tar oerhört mycket på ens hälsa. En femton årig pojke ska inte ha problem med knäna, ska inte behöva oroa sig för diabetes, ska inte behöva oroa sig för hjärt sjukdomar. Att vara tjock är ingen sjukdom, att röka är ingen sjukdom, att ta droger är ingen sjukdom. De är alla frivilliga val. Jag skäms över min storlek och det borde jag göra. Jag accepterar inte att jag är fet. För att det är inte naturligt. Det är farligt.
Stycket om hur din kropp fungerar i jämförelse med andras är enligt mig helt korrekt. Om arbetsgivaren får välja mellan att anställa en vacker, lång kvinna med fina kurvor över en kort man som ser slobbig ut. Så kommer den så klart att välja kvinna. För att det är det människan attraheras till. Det sitter i vårt DNA, det är instinkt. Män attraheras till till kvinnor med kurvur för att de vet att den kvinnan kommer kunna föda många barn. Kvinnor attraheras till stora starka män för att de kan skydda de mot de sabeltandade tigrarna. Så är det verkligen så konstigt att en vältränad och vacker människa är det som anses som den ideala modellen? Det har alltid varit så. Ända sedan antiken. Jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp och jag vill inte låta som en respektlös skitunge :)
Det hade verkligen varit nice om du svarade på den här kommentaren. För att jag har undrat över feminism väldigt mycket den senaste tiden. De feminister jag känner (skolkamrater) tjatar mest bara om småsaker och skriker ”in you’re face” på biologi lektionerna, när det kvinnliga könet gör något bättre än det manliga. De är inte allt för bra representanter, om du förstår vad jag menar. Vad tycker du att feminister ska förmedla? Jag skulle också vela höra din åsikt om könsroller, alltså vilken roll mannen och kvinnan har i samhället enligt dig. Och då menar jag inte de stereo typiska sakerna:) Och om du tycker att det borde finnas en tydlig skillnad mellan man och kvinna. Alltså att mannen ska vara maskulin och då menar jag inte dominant, utan beskyddande och sånt och om kvinnan ska vara feminin. Önskar dig ett fortsatt gott år!
Läs på om särart- och likhetsfeminism. Dina åsikter är läskigt särart. Feminismen idag vilar på en likhetsideologi. Tänk om, tänk rätt.