Först av allt. Tack. Tack för att ni läser, reagerar, sprider och analyserar. Responsen på mitt inlägg om skadliga maskulinitetsnormer har varit överväldigande. När detta skrivs har 150 000 läst artikeln, 28 000 gillat och delat. Sedan ett stort tack för att ni har hållit hög nivå i kommentarsfältet, jag har inte behövt moderera någonting utan ni har kommit med nya infallsvinklar, faktakoll och diskuterat med varandra.
Några menade att bilden gick att tolka på andra sätt, att jag som skribent tog för givet att alla tolkar bilder på samma sätt. Den alternativa tolkningen ni bidrog med var att kvinnan gillade att bli tittad på, att det här var på hennes villkor och att hon gillade den här typen av dominans. Grejen är den att vad gäller reklambilder måste vi utgå från en kollektiv, västerländsk förståelse och tolkning. Det finns inte plats för individualism eller ”men jag….”. Jag är inte dömande eller kritiserande. Jag lägger ingen som helst moralisk aspekt i sexuella preferenser. Jag är för total sexuell frihet, vad gäller läggning, preferenser, könsidentitet, uttryck och fetischism. Det handlar inte om det. Det är inte intressant vad jag personligen föredrar för slags sex, precis som det inte är intressant med era personliga, alternativa tolkningar utifrån era egna sexuella preferenser. Det hade varit ett helt annat blogginlägg om ett helt annat ämne.
Om vi hade levt i en kultur där total jämlikhet rådde, där inga makthierarkier, ingen maktutövning eller utsatthet fanns, först då hade jag välkomnat några av den här typen av bilder som en kommentar eller som en vidgande av perspektiv. Men på grund av att vi har den struktur vi har där majoriteten av våldsutövarna är män, där män äger 99 % av jordens tillgångar och därmed innehar den mesta makten, och många kvinnor strukturellt blir utsatta för maktutövning, våld, diskriminering, misshandel, våldtäkt och härskartekniker m.m. så måste bilderna först och främst tolkas med hänsyn detta och utgå från det perspektivet.
Några påpekade att det var modebilder från modemagasin, och att dessa bilder konsumeras av kvinnor. Dels stämmer det inte, modebilder sprids överallt och även om vi inte tror att reklamen påverkar oss så bearbetas 92 % av reklamens budskap i vårt undermedvetna. Sedan är det självklart så att inte enbart kvinnor läser modemagasin. Dels är det inte bara modevärlden som ser ut så här. Vi kan kolla på spel, film, musik eller övrig populärkultur. Den här typen av bilder genomsyrar hela vår mediala sfär. Bilderna är inte enbart publicerade internationellt utan går att finna t.ex. i svenska Elle.
Det är när vi grupperar bilder eller tar dem utanför sitt sammanhang, dvs. ensamma från en billboard i stadsmiljö, till ett blogginlägg, som vi kan analysera och tolka bilderna på ett nytt sätt. I sin allena existens omger de oss, påverkar oss utan att vi förstår det och skapar normer, stereotyper och förväntningar. Det är därför det är så viktigt att ta bilderna därifrån.
Några menade att bild nr 2 inte hörde hemma i inlägget då det var en man som slog mot sin egen skuggbild. Jag tycker tvärtom, bilden är högst relevant då den visar vad maskulinitetnormer innebär. Ett par sa att bild nr 23 där en kvinna med blåmärken på benen inte passade i inlägget då hon säkert haft ”kul” sex och fått blåmärken. Återigen refererar jag till min utläggning ovan om att alternativa tolkningar inte är intressanta så länge vi har den struktur vi har idag. Någon menade att bild nr 16 snarare porträtterade en kvinnas självmord, kanske för att hon inte stod ut med att vara hemmafru. Detta håller jag med om, bilden handlar kanske inte om en mans fysiska våld, men på många sätt visar bilden den mentala utsatthet det kan innebära att leva i patriarkala strukturer.
Grundtanken med blogginlägget var att visa bredd och en specifik struktur i reklambilder. Många av bilderna handlade inte explicit om mäns våld mot kvinnor, men alla bilderna bidrog till helheten. Det var också lärorikt att läsa många av era kommentarer. En del av er har långt mycket mer teoretisk genusutbildning än vad jag har och ni har kommit med informativa och intressanta utlägg som jag ödmjukt suger åt mig av.
Ett förtydligande behövs också göras kring individens vs. kollektivets ansvar. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, jag har en övertygelse om att strukturell förändring inte sker på individnivå utan måste ske på statlig nivå. Ansvaret ska aldrig ligga hos individen, i synnerhet då vi pratar om saker som är strukturella och kollektiva. Det krävs handlingar på politisk nivå, lagstiftning och regelverk. Läs gärna Handlingsplan för jämställdhet.
Intressant faktakoll ni bidrog med:
Bild nr 2 är från en reklamfilm.
Bild nr 3 är en referens till Sofia Coppolas film The Virgin Suicides.
Bild nr 23 har bildtexten ”Kom ihåg minnena, kom ihåg vad som hände igår”.
Tips på filmer, böcker och www:
Reklamarkivet genderads.com
Jean Kilbournes föreläsningsfilm Killing us softly 4.
Sut Jhallys film Codes of gender - The identitet and performance in pop culture.
Jean Kilbournes bok Can’t Buy My Love: How Advertising Changes the Way We Think and Feel.
Stephan Mendel-Eks bok Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet.
Nina Björks bok Under det rosa täcket.
Laura Mulveys text Visual Pleasure and Narrative Cinema.
Min artikel Att vara mindre än man är – Om att förminska kvinnors storlek och betydelse.
Tack.
Tack för din uppföljning BLEKK.
Jag har ingen djupare anmärkning denna gång, mer än att jag tycker ett påstående som ”där män äger 99 % av jordens tillgångar och därmed innehar den mesta makten” är problematisk på flera nivåer. Som tumregel bör man alltid veta att deskriptiva beskrivningar är normativa. Denna inflytandestrategi kallas för ”social proof” och skapar normer mer än förändrar dem. Forskningen i normpsykologi upptäckte för över tio år sedan att sociala kampanjer ämnade att förändra sociala strukturer skapade dem istället, detta eftersom fler tar efter den beskrivning som getts i reklamen än att försöka bryta mot den. Vi vill vara som andra och jämför oss med dem vi identifierar oss med varför även beskrivningar om något destruktivt blir till norm. Vi behöver därför vara försiktiga med hur vi beskriver världen, i synnerhet om vi vill förändra den. Som någon som arbetar inom reklam bör du känna till denna inflytandestrategi mycket väl.
Just detta uttalande osynliggör starka kvinnor samt lägger en stark vikt vid ”materiella tillgångar” som maktfaktor vilket sväljer kapitalistiska grundantaganden med hull och hår. Stereotypen om kvinnan som det eviga barnet behöver vi göra oss kvitt. Kvinnor som innehar makt måste bekräftas om vi skall ha någon förutsättning att förändra strukturer. Samtidigt bidrar uttalandet till maskulinitetsnormer. Det beskriver den äkta mannen som någon som innehar materiella tillgångar och makt, vilket skapar ett direktiv för de manskroppade individer som inte har detta.
Makt är sedan kulturell och social. Det är kultur som bestämmer vad som innebär makt och status och vad som premieras. I vår kultur har vi en jobbkultur med inkomst som mätbar statusfaktor. Våra ”roller” är idag våra yrken. Jämför med tidigare kulturer där närhet till Gud innebar makt och status. Fråga dig själv om vi har makt att välja bort inkomst och om en arbetslös ”valt” bort inkomst.
Fråga: Hur kan man ifrågasätta och förändra normer och strukturer om man inte kan låtsas om att det finns?
Jag tycker också att det är ett problem, det faktum att om man pratar om skillnader så finns risken att man befäster skillnaderna ännu mer. Men ännu värre vore att inte prata om det alls.
Du synliggör dem som bryter mot normen och strukturerna. Det är inte svårare än så. Låt oss ta den normförändrande kampanjen för att få ungdomar att minska sitt drickande. Initialt postade man upp posters som innebär att ”ungdomars drickande ökar”. Effekten blev att ungdomars drickande accelererade även mer eftersom även dem som dricker lite eller inte alls tolkade kampanjen som att för att vara med och inne så behövde de öka sitt drickande. Så nu gjorde man motsatsen, man lyfte fram personer som inte dricker och varför. Effekten blev att ungdomars drickande minskade. Exakt samma mönster har demonstrerats åtskilliga gånger med t.ex. energiförbrukning (vetskapen om att man förbrukar mindre el än genomsnittet får lågförbrukare att konsumera mera t.ex.).
Analogt i denna är att lyfta fram exempel på kvinnor och män som bryter mot normerna. Vi är till och med i en kulturell kontext där brott mot normerna är coolt så det är bästa förutsättningen för att göra detta. Varje person som känner sig pressad av strukturer kommer att använda sådana bilder som en förlösning, en styrka att våga vara sig själva lite mera och veta att andra känner som dem.
Jämför med ”komma ut ur garderobenkampanjen” för homosexuella. Vi behöver visa att folk gör det för att få fler att göra det.
Men om vi istället pumpar ut och förstorar intrycket av att det är så här det ser ut; män = makt, kvinnor = underkastade barn, så är det den värld vi hjälper till att skapa.
Även för män innebär möjlighet tll brott mot normerna en väg till frihet. En avbelastning av krav. Att få följa sina känslor istället för att trycka ner dem. En chans att få välja sina drömmar före vad som ger gott betalt. En chans att bygga vänskap istället för att försöka konkurrera om dominans.
Hej Staffan
Jag håller verkligen med. Ju fler olika exempel och förebilder som visar hur en människa kan vara, desto större frihet får människor att vara sig själva.
Men i alla fall jag vill även ha information om hur samhället faktiskt ser ut just nu. Vilka arbetar mest graits i hemmen, vilka tar mest ansvar för barnen, porträtteras män och kvinnor lika i media? Det är därför jag går till den här webbplatsen, för att få fakta och analyser om varför det är som det är.
Jag har inga problem med att man sakligt lyfter fram information om hur det ser ut just nu för dem som redan är inställda på att de vill ha en förändring. I akademiska sammanhang är det nödvändigt att börja med att skapa sig en bild över situationen för att kunna hantera den. Men… representationen måste vara ärlig.
Den kritik jag riktade mot det första inlägget var det jag misstänker att paragraf 5 i detta inlägg bemöter. Jag menade att den presenterade 20-30 bilder av chockreklam från primärt franska och italienska modekampanjer tillsammans med utdrag ur en show från Army of Lovers. Det är i sig inget fel att i ett blogginlägg som kritiserar dessa modehus, det görs med all rätt. Men det behöver också ärligt presenteras inom den ramen. När detta associeras med en generell ”mansnorm” där mansnorm associeras med parafili så påminner presentationen om hur rasistiska bloggar väljer ut chockinformation för att forma en negativ stereotyp av vissa etniska grupper, ofta på ett felaktigt sätt där förklaringen av en bild skiljer sig från bildens eget ursprung och sammanhang.
Som många har flikat in; de bilder som serverats är inte representativa för hur samhället faktiskt ser ut just nu. De känner inte igen t.ex. våldssex bland de normer en ung svensk man (eller kvinna) faktiskt ställs inför. Många känner inte igen sig i beskrivningen att maskulinitetsideal och sexuellt våld hör ihop. Representationens urval blev så konstigt att #2 som förmodligen bäst beskriver det blogginlägget skulle handlat om framstår som fisken-ur-vattnet i sammanhanget. Genom att sammanställa en deskriptiv beskrivning av verkligheten som inte bygger på verkligheten konstrueras snarare än dekonstrueras genus och det blogginlägg vi just fått se konstruerar en ny stereotyp snarare än att utmana existerande sådana.
En behandling av genus under svenska förhållanden kräver en analys av de media som en svensk med stor sannolikhet kommer att exponeras av. Utan att kolla hur det ser ut idag så misstänker jag t.ex. att det finns många problematiska inslag på dagens http://www.aftonbladet.se precis som alla andra dagar i veckan. Jag tog upp andra exempel för vad det är mer troligt att en medelsvensson ställs inför här;
http://hej.blekk.se/2013/03/12/maskulinitetsnormer-ar-ett-samhallsproblem/#comment-354
Så jag har inga problem med målsättningen med inlägget, bara metoden och det representativa materialet.
[...] Föregående / Nästa » By BLEKK.se / 12 mars, 2013 / feminism, genus, reklam, sexism / 222 [...]
Jag tycker att du gör tre missar. Den första missen är att sammanblanda mäns högre nivå av våldsutövning med mäns större maktinnehav. I den industrialiserade världen hänger inte dessa ihop. De män som utövar mest våld är överlag tvärtom män som saknar makt, medan de män som har mycket makt mer sällan utövar våld. Det finns ingenting som säger att mäns våldsutövning skulle minska av att män som grupp fick mindre makt.
Den andra missen är att utgå från att kvinnor är särskilt våldsutsatta pga sitt kön. Totalt sett utsätts gruppen män för mer våld än gruppen kvinnor, åtminstone i den industrialiserade världen. De områden där kvinnor är överrepresenterade som offer för våld är sådana områden där potentiella manliga offer är få, dvs partnerrelaterat våld och sexuellt våld. Forskning har visat att homosexuella män och kvinnor utsätter varandra för nästan lika mycket fysiskt och sexuellt våld som män utsätter kvinnor för, varvid det är rimligt att anta att om det inte vore för den heterosexuella normen så skulle inte kvinnor vara överrepresenterade inom dessa kategorier heller. Forskning har också visat att vad gäller ringa former av våld (dvs örfilar, knuffar, osv) så är kvinnor lika, eller till och med mer, benägna att utöva det mot män som män är att utöva det mot kvinnor. Det är framförallt vad gäller det grövre våldet som det skiljer sig åt. Och detta är förmodligen svårt att ändra på så länge som män och kvinnor skiljer sig åt rent kroppsligt (förutom att män överlag är större och har mer muskelmassa så är könsorganen dessutom konstruerade på ett sådant sätt att det är svårare för kvinnor att förgripa sig på män än tvärtom). Ett annat tydligt tecken på att muskelmassan spelar in är att ett av brotten där kvinnor är som högst representerade ifråga om fällande domar är barnmisshandel (cirka 40 procent av de fällda är kvinnor). Vore det inte för vår syn på kvinnor som goda och empatiska skulle den siffran förmodligen vara ännu högre (se nedan).
Den tredje missen är att utgå från att vi lever i en kultur som accepterar och uppmuntrar till våld mot kvinnor. Så är det inte. Vi lever i en kultur som generellt sett har ganska låg tolerans mot fysiskt våld. Den har särskilt låg tolerans mot fysiskt våld som utövas mot kvinnor, vilket märks i allt från uttalanden av typen ”det är fegt att slå tjejer” och rapporteringar av typen ”av offren var XX kvinnor och barn” till rättsväsendets tendens att oftare döma män samt bestraffa dessa hårdare än kvinnor, särskilt när offret är en kvinna (de största skillnaderna finns inom området sexualbrott, där kvinnors brott mot män (och barn) ger otroligt mycket lägre straff än motsvarande mäns brott mot kvinnor (och barn)).
Allt detta sagt håller jag med om att vi behöver arbeta med de kulturella föreställningar som fortfarande fördelar rollen som försvarare och våldsutövare (vid de tillfällen det bedöms som legitimt) till männen. Hade vi fortfarande haft kvar vår värnpliktsarme hade en bra åtgärd varit att även göra kvinnor skyldiga att genomföra värnplikten. Nu har den möjligheten glidit oss ur händerna (fast det är nog lika bra att försvaret bantas). Men det är hur som helst någonting vi behöver jobba med, och kanske kan man minska våldet i samhället något genom att förändra mansrollen (att få bort det helt tror jag dock är en utopi, och den effektivaste våldsbekämpningen är att minska fattigdomen, alkoholkonsumtionen och drogmissbruket, snarare än att ändra på könsroller). Och självklart behöver vi jobba med att minska gruppen mäns maktövertag, men det görs nog bäst på annat sätt.
Om jag fick önska något så skulle jag önska en recension av boken ”Handbok för pojkar” som finns på DesignTorget. Jag såg svart när jag såg den. Butikspersonalen meddelade att den sålt bra under flera år. Skönt att någon orkar lyfta problemen med maskulinitetsnormer. Tack!
Vafaaaan…. Bläh! (googlade boken)
Är detta påstående inom parentes nedan baserat på någon form av forskning med krav på testbarhet? Ett ”Ja” eller ”Nej” räcker, du behöver inte producera länk till någon vetenskaplig rapport.
”…vi inte tror att reklamen påverkar oss så bearbetas 92 % av reklamens budskap i vårt undermedvetna”
Menar du att vi får ett bättre samhälle om vi på något sätt får friska människor att vara oförmögna att bruka våld. Då kommer de människor som är villiga att bruka våld pga medfödd hjärnskada, trauman etc att alltid vinna, ingen kommer ju kunna försvara sig mot dem. Eller menar du att ALLA mördare/våldsverkare är en produkt av inlärda normer?
”Några menade att bild nr 2 inte hörde hemma i inlägget då det var en man som slog mot sin egen skuggbild. Jag tycker tvärtom, bilden är högst relevant då den visar vad maskulinitetnormer innebär. ”