Det talas ofta om det här med val. Om människans ”fria vilja”. Jag vill säga: Ingenting är ett fritt val. Våra val inte enbart påverkade av strukturer, normer och system utan våra val är också påverkade av vilka alternativ vi ges.

Som när ett barn föds. Inom loppet av sekunder är föräldrarna där och väljer könsidentitet åt barnet. De väljer mellan flicka och pojke. Ett binärt val. Barnet har inget val alls.

Eller när barnet växer upp. Kanske i medelklass, bland Thailandresor, tacofredag och alltid nyköpta kläder på skolstarten. Eller i arbetarklass, bland nycklar runt halsen, tvättider i källare och knapert i kylskåpet. Eller kanske som flyktingbarn från ett krigshärjat land. Vilka val ges dessa barn? Är valen olika, förmodligen. Hur många val har barnen, och deras föräldrar?

Det finns många som tror att de gör alla sina val i livet av ”fri vilja”. Men som en bekant sa det: ”Om det serveras mjölk och saft väljer man inte juice.”

Finns det ingen juice så kan man inte ta juice. Och vet man inte om att juicen finns så skulle man förmodligen aldrig komma på tanken att vilja välja den.

I år är det riksdagsval. Hur många val ges vi där? Inte så många, kanske är det ingen som riktigt passar, men vi har ändå anpassat oss till ett riksdagsval med ett antal alternativ som ska tillfredsställa vår egen politiska ideologi. Det gör den inte alltid, så därför finns det några som ställer sig utanför den, anarkism är ett exempel.

Det är helt okej att göra icke-fria val. Men man ska kalla dem för vad de är. Man ska inte påstå att liberalismen tjänar en som fri individ. För det gör den inte. Vad liberalism vill påskina är att alla har fria val, genom hela livet. Att alla har samma smörgåsbord att välja från, men det har vi inte. Liberalismen ljuger och säger att det är upp till varje individ att vara sin egen lyckas smed. Och om man misslyckas med lyckan är det bara ens egna val man kan ifrågasätta, aldrig systemet.

Tänk på arbetet. Vad har vi för val där? Först och främst har vi inte samma möjligheter till val av arbete. Vissa har inte ens möjlighet att välja ett arbete över huvud taget. Och när vi väl har ett arbete, vad väljer vi då emellan? Lönearbete och lönearbete? Det är inte ens ett val, det är ett tvång för att människan ska kunna leva i den marknad som samhället idag erbjuder. Man kan inte kalla det frihet när alla tvingas lönearbeta. De enda som skulle kunna hoppa över denna del av smörgåsbordet är möjligtvis det där barnet som föddes in i ett gigantisk kapital.

Eller när vi ska införskaffa mat. Vi traskar till närlivsbutiken, ICA eller Lidl. Det är inte särskilt många val. Några har möjligheten att t.ex. odla sin egen mat och de kan göra det valet. Några andra ställer sig utanför systemet och revolterar mot det, det brukar kallas dumpster diving – det är också ett val. Men det är ett val som är ett motstånd av de få alternativ vi getts.

Alla ges inte samma förutsättningar och möjligheter att göra val. Och de allra flesta vet inte om alternativen till de val de ges. Om jag var en fullkomligt fri individ hade jag inte behövt finna mig i en maktstruktur, i ett cisnormativt samhälle, i ett binärt könssystem, i en kapitalistisk marknad. Men det är jag inte. Jag är inte fri, det är inte du heller. Det är okej, men vi måste inse att våra val är påverkade av normer och strukturer. Våra val avgörs av våra förutsättningar. Vilka är mina?

Jag ser inte mig själv som en fri individ, och jag vill inte göra det heller. Jag tycker det är naivt av alla som vill låta påskina att de gjort alla sina livsval av helt fri vilja. När man nöter ner dem, så är de flesta valen påverkade av något större än en själv. Klass, ras och kön är några exempel. Jag är inte fri.