2 maj, 2013

Feministfredag: Grimes

Nytt på bloggen – Feministfredagar! Det finns så mycket bra folk som gör en massa övercoola grejer och de behövs också uppmärksammas.

Först ut är Grimes. Grimes, eller Claire Boucher som hon heter, gör fantastisk musik. Anledningen till att hon får vara först ut är inte enbart på grund av sitt musikskapande, eller på grund av att hon är feminist. Utan också för att hon nyligen postade ett blogginlägg om musikbranschen, om hur hon inte vill bli behandlad, sexualiserad, infantiliserad och om hur hon vägrar kompromissa med sina egna principer för att kunna leva på musik. Tidningen Jezebel kallade blogginlägget för ett ”EPIC FEMINIST MANIFESTO” och jag håller med. Skriv ut det här och sätt upp på kylskåpet!

Foto från när Grimes spelade på Inkonst, Malmö förra året.

♀ ♡ ♀ ♡ ♀ HA EN BRA FEMINISTFREDAG I CYBERSPACE! ♡ ♀ ♡ ♀

8 mars, 2013

Nu ska vi prata om det här med att kvinnor skulle objektifiera sig själva

Okej, så här är det. NEJ. NEJ. Återigen. NEJ. Kvinnor objektifierar inte sig själva. Så där lite otursamt den 8:e mars på Internationella kvinnodagen kommenterade Larry min artikel Att vara mindre än man är – Om att förminska kvinnors storlek och betydelse som är publicerad på Konstpretton.se. Artikeln handlar om sexualiseringen av barn och infantiliseringen av kvinnor samt den objektifiering av kvinnor som pågår i media. Larrys kommentar är en kommentar, en åsikt, jag alldeles för ofta får höra. Summan av kardemumman handlar det om att diskrimineringen och objektifieringen av kvinnor inte beror på patriarkala strukturer alls, utan på kvinnorna själva. Att det är kvinnornas fel, de ”objektifierar ju sig själva”.

Här är en annan kommentar på samma artikel:

Alltså. Tillåt mig:

KVINNOR OBJEKTIFIERAR INTE SIG SJÄLVA. Tron om att objektifieringen skulle vara kvinnors ansvar, och därmed fel, är själva resultatet av vårt system – ett patriarkat. I vårt samhällssystem skyller vi på individer, eller grupper av individer, när vi egentligen borde lägga ansvaret på kollektivet, på strukturen, på systemet. För att dra en parallell som kanske är tydligare är det här likadant som att säga att det är den arbetslöses fel att denne är utan jobb, när det är fel på systemet, i detta fall kapitalism, och den arbetsmarknad som kapitalism resulterar i.

Vad som händer när det finns en tro om att det är kvinnan som objektifierar sig själv är att allt ansvar också läggs på kvinnan, kvinnan som individ, inte grupp. Det är upp till dig att sluta objektifiera dig själv. Om du bara slutade objektifiera dig själv skulle du ”komma ur den grop du hamnat i”, för att citera Larry. Och när något är individens fel, som den arbetslöse som söker jobb efter jobb men aldrig får något, tar kollektivet aldrig ansvar. Det är inte fel på systemet, det är fel på dig.

Och allt detta gör mig så ledsen. För det får individen att känna sig ansvarig för sin utsatthet: ”Det är mitt fel att jag inte kan få ett jobb” eller ”Det är mitt fel att jag blev våldtaget, jag hade ju kjol på mig”. Det gör mig ledsen att vi inte kan se strukturer för vad de är – strukturer – och börja agera därefter. Förändra kollektiva synsätt, förändra strukturell diskriminering, förändra systemet.

Larry. Det är fel på patriarkatet som får dig att tro att det är kvinnornas ansvar och fel. Det är fel på systemet som lärt dig att ansvaret inte ligger hos den med makt att förändra utan att ansvaret ligger hos den som är utsatt. Larry och alla andra med den åsikten, skärp er.

Michaela Larsson
Jag finns på twitter.

3 mars, 2013

Handlingsplan för jämställdhet

Illustration av mig, 2010.

Som feminister får vi ofta frågan: ”Jaha, men kom med några konkreta förslag då!” Det är svårt det där, att veta hur vi ska kunna leva jämställt i ett ojämställt system eller vad som krävs för att ett samhälle ska börja fungera utifrån jämställda strukturer. Som Nina Björk sa: ”Det är svårt att leva som man lär när man lär ett helt annat system”.

Jag har en övertygelse om att strukturell förändring inte sker på individnivå utan måste ske på statlig nivå. Ansvaret ska aldrig ligga hos individen, i synnerhet då vi pratar om saker som är strukturella och kollektiva. Det krävs handlingar på politisk nivå, lagstiftning och regelverk. Först då kan verkligt skifte ske. Då är den stora frågan, vad kan göras? Det finns inga enkla svar. Men vi kan sammanställa förslag som möjliggör strukturell förändring. Här är några:

● Kvotering
Alliansen sa nyligen nej till kvotering, trots att det finns fler Johan än kvinnor i Sveriges bolagstopp. I privata bolag är närmre 80 % av cheferna män (nov, 2012). Givetvis är kvotering ett bra sätt att jämna ut könsgap i olika branscher och bland olika hierarkiska nivåer. Kvoteringsfrågan handlar inte om kompetens, tvärtom kan kompetensen bli högre av kvotering – t.ex. har fler kvinnor än män i Sverige högskoleutbildning. Om Åsa Beckman skulle få ett jobb för att hon var kvinna skulle hon utropat: ”Jajamen!” Alla vet ju att män i alla tider fått jobb på grund av att de just varit män, så hur kan vi vara emot inkvotering av kvinnor?

Svenska Rättviseförmedlingen har i tre år gjort ett fantastiskt jobb att samla listor på kvinnor i olika yrkesgrupper för att tipsa företag. Nu behövs lagar kring kvotering. För den som vill läsa mer om varför kvotering behövs har jag skrivit en artikel om det här.

● Lagstiftning om diskriminerande reklam
Idag finns Reklamombudsmannen, som vi kan anmäla diskriminerande reklam till. Men RO är en stiftelse, en reklambild som blir fälld blir bara.. fälld. Ingenting händer förutom att den som anmält blir glad och den som blivit fälld inte bryr sig ett dugg. RO har redan bra riktlinjer kring vad som som är en könsdiskriminerande reklambild, så det enda som krävs här är ett organ som kan hantera anmälningar samt lagstiftning om vad som händer med fällda reklambilder, böter vore en rimlig tanke. Instagramkontot @kvinnohat gör ett bra jobb att samla och publicera könsdiskriminerande bilder, kolla in!

● Lika lön
I den här löneutvecklingstakten är kvinnors löner ikapp männens om 100 år. Inte nog med det, klyftan i nettoinkomst mellan kvinnor och män hade 2012 ökat med 40 % sedan högerregeringen tillträdde. Dessutom leder ojämställda jobb till ökat psykisk ohälsa bland kvinnor. Lagstifta om lika lön för lika arbete. Hur svårt kan det vara?

● Jämställd populärkultur
Vi konsumerar populärkultur under hela våra liv. Den säger åt oss vilka vi är, hur vi ska vara, vad som är eftertraktat och vad som förväntas av oss. Som exempel klarar ett skrämmande lågt antal filmer som produceras Bechdeltestet. Om fler böcker, filmer, tidningar och annan populärkultur hade en feministisk grund eller var utan stereotypa könsroller skulle vårt kollektiva tankesätt förändras kring normer, sexualitet, kön och identitet. Detta i kombination med kvotering kan göra skillnad, t.ex. består Oscarsakademien till 77 % av män. Bang, Hallongrottan och Girls on film gör alla ett bra jobb.

● Feministisk nyhetsrapportering
Vi måste ha nyhetsrapportering och populärkultursbevakning med en feministisk infallsvinkel, där kompetenta skribenter som gärna fått någon slags genusutbildning får skriva nyheter och analyser. Feministisk perspektiv, Miss Representation och Jezebel är sidor jag besöker dagligen.

● Organisationer och jourer för verkar för kvinnor och tjejer
Det är inte lätt att växa upp som ung tjej idag. 53 % av alla trettonåriga tjejer är missnöjda med sina kroppar. Vid 17 års ålder har denna siffra stigit till 78 %. Hela 65 % av alla tjejer har någon form av ätstörning någon gång i sitt liv. Och 17 % av alla tjejer har ett självskadebeteende någon gång. Antalet depressioner bland tjejer och kvinnor har dubblerats mellan år 2000 och 2010. Därför behövs det fler organisationer som arbetar med kvinnor och kvinnors hälsa. Sveriges kvinnolobby, Tjejjouren, SKR och Ladyfest gör fantastiska jobb.

● Lagstiftning om nätpublicering
Det uppmärksammade avsnittet av Uppdrag Granskning som handlade om män som näthatar kvinnor borde få fart på regelverken. Det måste finnas tydliga lagar, att hoten följs upp efter polisanmälan gjorts och att det finns kapacitet och kompetens att bemöta denna typ av problematik.

● Obligatorisk genusundervisning i grundskolan
Såklart måste vi undervisa våra yngsta. Inför undervisning med fokus på genus, sexualitet och identitet i grundskolan för att barn ska få en bra värdegrund. Machofabriken är en organisation som tillhandahåller material till skolor om hur sociala normer för manlighet kan ifrågasättas och förändras. Genusvetenskap och visuell kommunikation med fokus på genus borde adderas som obligatoriska kurser i gymnasiet.

Jag rekommenderar Jean Kilbournes fantastiska dokumentär Killing us softly 4 som på ett tydligt sätt visar hur mediala budskap processas och hur reklam skapar kön. Genusvetenskapsutbildning på universitetsnivå ska utvecklas och expandera, inte läggas ner. Till detta skulle också den svenska sexualundervisningen behöva nyanseras, för att bredda ungdomars syn på sexualitet, normer och njutning.

● Utbildning för företag
Givetvis ska inte denna kunskap begränsas till skolor. Vi måste utbilda personal, chefer och alla andra i arbetsmiljöer. Kurser om genus, kön, härskartekniker, makt, kommunikation och sexism är rimliga för företag som är måna om sina anställdas välbefinnande.

● Feministiska partier eller överhuvudtaget partier som är uttalade feminister
I vår riksdag har vi ett enda parti med en uttalad feministisk agenda, Vänsterpartiet. Det är vi glada för. Och Feministisk initiativ är ett bra exempel på ett politiskt parti med feministisk värdegrund. Tyvärr finns partier i vår riksdag som inte ens vill uttala ordet feminism, än mindre förstår vad det innebär.

…och såklart alla vi andra
Även om jag tror att verklig strukturell förändring fordrar lagstiftning och handlingar på statlig nivå, har vi alla en liten, liten makt för kunna förändra, upplysa, vidga perspektiv och lyfta fram kvinnor. Jag tänker på er: Fitt for fight, Feministisk filmfasta, Genusfolket, Glitterfittorna, Genusfotografen, Genustestet, Hall of femmes, Lisa Magnusson, Lady Dahmer, Nanna Johansson, Nina Åkestam, Supersnippan, Maria Sveland, Kajsa Ekis Ekman, Nina Björk och alla ni andra smarta, coola feminister där ute. Kolla längst ner på denna sajt för superbra bloggtips!

Kom ihåg. We can do it. Men det krävs att They do it först.
Har ni fler konkreta förslag, dela med er!

Michaela Larsson
Jag finns på twitter.

31 januari, 2013

Att vilja väga 45 kg är inget medfött intresse

Nyligen publicerades intressant statistik från Orvesto Konsument om kvinnor och mäns läsvanor i Sverige. Vilka magasin läser män respektive kvinnor? (Observera heteronormen). Här nedan följer statistik ur kategorierna: ”Magasin som har mer än 75 % kvinnliga läsare” samt ”Magasin som har mer än 80 % manliga läsare”:

En snabb överblick av magasintitlarna som presenteras i respektive listor ger oss en del att tänka på. Ord som förekommer (ibland fler än en gång) i den första listan är: Hemmet, Drömhem, Elle, Damernas, Se & Hör, Häst, Mama, Kvinna, Gravid, Vård, Topphälsa, Vecko-revyn, Dam, Må bra, Lantliv, Familj, Hälsa, Hembakat och Förälder.

Ord som förekommer (ibland fler än en gång) i den andra listan är: Jakt, Vapen, Whisky, Motor, Sport, PC, Vetenskap, Båt, Dator, Militär, Mobil, Bilägare och Teknik.

Är det så att kvinnor föds med ett intresse för hem, hälsa, skvaller och lantliv? Och män, sådär *kul* biologiskt, intresserar sig för vetenskap, teknik och motorer? Nej, såklart inte. Vilka vi är, våra intressen och vad som förväntas av oss får vi tilldelat oss samma dag vi föds med snippa eller snopp. Inte före, inte biologiskt. Föräldrar, skola, media, omgivning m.m. sätter ramverket för vilka vi är utifrån vårt kön. Till våra pojkar med snopp köper vi Star Wars-gubbar, Lego, leksaksbilar och plastvapen. Till flickorna med snippa miniatyrkök, Barbies, skönhetskit och dockor. Så konstruerar vi kön.

Docka, 2012.

Något den här artikeln (”Where are the girls in children’s media?”) tar upp är hur vi lär våra pojkar att ogilla filmer med så kallade ”tjejämnen”, dvs. prinsessor, romantik m.m. medan vi lär våra flickor gilla ”tjejfilmer” OCH ”killfilmer” med actionhjältar, våld m.m.

Vi lär våra flickor att saker som att vårda, sköta och ha omsorg är viktiga. Vi lär vi våra flickor att umgås på pojkars villkor och lär dem att gilla deras intressen, medan vi lär våra pojkar att ogilla dessa så kallade ”kvinnliga” värden. Det är därför det är mer socialt accepterat för en flicka att ha ”pojkkläder” och ”pojkfärger”, medan en pojke aldrig kan använda kjol eller färgen rosa utan konsekvenser. Jag har själv jobbat på H&Ms barnavdelning och fick då dagligen ängsliga frågor av typen: ”Är den här jackan/tröjan/byxan/mössan till flickor eller pojkar? *förvirrad* *ler*”

Allt det här har stora konsekvenser. Faktum är att det påverkar hela samhället, från barn till vuxen. Någon som är förvånad över att majoriteten av yrkeskåren inom t.ex. vården är kvinnor? (2011 var fördelningen 85 % kvinnor, 15 % män) Någon som är förvånad över att dessa yrken är lågbetalda? Vi har ju uppfostrat våra pojkar, som nu i vuxen ålder sitter på majoriteten av maktpositionerna i Sverige, att underminera värden av den här typen.

Att de med maktpositioner får bestämma vad som är the shit, genom att dela upp t.ex. filmgenres utifrån kön leder till att majoriteten av alla manusförfattare i filmindustrin är män, och de fortsätter som tidigare skriva, diktera, bestämma och manusförfatta the shit. Catch 22.

Tycker ni att jag generaliserar? Jag håller delvis med. Givetvis är det inte svartvitt. Men tydligen tillräckligt för att magasinsstatistik ska resultera i den från Orvesto Konsument ovan. Jag menar, det handlar om vuxna kvinnor och män. Jag tror inte Hälsa och kropp skulle ha en majoritet av kvinnliga läsare om kvinnor inte blivit lärda att detta var något som förväntades, ja till och men krävdes, av dem. Att vilja väga 45 kg är inget medfött intresse. De magasinen som läses av män trycks dessutom fulla av sexistiska och objektifierande bilder av kvinnor, se bara Genusfotografens genomgång av danska magasinet Fisk och Fri eller hur ”mansmagasinet” GQ väljer att porträttera ”Men of the year” vs. ”Woman of the year”.

Foto ur Leklust katalog, 2012.

Jag tror inte vi behöver göra saker svårare än vad de är. Gör som Leklust – fota genusneutrala produktbilder. Vi kan börja ge barn lika mentalt och psykiskt utrymme, lika uppmärksamhet och låta dem välja sina intressen utan yttre påverkan. Trots allt är barn just barn, och deras intressen är inlärda, inte medfödda. Då hade samhällsstrukturen även börjat förändras, vi skulle få fler kvinnor i teknikbranschen (läs gärna artikeln ”Why the tech industry badly needs women”), och fler män inom vården – för att ta två ytterligheter som exempel.

Michaela Larsson
Jag finns på twitter.

24 januari, 2013

Det konstruerade kroppsidealet

Kroppsideal är något vi skapar. Det förändras över tiden och går från stor till liten från bred till smal. Den gemensamma nämnaren är att oavsett hur kvinnor, och män, modifierar och förändrar sina kroppar ser det rådande idealet till att de aldrig kan bli nöjda. Det är ouppnåeligt, omöjligt och i ständig förändring.

För mer än 100 år sedan, när folk inte var supersmala, såg annonserna ut så här:

fleshypeoplead

fatpeoplead

Men sedan förändrades det. I krigs- och svälttider då människor var undernärda återgick idealet till att bli mulligt igen. Så under första halvan av 1900-talet såg alla annonser ut så här:

387

464

554

650

748

846

1167

Ja, även i Sverige. Följande annons fann jag i svenska Allers från år 1938. ”Ni mår bättre, sover bättre, känner Er mindre trött och irriterad – ser bättre ut – om Ni har en smula hull på kroppen. Titta på den där stiliga flickan med den fylliga figuren – förr var hon en ‘ben-get’ som ingen brydde sig om.”

Men sedan förändras allt igen. Vi har mer mat på borden, och mer hull runt midjan. Så nu var det dags att förändra idealet igen. ”Hunger – the fat persons enemy!” Vi började se annonser som såg ut så här:

beware-weight-loss-ad_1953

Sedan 1990-talet ser alla kroppsannonser mest ut så här hela tiden:

SlimQuick

Idag, på 2000-talet, har vi ett kroppsideal som liknar detta:

skinny-models-charters-towers

Och detta:

beautiful-skinny-fashion-models--12

…och detta:

Canada-fashion-media-42257

Problemet med det rådande idealet är att unga tjejer nu vill se ut så här:

skinny-models-charters-towers

Och såhär:

beautiful-skinny-fashion-models--12

..och såhär:

Canada-fashion-media-42257

Ett annat problem är att skådespelerskor, kändisar och artister känner att de måste minska sitt kroppsomfång för att passa in i det krävande idealet, kroppsformen i säsong 2 är inte sällan olik den i säsong 1:

Allison-Williams-weight-loss

Allt detta, och en rad andra faktorer, leder till att unga tjejer utvecklar ätstörningar i allt större omfattning. 65 % av alla tjejer i USA har någon form av ätstörning någon gång i sitt liv. 53 % av alla trettonåriga tjejer är missnöjda med sina kroppar. Vid 17 års ålder har denna siffra stigit till 78 %. 17 % av alla tjejer har ett självskadebeteende någon gång (källa).

Jag vet inte om ni hänger på Tumblr, men där kan man söka efter taggarna pro-ana och thinspo (thinspiration), och då ser det ut så här:

Skärmavbild 2013-01-24 kl. 21.24.13

Skärmavbild 2013-01-24 kl. 21.23.02

Skärmavbild 2013-01-24 kl. 21.30.56

Så när alla mår dåligt, har ätstörningar och har gått ner i vikt för att anpassa sig till idealet, bestraffar vi tjejerna och kvinnorna - IGEN! - så här:

8615_1