5 kvinnor enligt Hänt Bild

IMG_0027

Det var längesedan jag bläddrade i en så kallad ”skvallerblaska” av samma kaliber som Hänt Bild. Jag blev nyfiken när jag såg deras omslag med rubriken ”Stjärnorna som viktmobbas!”. Jaha, tänkte jag. Tar de ställning mot den ofantliga viktmobbning som sker i alla medier? Intressant. Jag köpte tidningen för att analysera innehållet närmre.

Ni är smarta, ni fattar var det här barkar.

1. DE VIKTMOBBADE KVINNORNA

IMG_0029

IMG_0030

Här är de, de viktmobbade kvinnorna. Hänt Bild tycker synd om kändisar som får leva i den så kallade ”size zero”-världen. Utan att Hänt Bild är medvetna om det så är de ense om att size zero trots allt är en eftertraktad kroppsnorm.

Hur jag vet? De sätter ”smal och fin” i samma mening. ”Kelly är ju smal och fin här!”. Smal och fin. Gör det tjock till ful? ”Smal men fin” är ingenting vi hör till vardags, däremot ”tjock men fin”. Smalhet är eftertraktat, smalhet är norm.

Om Gabourney säger Hänt Bild: ”Gissa om stackars Gabourey har blivit mobbad för sin fylliga figur…” Gabourney är det synd om, ”stackars Gabourney”. Dessutom är meningen om Gabourney en retorisk fråga, ”Gissa om….” Ja, vi fattar. Vi gissar att hon blivit mobbad på grund av sin vikt…

…FÖR ATT NI CEMENTERAR EN SMALHETSNORM!!!

Så det var alltså den analysen. Hänt Bilds förmåga till normkritik är obefintlig. När jag ändå köpt tidningen för att läsa inslaget om ”viktmobbade kvinnor”, kunde jag lika gärna bläddra vidare. Det visar sig att Hänt Bild, och andra tabloider med dem, är experter på att cementera en rad olika stereotypa kvinnoroller. De viktmobbade var den första kategorin. Här kommer följande:

2. KVINNAN SOM MAT-SYNDARE

IMG_0040

IMG_0046

Kändisar äter godis och mat. Rose McGowan äter en klubba, precis som vanliga människor. Hänt Bild kunde inte låta bli att referera till oralsex när de ändå pratade klubbor och munnar.

Intressant är hur de framställer artisten P!nk. Hon är en sådan kvinna som ”struntar i alla tjockhån!” Det värsta Hänt Bild gör här är att förklara för läsarna vad som gör att P!nk är så ”mullig”. Hon äter nämligen ”onyttigheter som bröd, ost, pasta och vin.”

Tack Hänt Bild! Alla friska (eller redan ätstörda) stryker kolhydrater, fett och alkohol från sina noga uträknade matscheman. Sådant som gör kvinnor tjocka. Och vi har ju redan lärt oss från samma tidning att ”tjock och fin” inte påträffas i samma mening.

3. DEN HYSTERISKA KVINNAN

IMG_0032

Kvinnan kallas ibland för crazy. Galen och hysterisk. Om en kvinna är emotionell, engagerad, debatterar eller diskuterar häftigt, får utbrott, är bestämd, irriterad, skäller eller är något annat än lugn och sävlig framställs hon ofta som ”lite galen”. Ordet hysterisk härrör till och med från grekiskans ord för ”livmoder” (hysteria). ”Hysteri” var fram till 1900-talet en benämning på en form att psykisk störning som ansågs vara kvinnlig och därmed främst drabbade kvinnor.

Britney Spears är en sådan kvinna. Alltså en sådan kvinna media älskar att framställa som hysterisk. Det är ett enkelt sätt att förminska en kvinna och hennes problem genom att säga att ”hon överreagerar” och ”hon är galen”. Eller ”hon tänker inte klart!”

4. KVINNAN SOM FÖRTJÄNAR ATT BLI SLUTSHAMEAD

IMG_0037

IMG_0038

Jag har skrivit om det tidigare, skuldbeläggandet av Kristen Stewart. Denna ”megaotrohet” Hänt Bild syftar på är en kyss mellan Kristen och regissören Rupert Sanders (Sanders var gift och hade barn, dessutom). Stewart har nu blivit en karikatyr, en farlig femme fatale som flörtar med alla.

Det skadliga i slutshame:ing är att eftersom medierna, explicit eller implicit, kallar tjejerna för slampor och horor, blir det norm för resten av samhället att också göra det. De unga tjejerna som växer upp med Twilight, och andra filmer/tv-serier/populärkultur, lär sig att om man kysser fel kille, för många killar eller en kille alls får man en slampstämpel. De unga killar som läser tidningar lär sig att tjejer som är sexuella är slampor.

5. KVINNAN SOM BRÅKAR MED ANDRA KVINNOR

IMG_0043

IMG_0044

Om de här artiklarna skulle genomgå Bechdeltestet skulle de till 50 % klara sig. För att det är kvinnor som pratar med varandra, men de pratar enbart om män. Hänt Bild framställer gärna kvinnor som opponenter, dessa bråk mellan kvinnor kallas för ”catfights”. Catfight är ett ord som tillkom i språket under 1940-talet. På senare tid har catfights fått ännu en innebörd i vår populärkultur – heterosexuella män tycker att catfights är upphetsande.

Jag hatar catfights. Ofta är catfights inget annat än ett samtal eller en debatt mellan två kvinnor. Men i filmer, tv-serier, tidningar och annan populärkultur framställs catfights dels som att kvinnorna avskyr varandra, att kvinnor generellt sett skulle ha ”svårt att umgås” och inte kommer överens. Dels framställs catfights som attraktivt i heterosexuella mäns ögon.

En annan vinkel på dessa två Hänt Bild-artiklar hade varit ”Jennifer Aniston sviker Brad Pitt genom att lägga bröllopet på samma dag” eller ”Chris Brown är ett stort jävla svin och Katy Perry vill Rihanna allt väl i livet…”

Men Hänt Bild jobbar inte riktigt så.

Bubblare: Den infantiliserade kvinnan, den provokativa kvinnan, kvinnan som rugguggla samt kvinnan som ekonomiskt objekt.

Mailade följande till Hänt Bild, men har ännu inte fått svar.

20130505-230015.jpg

Maskulinitetsnormer är ett samhällsproblem

hen1 hen2
Foton från Army of Lovers uppträdande. Källa: Aftonbladet.

Under Melodifestivalens efterdyningar har Army of Lovers en spelning på en nattklubb i Stockholm, där de framför sitt Melodifestivalbidrag ”Rockin’ the ride”. Då tar Alexander Bard fram en uppblåsbar s.k. ”sexdocka” och börjar hugga denna sexdocka med knivar. Dockan sitter på en guldtron, en guldtron som liknar den Camilla Henemark satt i under ”Rockin’ the Ride” i Melodifestivalen, innan hon fick kicken av bandet.

Bilder eller scener med fiktivt våld är vi vana vid. Väldigt vana. Men vi ska inte börja med bilder, tv-spel, reklam, musikshower eller filmer. Vi ska börja IRL. Vad som sker på riktigt. I de flesta misshandelsfall mot kvinnor (85 %, 2011) är den misstänkte gärningsmannen en man. I vart tredje fall är den misstänkte gärningsmannen bekant med kvinnan, i nära hälften av av fallen närstående. Varje år dör i genomsnitt 20 kvinnor i Sverige till följd av misshandel av en närstående, av dem är nästan samtliga gärningsmän en man de har eller har haft en relation med.

Artisten Rihanna är en av dessa kvinnor. Hon misshandlades 2009 av sin pojkvän Chris Brown. Hon anmälde misshandeln och lämnade honom. Brown fick som straff tvätta bort graffiti och plocka bort skräp. Idag är de ett par igen. Så sent som för ett par dagar sedan rantade Chris Brown följande på en nattklubb:

”Every guy in this building has said one thing to their female. If you’re not an insecure nigga and you let her have fun with her friends, I applaud you. You gotta say that one thing to her and I made this shit up, [sings] don’t make me have to tell you again, that that’s my pussy baby! It’s mine babe, babe, mine. Don’t make me have to tell you again, that that’s my pussy, baby. It’s mine, girl, it’s mine, girl, it’s mine. … so you better not give it away! So every person in this motherfucking building, if you got a bad bitch you better say that shit to her, or she might fuck another nigga.”

Så med dessa ord om att ”äga” en annan människas kön går vi vidare till den fiktiva våldsdelen. Det våld vi ser varje dag, överallt. Det våld som är på låtsas, men ändå på riktigt… Jag tänkte prata om reklam. Reklam är intressant eftersom den finns för att sälja något till oss, det är själva kärnan av dess existens. Inte sällan ämnar den sälja ett helt koncept, en livsstil. Reklam säger åt oss vad som är attraktivt, vad vi ska begära och vilka vi ska vara. Här kommer en rad reklambilder från några av världens största modehus, däribland Dolce & Gabbana, Chanel, Marc Jacobs och Cavalli.

dolce-gabbana-ad-sexist
1. En kvinna domineras av fyra andra män i något som tillnärmelsevis liknar en våldtäkt.

violence10
2. Bilden är en stillbild från en reklamfilm.

77
3. Tre kvinnor ligger på en åker, de ser livlösa ut.

IMG_0387
4. Nu är det du som håller käft.

IMG_0388
5. Hör du det?

IMG_0396
6. Am I dead or alive?

IMG_0394
7. Definitely dead.

violence79
8. Cuttin’ some teens.

70
9. En man drar obekymrat i en livlös kvinna.

76
10. En kvinna ligger livlös på golvet. ”Kul” skor.

IMG_0399
11. Samma skomärke. Lika smaklös reklam.

IMG_0398
12. Livlös kvinna i trappa-scenariot verkar vara poppis.

IMG_0392
13. Kvinna som måltavla.

24
14. Om denna bild vore en film skulle det vara inledningen på en brutal våldtäkt, en tortyrscen.

44
15. Undrar vad jag nu gör reklam för? En bro?

45
16. Kvinnans plats är i hemmet.

51
17. Ligger här i bagaget. Chillar.

63
18. Jag chillar också i bagaget.

68
18. Det här ska väl likna döda djur.

72
19. Grönt är skönt.

106
20. Det stora varumärket Helmut Lang hade detta skyltfönster för att sälja kläder.

Oroa er inte, även mindre kända företag gör reklam med våldsrelaterat innehåll.

64
21. Shoe-icide is not the answer. ”OK”.

10
22. Jaha, det var från Louis Vuitton inspirationen kom! Men dåså! *legit*

69
23. Jag kan ej språket, någon får gärna översätta. Jag antar att en kvinna gett en man oralsex och fått blåmärken när hon stod på knäna.

fluid_hair
24. Look good in all you do. Se bra ut, även när du blivit slagen av din partner. Det är det viktigaste.

71
25. Den här har samma tema som den svenska varianten nedan ->

global2012fotolundgren
26. Och ja, det sker även i Sverige. Copywritern Lotta Lundgren beklagade sig över företaget Globals reklambild (2012) som porträtterar en kvinna i ett badkar med copyn: ”Dags för en vassare kniv i lådan?” Lundgren fick mycket respons i sociala medier och Global valde tillslut att ta ner sin annonskampanj.

80
27. Och det har varit likadant länge…

77
28. …väldigt länge.

Vad dessa reklambilder gör, något som Jean Kilbourne pekar ut i sin dokumentär Killing us Softly, är att:
1. Trivialisera och normalisera misshandel/mord/våld,
2. koppla samman sex/erotik och våld, samt
3. befästa en stereotyp maskulinitet som kräver våldsamhet.

Det här är ett maskulinitetsproblem. Pojkar växer upp och lär sig att det vi kallar för kvinnliga egenskaper inte är åtråvärda, t.ex. empati, känslighet, lyhördhet, att vara omsorgsfull. De personlighetsdrag som en ”riktig man” ska inneha är stark, aktiv, hårdhudad, kontrollerad, aggressiv, tävlingsinriktad m.fl. I det kvinnliga facket får även homosexuella män placeras, varför vi från heterosexuella män kan få höra: ”Är du bög eller?” och ”Kom igen, din fitta” om en man inte är tillräckligt tuff, enligt rådande maskulinitetsnormer. ”Fitta” används som ett skällsord som får symbolisera svaghet. ”Kom igen, din kuk” används, mig veterligen, inte på samma sätt.

Vi har en dikotomi – manligt vs. kvinnligt. På grund av denna dikotomi är män begränsade till enbart ”manliga egenskaper”, krav och stereotypa attityder som i vissa fall är skadliga för dem och andra. Vi har en struktur där de med makt är män, män som tillåts definiera vad som är åtråvärt och dessa män blir därmed också vad andra män vill efterlikna. På grund av detta så har vi skapat en kultur där maskulinitetsnormer är ett samhällsproblem. Det är normer vi måste upplösa, utmana, förändra och ifrågasätta – för både män och kvinnors skull.

Jag struntar i om Alexander Bards handling var ett ”konstprojekt”, eller om dockan inte alls föreställde Camilla Henemark. Det spelar ingen roll. Det var en fruktansvärd handling och ett vidrigt statement som inte gör annat än att befäster ovan maskulinitet och dess tillhörande attityd.

Michaela Larsson
Jag finns på twitter.

Inlägget uppdaterades 2013-03-13 kl. 23.00, med ytterligare ett tjugotal reklambilder. Bilderna i inlägget ska visa bredd och struktur snarare än diskutera enskilda företeelser. Det får ni dock själva gärna göra.

2013-03-16: Jag har skrivit ett uppföljningsinlägg där jag utvecklar ett par resonemang och svarar på några av era kommentarer.

Därför är Beyonce och Lady Gaga bra förebilder


Beyonce var nyligen med i ett nummer av amerikanska herrmagasinet GQ och sa följande:

”You know, equality is a myth, and for some reason, everyone accepts the fact that women don’t make as much money as men do. I don’t understand that. Why do we have to take a backseat? I truly believe that women should be financially independent from their men. And let’s face it, money gives men the power to run the show. It gives men the power to define value. They define what’s sexy. And men define what’s feminine. It’s ridiculous.”

En fantastisk sak av henne att säga. Det ironiska var att Bey i detta reportage poserade lättklädd inför kameran. Men vet ni vad? Det gör henne inte till mindre feminist, eller en sämre förebild. På många sätt spelar Beyonce och Lady Gaga, som gjort låten ”Telephone” tillsammans, på samma feministiska spelplan. De är 2000-talets Spice Girls och Girl Power. Varför?

1. Kontroll
Det är skillnad på lättklädd och lättklädd. Det är skillnad på dans och dans. Det är skillnad på male gaze och inte male gaze. Det är skillnad på att välja själv, vara i kontroll och bestämma över sin egen kropp och att inte göra det. Det är skillnad på framställningen av kvinnor i, tja varför inte klassikern ”In Da Club” med 50 cent, och den i Lady Gaga, Beyonce, Rihanna, Azealia Banks, Nicki Minaj, M.I.A. och Robyns videos.

Det är inte fel per se att vara sexuell, lättklädd och att dansa, tvärtom, men det är fel när man gör det av fel anledning: för att behaga de man enligt samhällsstrukturer tror måste behagas. Beyonce och Gaga är två kvinnor i kontroll, som är självständiga och som bestämmer över sitt eget artisteri och sin scenpersona.

2. Aktivism
Beyonce har stöttat en rad välgörenhetsprojekt, startat egna Survivor Foundation som hjälper utsatta familjer samt startat en skola som hjälper kvinnor som är utsatta för våld i hemmet. Hon grundade 10-kvinnabandet ”The Sugar Mamas” för unga tjejer ska få fler förebilder. Beyonce har gjort låtar som ”Survivor” (med Destiny’s Child), ”Who Run The World (Girls)” och ”Telephone” (videon ovan) tillsammans med Lady Gaga.

Lady Gaga i sin tur har gjort låtar som ”Born This Way” med texten ”No matter gay, straight or bi, lesbian, transgendered life, I’m on the right track, baby, I was born to survive. No matter black, white or beige, chola or orient made, I’m on the right track, baby, I was born to be brave.” Gaga kämpar mot HIV/aids, hon har startat Born This Way Foundation som jobbar med självförtroende, välmående, antimobbning och karriärutveckling hos barn och hon står bakom och hjälper LGBT communityn och är själv öppet bisexuell.

Beyonce-elue-femme-la-plus-sexy-du-21e-siecle-par-GQlady-gaga-terry-richardson-artpop-movie-04
Foton av Terry Richardson.

3. Systerskap
Och det viktigaste av allt: Systerskapet – att vi hjälper, stöttar och peppar varandra. Vem är jag att säga vad dessa kvinnor gjort mindre bra eller fel genom åren, när de är under medias granskning varje vaken sekund. Att motsäga sig själv är mänskligt, jag gör det varje dag, med den stora skillnaden att jag slipper granskas och hängas ut i media. Visst, Bey och Gaga låter sig fotas av Terry Richardson, a.k.a. biggest douche alive, men kan jag anklaga dem? Nej. Även Dunham, Rihanna och Sevigny har blivit fotade av Richardson. Om vi ska skylla på någon, så ska vi skylla på Richardson och samhällsstrukturer.

Jag tycker att Tavi Gevinson sammanfattade det bra i sitt TEDxTeen Talk (videon nedan), och jag översätter fritt: ”Frågan om vad som är en stark kvinnlig karaktär är ofta problematiskt. Dessa karaktärer är inte sällan helt platta. Kvinnor i verkliga livet är inte platta, utan mångfacetterade och komplexa – inte för att kvinnor är galna utan för att människor är galna och kvinnor råkar vara människor. [...] Men tjejer tror då att för att vara en feminist måste man leva upp till en helt konsekvent övertygelse, aldrig vara osäker, ha svar på allting.”


Tavi Gevinson i TEDxTeen.

Eller som Mirza skrev i The Independent: ”Beyonce motsäger sig själv för att hon är en kvinna, på en resa, som lever i ett system skapat för att få kvinnor att känna att de inte kan ifrågasätta, att de måste vara antingen eller, antingen madonna eller hora.”

Beyonce och Lady Gaga, och många andra kvinnliga artister med dem, har en överväldigande majoritet av tjejer i sin fankrets. Gaga själv kallar sina fans för Little Monsters, vilket hon också låtit tatuera på den arm hon håller micken i, som en dedikation. De båda tackar och peppar sina fans. När jag tänker på Beyonce och Lady Gaga kan jag bara tacka dem tillbaka för att de höjer självförtroendet hos många unga tjejer och ger dem en stark, självsäker och självständig, gemensam plattform.

Who run the world – girls.